Vetgirig, benämningen Klan anser jag inte höra hemma i vår historia, vi benämnde våra släkter som "ätter".
Det fanns säkert ledande familjer eller ätter, mutor, hotbilder,utpressning osv - men det tror jag vi skall ta i en egen tråd lite senare. Först måste vi ta principerna och konsekvenserna med folkstyre - sedan kan vi spekulera om dess avarter
Min bild är att religionen och lagen var absolut åtskilda - och att detta var gjort med vilja. Lagmannen blotade alltså aldrig - och jag kan inte minnas en enda källa, saga eller annat där en lagman officiellt blotar. Däremot nämns på många ställen att Kungen blotar - och att Kungar vräks beroende på att de nekar att blota....
Lagmannen var folkets röst och han var "experten" när det gällde lagen. Han var ingen krigare. Jag gissar att han var alltför värdefull för att vara krigare. Det är en av anledningarna till att man även hade en Kung. Kungen hade, bland annat, uppgift att blota och att försvara Landet han var Kung för - men han kunde inte föra anfallskrig utan Tingets godkännande.
Vi har källor som säger att Kungen dömdes av lagmännen till att garantera lag. Underkänner du dessa källor - om ja på frågan, varför underkänner du dessa källor?
Kungen dömdes att garantera lag - han åtog sig alltså inte detta. Jag tror att skillnaden är mycket viktig - kungen kunde inte gå emot en dom från folket, gjorde han det var han helt enkelt rökt. Ett åtagande däremot kan förändras och förhandlas - det kan inte en dom. Troligen har denna som tillkommit från smärtsam praktisk erfarenhet.
Som jag set det red man eriksgata endast när två eller fler Land fanns under samma Kung - och då måste varje Lands Landsting godkänna Kungen. Första gången detta inträffade, som vi har källa om, är VG lagens eriksgata runt Vättern när VG och ÖG styrdes av en gemensam Kung. Senare omfattades öven Småland, Efter 1260 reds en längre eriksgata som då gick genom de Land som ingick i Riket. Kungen var fortfarande valkung.
Om Kungen förde en "valkampanj" för att bli vald vet vi inte. Jag kan inte minnas en enda källa om något sådant - men frågan är ju hur ett kungaval gick till innan vi hade nedskrivna landskapslagar? Där kan vi ju bara spekulera.
Jag kan tänka mig att Landstinget tog fram ett antal kandidater, diskuterade dessa, enades om en av dem - och föreslog honom som Kung. Det hela var ju en intern angelägenhet inom Landet.
Men hur valdes Sveakungen? Här skulle ju alla Land vara med att fatta beslut. Först var jag inne på att Landkungarna beslutade vem av dem som skulle väljas till Sveakung. Detta eftersom många Landkungar senare i livet blev valda till Sveakung. Men allt mer lutar jag numera mot att lagmännen valde Sveakung - kanske med förutsättningen att han var, eller hade varit, Landkung. Sveakungen kunde alltså också avsättas av tingen gemensamt - och ett Landting kunde besluta att de inte längre följde Sveakungen, kanske inte alls, kanske bara som blotkung - men de kunde inte vräka honom som Överbefälhavare. Så tänker jag just nu...
Thomas