Korrigerad och utökat citat från Snorre (Heimskringla):
" Odin var spåkunnig och hans hustru likaså, och genom den visdomen fann han att i norra delen av världen skulle man hålla hans namn högt och hedra honom framför alla konungar. Det gjorde att han fick lust att fara från Turkland, och han hade med sig en mängd folk, unga och gamla, karlar och kvinnfolk, och de hade med sig många kostbara ting. Och var de färdades genom landen, sades det många lovord om dem, och man tyckte att de mera liknade gudar än människor och de stannade inte på sin färd förrän de kom norrut till det landet som nu kallas Saxland. Där dvaldes Odin rätt länge och lade under sig en stor del av landet. Där satte Odin till landets värn sina tre söner.
Sedan började Odin sin färd norrut och kom till det land som de kallade Reidgotaland, och tillägnade sig i det landet allt vad han ville. Där satte han som landvårdare sin son Sköld. Hans son hette Fridleif. Därifrån är den ätten kommen som kallas sköldungar. De äro danakungar, och det som då kallades Reidgotaland heter nu Jutland.
Sedan for han norrut till det landet som nu heter Svitjod. Konungen där hette Gylfe. När han fick höra att Asiamännen, som kallades asar, var på väg, for han dem till mötes och bjöd Odin att få så mycket makt i hans rike som han själv ville. Och den lyckan följde deras färd, att varhelst de dvaldes i landet var det gott år och fred, och alla trodde att de hade makt över slikt, ty stormännen såg att de var olika andra män, som de hade sett, i både fägring och manvett. Odin tyckte att där var det fagra slätter och god jordmån, och han valde sig en borgstad, som nu heter Sigtuna. Där skipade han med hövdingar på liknande sätt som det hade varit i Troja, och satte tolv hövitsmän i staden att döma efter landslag, och han skipade rätt i alla stycken så som det tillförne hade varit i Troja och som turkarna hade för sed. Sedan for han norrut tills han kom fram till sjön som de trodde låg runt alla land, och satte där sin son över det rike som nu heter Norge .Han hette Säming, och Norges konungar räknar sitt ättartal till honom och likaså jarlar och andra stormän, såsom det sägs i Håleygjatal. Men Odin hade med sig sin son Yngve, som vart konung i Svitjod efter honom, och från honom äro de ätter komna som kallas Ynglingar. Asarna tog sig hustrur där i landet och somliga valde hustrur åt sina söner, och de ätterna blev manstarka, och runt Saxland och dädan över norra hälften av världen spred de sig så att asiamännens tungomål vart inhemska mål i alla de landen."
Ja, det är vad Snorre berättar. För vissa är han kontroversiell, men ni får själva bedöma. Är detta sant så har ett stort krigiskt, manstarkt, kulturellt högtstående folk kommit till Skandinavien och tagit taktpinnen. Vilka var asiamännen ?
