Övrigt > Övrigt

Brittiskt DNA kartlagt

<< < (2/4) > >>

Vetgirig:
Janco!

Mycket intressant. Nu kunde jag bara läsa översiktligt i Preeview och jag lägger inte 30 pund. Emellertid konstaterar jag att denna undersökning verkar vara mer detaljerad än vad den förra presenterade undersökningen (Oxford (tror jag), för ca 10 år sedan, ev Renfrew)..Jag måste ev revidera den bild jag haft hittils och fundera över vad den nya bilden kan innebära för ändringar i en historieskrivning.

Har du någon annan väg att komma över en kopia?

Viktigt att få grepp om, med vilken tekniknivå analyserna utförts! det finns en alldelse ny teknik, som kombinerar innehållet i de allra sista 1-3 % av alla haplogrupper (motsv) och kombinationerna är unika t o m på individnivå och kan följas bakåt. Det blir som en loggbok bakåt.

Pilotprojektet bevisade att en folkgrupp/ett antal familjegrupper flyttade systematiskt fån ö resp till framträdande uddar från Medelhavets ö delar till de västra, samt vidare norrut längs Atlantkusterna fram till Brittiska Öarna med sista utpost på Hebriderna/Orkney (jmf kallmurstekniker därifrån med Galiziernas eller Maltas! Boplatsenan var befästa (sten) på höjder och de hade boskap (bl a getter) och odlade. Kombinationen finns till någon tiondels % hos alla befolkningar i Europa, men på Brittiska Öarna och hos befolkningen i en region runt östra foten av Pyrenéerna resp skellett tillhörande minoerna på Kreta finns den i flera 10-tal %. Minoerna kom från England eller Ö Pyrenéerna?!!

Kul att du också insett att man måste skilja på kelter och kelter, bl a språkligt. Att det keltiska ligger i gemensamma drag i kulturuttrycken, men även vissa särdrag mellan grupperna.

Hur ser du på sambandet mellan kelter och germaner? Instämmer du i att keltiska befolkningar under inflytande av romerska aggressioner "germaniserar" sig successivt. D v s det är samma befolkningar och språk som under "keltisk tid" men att dessa resp befolkningar sedan uppträder som germaner.

jancro:
Svar till Vetgirig inlägg 5.
Något sätt att gratis ladda ner Nature-artikeln har jag inte. Jag nöjer mig med att läsa den i sin helhet på angiven länk och där finns den ju så länge länken är öppen.
Angående arbetsmetoder så har man i detta skede inriktat sig på att hitta grupper (cluster) med karakteristiska parametrar och samt personernas geografiska belägenhet. Man har funnit 17 sådana cluster, varav endast två divergerande inom det stora anglosaxiska området. Förromerska geografiska grupper, som i ytterområdena, anger man sig ej kunna identifiera här.
Angående neolitisk kustbebyggelse har jag inget att komma med, mer än kommentaren att iberiskt dna har varit känt ett tag i Britannien och finns med i det europeiska referensmaterialet i denna undersökning.
(Om angivna minoiska skelett avser fynden uppe på den torra, isolerade högplatån på Kreta som varit ett reliktområde anser jag det inte styrkt att de avser minoer i sig utan lika gärna kan vara från något undanträngt minoritetsfolk under denna tid. Belägg för sådana finns eventuellt arkeologiskt samt i Iliaden, som anger att det utöver greker fanns två? ursprungsbefolkningar på Kreta. Därmed kan man inte säkert säga att den minoiska kulturen har inhemskt ursprung enligt mig.)
Angående germaniserade kelter kan jag inte identifiera händelser eller förlopp så jag ber vänligen att få passa i denna fråga.
 

Vetgirig:

--- Citera ---(Om angivna minoiska skelett avser fynden uppe på den torra, isolerade högplatån på Kreta som varit ett reliktområde anser jag det inte styrkt att de avser minoer i sig utan lika gärna kan vara från något undanträngt minoritetsfolk under denna tid. Belägg för sådana finns eventuellt arkeologiskt samt i Iliaden, som anger att det utöver greker fanns två? ursprungsbefolkningar på Kreta. Därmed kan man inte säkert säga att den minoiska kulturen har inhemskt ursprung enligt mig.)
--- Slut citat ---
Så vitt jag minns, så noterade man hos nutida befolkning på Kreta en viss högre grad av unikumet. Då tittade man på skelletmaterial och såg att något prov från Knossos var extremt högt. Då specialtestade man ytterligare material från regionen runt Knossos från Minoisk tid. Då var graden av unikum lika med den för Brittiska Öarna.
Slutsatsen blev att det bör råda ett befolkningsmässigt samband mellan Minoer och Britter.

jancro:
Utdrag ur Vetgirigs inlägg på tråden Vendeltida skepp.. :

"Under alla omständigheter måste DNA till för att fastställa ovanstående med säkerhet.

Ett annat exempel: I england har arkeologer (historiker) länge gjort totalundersökningar på boplatsområden där alla traditioner inkl namnfloran pekar ut att invånarna borde vara invandrade jutar/angler/saxare och/eller nordbor. När boplatsen är utgrävd och alla gravar grävda, så visar dna-analysen förvånansvärt nog inga påtagliga spår efter invandring. Definitivt inte bland ägarskiktet (något enstaka fall av ingifte kanska) och inte heller rörande troligt tjänstefolk. Däremot har bland de gravlagda, som visar på den minsta statusen hittats individer som har långväga nordiska ursprung (tolkat som trälar/slavar), både män ock kvinnor, med ursprung från Norge norr om Tröndelags kuster.
Materialet är inte så många 10-tals grävningar, då de tar tid och kostar. Men det verkar som om det räckte med ett enda giftermål mellan nordisk man och inhemsk kvinna (nordisk man och inhemsk kvinna), för att boplatsen skulle få namn om sig som nordisk. Det finns f ö inga tecken på att språket var nordiskt på en sådan gård. Man har ur texter från Dark Ages härlett britonskan vid den tiden och då skiljer sig britonskan från de nordiskt germanska språken, men står särskilt norskan nära, utan att vara norska. När alltså många nordbor från ca 800 började uppehålla sig i Danelgen, så var det lätt att språket ändrades i norskare riktning (förnorskning). Danskan fick aldrig samma inflytande som norskan en gång. Orsaken är alltså naturliga kontaktytor, som soldater, ledande stormän krävde att deras språk (norska) talades av de närmast samarbetande, handelskontakter, giftermålsutbyten. Brittonskan förblev dock ett eget språk ända fram till den normandiska erövringen, då ett helt annat språk inkom, nämnligen en förfranskad nordiska från Normandie (de flesta normander var ju fransktalande). Språkförändringarna verkar också snabbas upp ju mer skriftspråk som utväxlas i samhället."

Vetgirig, förklara gärna hur du kan hålla fast vid åsikten om en begränsad anglosaxisk inflyttning när du vet att DNA säger att det inom det anglosaxiska området är genomsnittligt 30, upp till 40 % "tyskt" DNA ?

Vad gäller "förfranskad nordiska" har jag funderat i snarlika banor, efter att ha läst om norska språkforskares
åsikt att dagens engelska språk har sitt huvudsakliga ursprung i nordiska (som talades inom Danelagen), och alltså inte direkt härstammar från den anglosaxiska gammalengelska, som talades/skrevs före den normaniska invasionen.

Jag har funderat, att kanske kunde många av normannerna fortfarande nordiska tillräckligt bra för att förstå och uttrycka sig begripligt på nordiska, och därför spred sig nordiskan (nu med både normanniska och allmänna franska låneord) utanför Danelagen och trängde ut anglosaxiskan i övriga områden.

Vetgirig:

--- Citera ---Vetgirig, förklara gärna hur du kan hålla fast vid åsikten om en begränsad anglosaxisk inflyttning när du vet att DNA säger att det inom det anglosaxiska området är genomsnittligt 30, upp till 40 % "tyskt" DNA ?
--- Slut citat ---
Det stämmer, MEN....
Det är bara i kustbandet, som det stämmer.
Dessutom så är märkligt nog DNA för kustbandet på andra (tyska) sidan i motsvarande grad "Brittonsk".

I bägge fallen glesas DNA från andra sidan ut med avståndet från kusten, och sedan är det i England brittonskt DNA och på motsatt sida tyskt DNA. Förklaringen är att flera 1000 års kontakter över havsområdet har satt sina spår i befolkningarna man mött vid seglatser.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida