Det tycks råda någon sorts allmän handlingsförlamning kring inlösenärenden. Det är inte bara silverfynden på Gotland som fastnar i myndighetens pappershögar. Samtliga ärenden jag känner till ligger och väntar på hantering, utan att någon tycks våga ta tag i det. När inte ens myndigheterna tar lagen om hembud på allvar, varför ska vanligt folk göra det? Kanske är det läge för en lagändring, så att ett inlösenärende ska vara klart inom sex månader. Det enklaste brottsförebyggande arbetet är kanske att staten själv föregår med gott exempel...
