Jag arbetar just nu med Egil Skallagrimsons saga och det kunde kanske vara intressant för forumet att se hur "hemskt" den "förfärlige" Ohlmarks översatt texten från originaltexten på isländska. Som jämförelse tar jag med Alvings ständigt lovprisade text. Har för lätthet skull numrerat raderna. Jag är ingen språkvetare men kan notera att Ohlmarks har betydligt bättre tolkning på stýrimanna = skeppsstyrarnas än Alving = anförarna. Originaltexten visar att styrmännen på skeppen uppenbart hade mycket stor makt, vilket Ohlmarks fångat upp men Alving helt förbisett.
Original:
1: En er þeir komu í Eyrarsund, þá sagði Áki, að þar var á land upp kaupstaður mikill, er hét í Lundi,
2: sagði, að þar var févon, en líklegt, að þar myndi vera viðtaka, er bæjarmenn væru.
3: Það mál var upp borið fyrir liðsmenn, hvort þar skyldi ráða til uppgöngu eða eigi;
4: menn tóku þar allmisjafnt á, fýstu sumir, en sumir löttu.
5: Var því máli skotið til stýrimanna.
6: Þórólfur fýsti heldur uppgöngu. Þá var rætt við Egil, hvað honum þótti ráð.
Ohlmark:
1: När de styrde in i Öresund, sade Åke att uppe i land låg en stor köpstad, som hette Lund,
2. och där fanns det mycket med rikedomar, sade han, men det var nog troligt att där kunde bli ett varmt mottagande från stadsbornas sida.
3: De höll råd med härmännen om de skulle besluta sig för landgång eller ej.
4: Karlarna var av mycket olika mening; somliga eggade till det men andra avrådde.
5: Så hänsköts saken till skeppsstyrarnas avgörande.
6: Torolf var mest för en landgång, sedan frågade man Egil vad han ansåg bäst.
Alving:
1. När de kommo in i Eyrarsund, sade Ake att där låg uppe i landet en stor köpstad, som hette Lund.
2: Där var utsikt till byte, sade han, men det var troligt att de skulle möta motstånd från köpstadsmännen.
3: Frågan framlades för skeppsfolket, om de skulle göra landgång eller inte,
4: och meningarna voro delade, somliga voro för, andra emot.
5: Till slut hänsköts den till anförarna.
6. Torolv var för landgång. Det vädjades till Egil, vad han tyckte.
