Bra att du tog upp ett exempel med Osebergsgraven. Jag har själv aldrig varit på platsen eftersom jag anser det totalt meningslöst och föga spännande att stå på en jordhög som man kastat upp för mindre än hundra år sedan.
Gabriel Gustafsson ledde arbetet. Det tog den fantastiska tiden av 3 månader (!) att gräva fram hela skeppet och föra bort delarna. Sedan konserverade man det i alun som gjort hela skeppet "skört som knäckebröd". Nu är man i färd med att eventuellt flytta det till annan lokal men risken är stor att det faller samman.
Vad vann man då med utgrävningen? Många positiva saker. Vi fick en spännande kännedom om träornamentiken och trähantverket på 900-talet. Vi fick en massa träföremål i praktklass, vi fick kännedom om en delvis annorlunda skeppstyp för färden innanfjords. Och framför allt, norrmännen fick ett pengaklirrande turistobjekt.
Lek nu med tanken om vi hade grävt ut skeppet i år, hundra år senare. I stället för outbildade grovarbetare hade vi haft en mängd arkeologer, vi hade haft möjligheter att tillvarata mängder med saker som gick förlorade för hundra år sedan. Ta bara de fantastiska, brodderade textilierna med detaljrikedom som visar heliga processioner och tänk er dessa i grovarbetarhänder jämfört med arkeologhänder. I dag finns bara stumpar kvar, vi hade haft en helt annan vetskap om motiven om vi grävt i dag. Ta bara de färglagda sängarna och allt annat trä med bevarad färg som gick förlorad. I dag tror ju besökarna att de fantastiska träskulpturerna varit omålade. Sanningen är att färgresterna gick förlorade i den primitiva konserveringsprocessen. Ta bara alla viktiga jordprover m.m. som kunde ha tagits. Vi tror oss veta att kvinnan i en läderpung haft cannabisfrön. Av en slump har några frön bevarats. Detta är viktiga spår om man ska tolka graven som antingen en prästinnegrav eller drottninggrav.
Gustafsson gjorde några heltaskiga sektionsskisser av schaktväggarna i graven. Dessa verkar visa att skeppet eventuellt under en tid kan ha stuckit ut med fören ur gravhögen med utlagda åror, liksom en teaterscen. Här har man offra djuren och lagt offergåvorna. Den döda har lagts i ett trähus på en teaterscen i form av ett skepp! En utgrävning i dag hade säkrat spåren efter denna, för vår förståelse av begravningsriterna, så viktiga och fullständigt unika pusselbit. Nu blir det bara till en spännande och lärd hypotes (Terje Gansum: Fra jord til handling. Plats och praxis. 2002)
Ovan sagda visar klart vilken svår problematik man som arkeolog måste brottas med. Det kommer andra generationer arkeologer efter oss som har bättre förutsättning. När ska man då gräva? Osebergsskeppet fick ligga och vänta på att grävas fram i 970 år. Hade det fått legat hundra år till hade vi vetat betydligt mer än vi gör i dag. Hade det fått legat ytterligare hundra år till .... ?
