Arkeologi > Teori
Hade vi en konungars konung ?
history freak:
Carl Thomas har lanserat hypotesen om att vi åtminstone på vikingatiden hade en överkonung. Vi har diskuterat detta mycket och jag måste säga att jag tro att han har rätt. Vi är inte ensamma om detta. Läs Vad Sten Tesch och Björn Ambrosiani skrev i den artikel som jag bifogat i tråden " Vad hände vid 400-talets slut ?"
--------------------------------
Har du en annan bild av riksenandet, Sten Tesch?
– Skillnaden är att Björn Ambrosiani ser en kontinuerlig utveckling där sveakungen får mer och mer att säga till om, tills ett rike eller en stat uppstår. Men man måste skilja på kung och konungars konung. Jag menar att det före 1000-talet funnits flera kungar som regerat parallellt och att termen varit likvärdig med jarl eller hövding. Björn och Olof är exempel på sådana lokala ledare. Enligt min mening har det i förhistorisk tid funnits ett flertal småriken. Men i ett bestämt skede kommer någon som har större vyer och försöker kontrollera alla andra. Här spelar den kristna tron en väldigt stor roll. Genom den speciella ämbetsmannakår som man har i det religiösa utövandet inom kristendomen, bryter man småkungarnas makt och deras roll för kulten.
– Den förste som skiljer sig från de lokala ledarna är Erik Segersäll som regerade i slutet av 900-talet. Och hans anläggande av Sigtuna var ett sätt att stärka sin maktposition. Kung Erik Segersäll bör – med Sten Teschs ord – i första hand knytas till det götiska området. Sigtuna var ett viktigt brohuvud in i svearnas område, en maktpolitisk stödjepunkt varifrån allianser och förtroendeband kunde upprättas med småkungar och lokala stormän. Men också våld och hot om våld kunde utövas härifrån. I våra grannländer kan vi se paralleller till den funktion Sigtuna haft i Sverige. I Norge var Trondheim en sådan centralpunkt som behärskades av kung-ar utifrån. I Danmark var motsvarande stödjepunkt Lund.
Kommentar, Björn Ambrosiani?
– Vad jag inte riktigt förstår är varifrån Sten plockar Erik Segersälls direkta Götalandsursprung. Liksom hans ättlingar Olof Skötkonung och Anund Jacob tillhör han uppenbarligen den gamla Uppsalasläkten. Adam av Bremen säger ju klart och tydligt att det först är med Anunds halvbror Emund som den gamla släkten dör ut, och att den nära släktingen Stenkil från Västergötland då tar över.
Sten:
– Men vi vet att Olof och Anund huvudsakligen vistades i Götalandskapen och att de hade sina rötter där.
Fortsättning följer
history freak:
Björn:
– Snorri Sturluson säger att Olof Skötkonung på grund av att han var kristen inte kunde fungera som överstepräst vid den centrala hedniska kultplatsen i Uppsala och då fick välja var i riket han helst ville bosätta sig. Först med Stenkil och de följande Sverkerska och Erikska ätterna från 1130-talet och framåt sker en förskjutning av makten mot Västergötland, menar Ambrosiani.
– Men Erik Segersäll var en sveakung som även härskade över det götiska området. Möjligen var han den förste kungen som kristnades, men som den pragmatiker han var, offrade han också ganska kraftigt till Oden att döma av Snorri. Erik var också en duktig administratör. Han har insett att staden som ligger söderut, Birka, ligger fel, och han flyttar därför de handelsfunktioner som finns där till Sigtuna som ligger bättre till kommunikationsmässigt.
Björn Ambrosiani talar främst om handelns roll för uppkomsten av städerna, du betonar i första hand förvaltningsfunktionen?
– Städerna kom i och för sig att bli av stor betydelse för centralmakten som inkomstkälla. Men handel och köpenskap var ingen förutsättning för de tidigmedeltida städernas framväxt.
– I städerna fick den kristna missionen en fristad och där byggdes de första kyrkorna. Genom att stödja den nya religionen fick kungamakten med exempelvis Sigtuna och dess biskopssäte ett utmärkt administrativt instrument för sin maktutövning, säger Sten Tesch.
En annan företeelse som man kopplar till kungamaktens konsolidering är kungsgårdarnas, Husabyarnas, framväxt. Det kungliga godskomplexet, som gick under beteckningen Uppsala öd, var spritt över hela landet med en koncentration i Svealandskapen. Till gårdarna förde bönderna förnödenheter som man var skyldiga att lämna kungen.
Carl Thomas:
HF, lite fel beskrivet dock...
I min hypotes finns mycket riktigt en Sveakung. Han är absolut INTE någon "överkung" eftersom han inte har med inre styre av Land (landskap) att göra, sådant styre utförs av Landkungen i respektive Land.
Sveakungen garanterar lag och döms av lagmännen till denna uppgift - och att garantera de lagar som gäller inom respektive Land.
Sveakungen är också hednareligionens huvudman (Överstepräst), och han förrättar de stora bloten.
Sveakungen är också krigskung - och i krig är alla Landkungar underställda honom - och enbart då vad jag kan se.
Sveakungens främsta och viktigaste uppgift är att garantera lag - och därmed skydda alla fria mäns rätt att vara fria män så att de kan fatta gemensamma beslut på tingen.
Sveakungen är också, och var troligen från början, en unionskung som håller ihop en union av Land som samarbetar med varandra och stödjer varandra, unionens mål var att bygga ett enat rike under en enda Kung.
Sveakungen var den kung som red Eriksgata. Han måste bli godkänd av alla ting för att bli Sveakung - alltså vald med majoritetsbeslut av just de fria män som han var satt att skydda henom att garantera lag.
Hypotesen beskriver, bland annat, att vi faktiskt har haft en sorts "demokratiskt rättssamhälle" sedan mycket lång tid tillbaka genom att lagarna och lagmännen varit beslutsmässigt separerade från Kungamakten. Tingen valde Kung - och vräkte Kung - och ingen Kung kunde ändra på detta genom att ändra lagen. Resultatet av detta blev att vi aldrig haft ett feodalsamhälle.
Tidsmässigt tror jag att vi hade Sveakungar i princip fram dess att riket enades under en enda Kung. När man valde en Sveakung första gången är jag mer osäker på faktiskt, den tidpunkten flyttas ständigt allt längre bakåt i tid....
Thomas
history freak:
Som du har beskrivit din hypotes för mig har det dåtida Sverige varit ett rike med många områdeskungar som var mycket självständiga. Överkungen (konungarnas kung) hade en administrativ funktion, ledde kulten och organiserade krigståg. Han var en ganska svag kung som kunde vräkas om man inte var nöjd med honom. Var det fel uppfattat ?
Carl Thomas:
Ungefär så - om du tar bort benämningen "överkung".
Sedan tror jag att Sveakungen främst organiserade försvarskrig.....
Nej, som jag ser Sveakungen var han absolut inte svag, snarare tvärtom, han garanterade lag - vilket bör ha medfört en stark position. Han var också religiös ledare, vilket också bör ge en stark position.
Däremot hade han inte med Landens (landskapens) inre styre att göra, Landen styrdes av Landkungar (Landskapskungar).
Sveakungen var alltså en Kung utan land att styra över, han hade en annan maktsfär och stod alltså inte över Landkungarna - men han hade makt att se till att även Landkungarna följde lagen.
Som jag ser det var alltså lagen skild från Kungarna. Lagen skapades av tingen, inte av Kungen. Kungarna kunde alltså inte skapa nya lagar eller ändra lagar - vilket är en mycket viktig sak eftersom det var tingen som valde Kung - och vräkte Kungen om han inte dög - (eller offrade honom vid missväxt...)
Tingens makt var alltså absolut. Där fanns den riktiga makten. Kungar ser jag som "arbetande tjänstemän" som hade makt och beslutsrätt över löpande händelser mellan tingen. De var alltså tillsatta av tingen och löd principiellt under tingen.
Sveakungen garanterade lag, även med maktmedel om så behövdes - enligt lag. )0(Tingen hade kontroll även över Sveakungen och kunde byta ut honom om så behövdes).
Vad jag beskriver är alltså ett samhälle som styrs av folket via tingen, där lagen styrs av folket, inte Kungen, och där Landkungarna kontrolleras av Sveakungen, folkets Kung - som inte hade makt över Landens inre styre.
Det är ett avancerat samhälle jag beskriver - vars ursprung i grunden är väldigt enkelt. Fria starka män såg till, via tingen, att inte förlora makten. Kontrollfunktionerna (och kanske Sveakungen) kan ha kommit till av smärtsamma erfarenheter efter maktmissbruk.
Thomas
Navigering
[0] Meddelandeindex
[#] Nästa sida
Gå till fullversion