form och innehåll

[Leif]

Jag fick nyligen ett rejält mothugg på en recension jag skrivit. De som hade givit ut böckerna jag recenserade vände sig mot att jag i min recension i större utsträckning diskuterade formen än innehållet. Men varför hängde jag då upp mig på formen? Låt mig kort beskriva min syn på formgivning av trycksaker.

Jag har några mycket bestämda åsikter i den frågan:
1. Formen påverkar direkt intrycket av innehållet. Dålig form/presentation/formalia gör det svårare att tillägna sig det som är bra i innehållet. Detta torde vara en given utgångspunkt.
2. Dålig form speglar oprofessionalism. I kulturmiljövården måste man visa sig professionell, annars förlorar man trovärdighet och undergräver sitt eget existensberättigande.
3. Endast en ringa mängd språkliga fel får förekomma i tryckta artiklar/böcker. Saknar författaren möjlighet att rätta dessa är det utgivarens sak. Se punkt 2.
4. Endast en ringa mängd formaliafel får förekomma i tryckta artiklar/böcker. Klarar författaren inte av att följa de enklaste formaliareglerna som finns så är de utgivarens skyldighet att se över dessa. Det allra minsta man kan begära är att litteraturlistan stämmer med de hänvisningar som görs i texten. Busenkelt att korra. Skitsimpelt att som recensent (eller för den delen opponent) hitta fel vad gäller detta!
5. Se till att såväl scanner som bilder är väl rengjorda före inscanning. Scanna i hög upplösning och rätt format, efterbehandla bilderna så att de optimeras för tryck. Är man inte helt säker på hur detta går till så bör man överlåta det på ett profs! Dåligt bildmaterial (inte minst kartor) kan sänka vilken trycksak som helst.
6. Överlåt formgivningen på en som kan det.
7. Kontrollera alla korrektur från tryckeriet NOGA. Har man påpekat saker i korret och de ändå slinker med i tryck så begär ersättning från tryckeriet. Har man missat saker i korret så har man bara sig själv att skylla!

Tycker ni att jag överdriver eller att jag missat något viktigt?

[Ny Björn]

Nej, jag tycker helt klart att du har rätt inställning - jag är nästan beredd att säga att en författare som i dagens moderna värld inte klarar av att form- och språkgranska en text nog skall ta sig en rejäl funderare över vad han/hon håller på med. Om man själv struntar i form och stil så må väl vara hänt ibland - men om då även utgivaren är lika lat så blir resultatet inte bra - obeaktat vilken information man vill förmedla i texten. Jag har haft den tvivelaktiga äran att försöka såga snällt några gånger, men det går inte när man står inför människor som uppenbarligen inte bryr sig om att bli tagna på allvar.
Har de slarvat så får de ta negativ kritik - så är det här i världen.

/N B

[Sven lagman]

Fick just en tryckt tidskrift för en orden som jag är med i. Leif, du hade avlidit direkt om du sett bara de första sidorna. Själv kastade jag den i papperskorgen efter att ha läst hälften. Vill med detta säga att jag i stort håller med men ...

Jag brukar se på text, bilder och layout i en produkt på samma sätt som en konstnär ser på sina verk. Då finns det också något som heter konstnärlig frihet. Samtidigt måste emellertid denna frihet gå hand i hand med något så viktigt som att vårda språkarvet. Ett språk förändras emellertid hela tiden vilket just är tjusningen med språkhistorien. Men hur definierar man då "språkliga fel"? Läs texter från 1800-talet och le över hur de kunde skriva så fånigt på den tiden, eller från 30-talet med högtravade satsbildningar. Förändringarna har ju hela tiden skapats därför att någon eller några vågat överträda gällande regler och på så sätt lagt grunden för att nya kommit till, som blivit allmänt vedertagna.

[Leif]

Följdfråga...

Finns det situationer då man kan ha överseende med en undermålig form (syftar denna gång på formgivning, ej vetenskaplig formalia för den måste vara oklanderlig)?

Jag kan tänka mig följande:

1. Lågbudgetforskningsprojekt där man helt enkelt saknar resurser för formgivning men bedömt det som så viktigt att materialet publiceras att man kör på ändå. (Det kan vara nog så svårt att få pengar till tryck, det är rent överdjävligt svårt att få pengar till formgivning)

2. Doktorsavhandlingar och licuppsatser. Alla vet att doktoranden i praktiken på de flesta institutioner förväntas fixa detta själv. Men är det OK att flera doktorsavhandlingar ser ut som de gör? Är det ok att en statligt finansierad doktorandtjänst (kostnad 1-2 miljoner) slutar med en ful produkt? Varför tar universitetsinstitutionerna/fakulteterna inte större ansvar för doktorandernas slutprodukter? Totalt sett skulle det röra sig om relativt små pengar för universitetet att anställa ett par redaktörer som sköter all layout (jag tror att man i det långa loppet skulle tjäna på det om inte annat så i form av goodwill, kanske även i form av uteblivna stressrelaterade sjukskrivningar av doktorander). Är universiteten dum-snåla?

[Gorm]

Detta är ju något som man får lära sig redan på gundutbildningen, varenda människa som någonsin opponerat på en uppsats vet hur viktigt det t ex är att källhänvisningen stämmer. En slarvigt skriven bok/avhandling överskuggar lätt innehållet så är formen under all kritik så bör detta tas upp.

/Johan