Jag har i tidigare inlägg, om inte i denna tråd, så i någon annan, menat att de nordiska 3 länderna fungerat som en enhet (indelad i 3 tredingar) i ett organiserat motstånd mot romerska aggressioner. Denna organisation i tredingar lyser igenom i hela sveriges gränssystem idag. Inom vissa delar av landet kan tredingssystemet väl dokumenteras, i andra delar så kan det spåras. Den ursprungliga organisationen, långt för 400-talet, har förståss utvecklats med tiden. Nya politiska förutsättningar, bl a söder om tredingen Norden utvecklas. De södra 2 tredingarna upplöses medan den norra tredingen består för att inom dess ram göra motstånd mot politisk och religiös aggression söderifrån.
Men hur valdes Sveakungen? Här skulle ju alla Land vara med att fatta beslut. Först var jag inne på att Landkungarna beslutade vem av dem som skulle väljas till Sveakung. Detta eftersom många Landkungar senare i livet blev valda till Sveakung. Men allt mer lutar jag numera mot att lagmännen valde Sveakung - kanske med förutsättningen att han var, eller hade varit, Landkung. Sveakungen kunde alltså också avsättas av tingen gemensamt - och ett Landting kunde besluta att de inte längre följde Sveakungen, kanske inte alls, kanske bara som blotkung - men de kunde inte vräka honom som Överbefälhavare. Så tänker jag just nu...
I den organisation jag ser, så är befälsordningen i den stående hemförlovade armén, ledungen, tillgodosedd. Detta är vad vi ser som "landkungar" alternativt jarlar i dokumenten. Alla dessa tillsättas av något ting och de måste svära inför tinget att de skall följa landets lag. En kung skall enligt min mening inte garantera det, för garantierna står tinget för och garanten är tingets företrädare lagmannen, med råd. Eftersom tingen hade jurisdiktion i tredingsindelad region, så fanns det underlagmän och en av dessa valdes till lagman för tredingen, medan de andra blev rådsmedlem (styrelse). Jämför med Gotland. Ett medel för ett land, som kände sig kränkt av överbefälhavaren, bör ha varit att förbjuda sin egen armédels här under sitt befäl att ansluta sig till den under kungen samlade armén.
Men kungen hade också en stående armédel, hirden, på ca 400 man. Dessa finansierades av Uppsala Öd OCH senare (från 650-750) successivt av de nya städer/handelsplatser som anläggs runt om i den treding som är blivande Sverige. Här garanterar däremot KUNGEN att handelslagstiftningen åtlyds, samtidigt som avgifter (för skydd) tas in i ersättning. Detta utförs med vad vi från 825-50 ser som garnisoner, vilket innebär att hirden då utökas till ca 800 man. ALLA land skall ställa upp med skepp. I undertredingen Vgl, så ställer man även rytteri till arméns förfogande vilket är en stor börda.
När alltså en kung (överbefälhavare) skall utses ur släkten med bördsrätt, så får den mest avlägsne undertredingen, nämnligen Mälarområdet göra sitt val först. Sedan reser den valde, om han accepterar, från treding till treding för att möta deras ting, samt svära att han skall följa DERAS lands lag, samt troligen satidigt mönstra den besökta tredingens del av armén. OSV! När man sedan når slutstationen, Götala ting, och svurit att följa deras lag och mönstart den delen av armén, så är kungen dömd till sitt ämbete.
Naturligtvis utvecklas och förändras processen runt kungavalet med tiden, men grunden bör vara nära vad jag beskriver. Idén är i grunden inte min, men jag har vidareutvecklat den en del. Metoden gynnar maktfördelningen. Kungen utses av en region, som känner ett visst hot från en annan region, men detta kompenseras av att kungen får en stående armédel, vilken den landsdel, som känns hotande finansierar (Uppsala Öd)
