Människooffer och Kannibalism?

[Joakim]

Nu har jag funnit ett nytt ämne till min uppsats.
Det ska eventuellt behandla människooffer och kannibalism under forntiden.
Jag har tagit frame en rad olika frågor.
Jag undrar om ni tycker om dem samt vad ni skulle svarat på dem med den kunskap ni har nu?

•   Varför hade man människooffer
•   Vilka utövade människooffer
•   Tog offrandet slut i och med kristnandet
•   Vad är människooffer
•   Hur skulle människooffer se ut i det arkeologiska materialet
•   Vilken utbredning hade människooffer
•   Hur vanligt var det med människooffer
•   Hur stor inverkan hade kannibalism i människooffer

Tacksam för tips på litteratur och åsikter och svar

Jag har diskuterat med mina vänner om ämnet svinfolket och kommit fram till att ämnet var för svagt (som ni sa).

[Sven lagman]

Spännande ämne du valt. När jag och Göran Burenhult m.fl. som unga arkeologer grävde ut en långdös i Hindby i Malmö (för länge sedan) fann vi en stor mängd brända människoben. 94% av benen tillhörde människokranier. Osteologen Gejvall menade att upp till tio individer blivit offrade och att kranieförekomsten kunde tyda på kannabalism och att man ätit hjärnorna. Kannabalism i samband med megalitgravar var då inget nytt men som ung arkeolog var det spännande att själv gräva fram material som antydde detta makabra beteende. Antar att åtskilliga grävningar efter Hindby gett mycket mer material. Göran Burenhult publicerade resultaten i boken "En långdös vid Hindby mosse, Malmö". När vi rekonstruerade dösen i full skala i Skånes djurpark i projektet "Forntid i nutid" 1980 uppförde vi också ett kulthus med kraniesamling bredvid dösen. Idén hade Göran fått från sina många resor till forna kanniballänder österut. Tror att anläggningen fortfarande finns kvar.

[Joakim]

Intressant ämne var ordet. Nu blev det lite mer intressant. Jag har kollat upp vissa källor och det tycks inte vara allt för välutforskat ämne. Jag har hittat drygt 15 källor (ej gått igenom dem noga) men vill ha fler.

Vet du om om någon bra litteratur om detta ämne.  :?:
(långt kvar tills dess att jag ska börja skriva på riktigt)

[Leif]

En bra inkörsport till ämnet är Milton Nunez artikel i boken "Arkeologi och naturvetenskap" som utkom 2005

[Gorm]

Tänker du begränsa dig till någon period eller tänker du behandla forntiden i stort?

I Blot - tro och offer i det förkristna Norden tar Britt-Mari Näsström upp människooffer, bl a den "trefaldiga döden" hos vissa mosslik. Det kan vara bra att definiera vad du menar med "människooffer", är det uteslutande offer till gudarna eller kommer du att betrakta t ex trälar som följt med i gravar som offer eller bör de snarare betraktas som ägodelar?

/Johan

[Joakim]

Jag har faktiskt inte riktigt tänkt på min avgränsning än. Men troligen vill jag behandla stenåldern. Men bronsåldern och järnålder fram till kristnandet vore kul också. Det kanske blir lite lång tidsperiod att behandla. Ska tänka över detta och en del andra saker efter jullovet.
När det gäller människooffer så kommer jag ta upp i stort sett alla typer som finns - från mosslik till brända ben i enkla boningshus.

Hittade en video i hyllan som jag spelade in där Burenhult diskuterar kannibalism. Det var någon dokumentär om kannibaler (indianer) i USA under forntiden.

Tror ni att kannibaler är ett "känsligt" ämne att skriva om i dagens samhälle?

[Sven lagman]

Jag har en känsla av att kannabalismen är en företeelse som verkligen hänger samman med den neolitiska kulturen. Förekomsten av brända ben i megalitgravarna är en intressant indikation som kan tyda på dylika riter. I samband med dösen från Hindby listar Geivall en mängd skånska gånggrifter med bränt benmaterial:

Gånggrifterna Gillhög (Rydbeck, O: "Stenkammargravar i Barsebäck" 1932, s. 38 f.) och Storegarden (Hansen, F.: "Gånggriften i Storegården."
1930 s. 78)
Skönabäck i Rörum sn. (Strömberg, M.: "Der dolmen Trollasten" 1968, s. 200)
Carlshögen i Löderup sn. (Strömberg, M: "Die megalitgräber von Hagestad." 1971, s. 30)
Jarladösen i Järrestad sn. (Strömberg, M. 1968, s. 200)

Geivall skriver vidare:
"Diskussionen kring dessa fynd har varit livlig. Strömberg menar att det troligen rör sig om människooffer på Trollasten, möjligen i samband med kannibalism (Strömberg, M., 1968, s. 207). Jazdewski har påvisat kannibalism i de kujawiska gravarna (Jazdzewski, K.: "Die Trichterbecherkultur in West und Mittelpolen." Pozna´n  1936, s. 383) och liknande belägg förekommer även senare under bronsåldern (Lomborg, E.: "Ofret og ædt". Skalk 1964:5. s. 3 ff.). Ett annat klart belägg för kannibalism utgör ett fragment av ett överarmsben från människa, funnet i ett avfallslager vid Kornerup i Lejre på Själland (Bröndsted. J.: "Danmarks Oldtid". 1957, s. 268).

Fynden av de brända benen i långdösen i kv. Bronsyxan i Hindby undanröjer varje tvivel kring de ovan diskuterade problemen: teorierna om människooffer i samband med megalitiska bisättningar i Skåne under mellanneolithicum har här ett avgörande stöd." Slut på citatet.

Det är spännande om du kan följa upp de grävningar av megalitgravar som skett efter 70-talet för att få bättre och nyare rön. (Kanske har det gjorts redan, jag lämnade stenåldersintresset för så länge sedan).

I dagens läge är kannibalism knappast något känsligt ämne. Kvällspressen kommer att älska dig.

[trillian]

När det gäller just mosslik vill jag inte rekommendera Britt-Marie Näsström, även om att kika i hennes böcker kan vara underhållande i sig. Kika istället på Wijnand van der Sandens bok Udødliggjorte i mosen. Historierne om de nordvest-europeiske moselig. P.V. Globs bok Mossarnas folk. Järnålderns människor bevarade i 2000 år är såklart kontroversiell nu, men den har påverkat forskare ganska mycket och kan vara rolig att läsa för den skull. Du kan ju börja med de böckerna när det handlar om mosslik.

[Gorm]

Ur ett arkeologiskt perspektiv så kan man önska en del av Näsström, det kan jag hålla med om,  men hon ger ändå en helt ok religionshistorisk översikt över blot och offer i det förkristna Norden.

/Johan

[Joakim]

En kommpis som skrev MAG-uppsatsen nu under hösten (vikingatida trädgårdar) har kommit med motargument för att se om ämnet håller.

Han kom med en intressant fråga. Hur kan man bevisa att det arkeologiska materialet är av kannibalism och inte av rituella karaktärer. Med andra ord kan man bevisa att man åt köttet? Man kanske bara skar av köttet för att komma åt benet. Spåren på benen efter verktyg kan också komma från strid eller liknande?

[Gorm]

Vad säger att kannibalismen inte är rituell? Om jag inte missuppfattat det hela är den nästan uteslutande detta i de fall som dokumenterats i modern tid, att man äter sina fiender för att få tillgång till deras krafter osv.

/Johan

[Varga]

Hur kan man bevisa att det arkeologiska materialet är av kannibalism och inte av rituella karaktärer.

Kannibalism är oftast av en rituell karaktär. I de fall som är kända från modern tid så äter man delar av personer för att antingen få en del av deras styrka/kunskap/förmåga eller för att förenas med den döde personen. Tex för att förfäderna ska fortsätta vara en del av de levande eller för att ta del av sin fiendes styrka. Kannibalism sker oftast med mycket respekt och vördnad för den döde personen.

Men jag antar att det du egentligen ville veta var om man kan se ifall de faktiskt ätit personen och inte bara tagit bort mjukdelarna i någon slags rituell begravningssed. Och nej det kan man väl inte se så länge man inte hittar tandmärken från människor på benen. Du kan skillnad på om mjukdelarna är borttagna genom styckning eller om skadorna på benet är uppkomna genom strid då det lämnar olika typer av märken på benen.

Möjligen skulle man kunna se genom att analysera isotoper och spårämnen i övriga stammens ben för att se vad de ätit, men det krävs nog att de ska ha ätit människa dagligen under en mycket lång tid och det tror jag knappast är speciellt troligt.

/Camilla

[Reuterdahl]

Ämnet är intresant men ganska svårbevisat. Att man bearbetat döda männiksor på olika sätt i samband med preprering för och under begravningen. Det är svårt att leda i bevis att spår på ett ben går att hänföra till kannibalism. Ett stort problem gällande ett sådant här ämne är källkritiken, det finns mycket nonsens skrivet om kannibalism, så det gäller att sålla agnarna från vetet.

Ett exempel är om jag inte minns fel att man försökt tolka vissa fynd från Åland som tecken på kannibalism, gropkeramik tid.

Skall man skriva en uppstas om detta tror jag att det kan vara bra att hålla sig till ett specifikt område eller till en specifik kultur. Det som tar tid i sammanhanget är att avgöra vad som är kannibalism och hur man kan vidimera detta. Det vill säga man måste bestämma sig för vilka bevis som krävs. Vidare måste man diskutera vad kannibalim egentligen är. Dvs varför äter man och vad äter man.

Om du lyckas tror jag dock att det kan bli en intressant uppsats.

Reuterdahl

[Gunnar Creutz]

Några tankar:

Man får skilja på endokannibalism och exokannibalism. Vid endokannibalism äter man delar av en avliden närstående för att den dödes egenskaper ska leva vidare i släkten. Vid exokannibalism äts döda fiender för att erövra något av deras kraft. När kannibalism beskrivs som grymt och primitivt, så är det oftast exokannibalism som beskrivs. Symbolisk endokannibalism förekommer ju även i vår kultur i den kristna nattvarden där vi äter Kristi kropp (i form av ett bröd) och dricker Kristi blod (i form av vin).

Att bevisa kannibalism utifrån arkeologiska fynd är extremt svårt. Jag har för mig att jag läst om begravningsskick i Tibet och att man där styckade den döde och lade ut delarna till asfåglarna (1). Benen efter en sådan begravningsceremoni skulle ju lätt kunna tolkas som bevis för kannibalism av en okritisk arkeolog.
Det var först för några år sedan som man för första gången sade sig ha hållbara bevis för förekomst av kannibalism. Jag har för mig att det var genom analys av avföring. Är det någon som kommer ihåg detaljerna och om bevisen höll för en närmare granskning? Var det möjligen detta som var på Åland eller blandar jag ihop kannibalfynden?

(1) Det kan ha varit i Claes Corlins "The Journey Through the Bardo - Notes on the Symbolism of Tibetan Mortuary Rites and the Tibetan Book of the Dead" s. 63-75 ur On the Meaning of Death : Essays on Mortuary Ritual and Eschatological Beliefs (1988) redigerad av Cederroth, Corlin & Lindström. Jag kan dock inte hitta den nu, så jag kan inte kolla om det verkligen var den, men boken innehåller hur som helst en del intressant för den som intresserar sig för olika begravningsskick.

Hälsningar
Gunnar

[Leif]

Jag upprepar kolla Milton Nunez artikel i "Arkeologi och naturvetenskap" mycket bra genomgång av kanibalismtemat. Han diskuterar på ett seriöst sätt med ett arkoelogiskt perspektiv och bemöter Arens (antopolog som driver antikanibalismhypotesen hårt) mycket bra. Nunez exemplifierar med ett klassiskt material från Åland där det bla finns människoben som spräckts på samma sätt som om det vore ett djur skulle tolkats som märgutvinning.... Varför dissa likadana osteologiska spår av styckning bara för att det rör sig om olika däggdjur?
Arens "THe man eating myth" får du absolut inte missa om du väljer detta ämne.

[stigman]

tomas johansson rekommenderade : kungar och kannibaler...

[Joakim]

Jag har läst lite mer om mossliken när det gäller människooffer. Att dränka individer i träsk var tydligen en avrättningsmetod. Man dränkte dem och sedan naglade fast dem på båtten med bjälkar och stockar. Detta skulle vara under forntiden fram till medeltiden.
 
Så man vet inte 100% om mosslik var avrättade personer eller offer till gudarna. Änne ett problem   att ta tag i, det finns en del att forska i.

[Claes]

Detta med kannibalism som forskningsämne är intressant. Alla "vet" att det förekommit men det finns väldigt få socialantropologiska studier där detta kunnat beläggas. Ofta omnämns det i myter och berättelser bland olika folk men, som sagt, att det allmänt skulle ha praktierats har så gott som aldrig kunnat beläggas. Har tyvärr ingen referens men om du söker lite bland nyare litteratur hittar du nog detta...

Vad gäller de danska och nordtyska mossliken tror jag att de flesta är avrättade brottslingar och/eller mordoffer. Inget konstigt i det, sådana följer människan över tid och rum.

Med all respekt för ditt val av uppsatsämne kan jag störa mig lite på att vi tenderar att exotisera De Andra (forntidens människor eller sådana som bor långt bort från vår vita, manliga, heterosexuella västvärld) när vi beskriver dem som kannibaler och människo-offrare. Att äta människokött är ett universiellt tabu som hänger samman med ett medvetande om vad som händer om man äter mäniskokött... man blir sjuk.

[nina]

Hej! Blir man sjuk? Hur då? Är inte det en myt? Nina

[Heimdahl]

Jag har för mig att det finns idéer om paleopatologiska försök att på molekylär nivå spåra sjukdommen kuru, d.v.s. en viss form av prioner i osteologiskt material. Kuru har ju visat sig ha en koppling till kanibalism, men jag tror inte att detta ännu applicerats på något material.