Författare Ämne: Vad hände vid 400-talets slut ?  (läst 304956 gånger)

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #40 skrivet: mars 04, 2015, 20:46 »
Det kan ju faktiskt vara så att Vendelgravarna fakiskt handlar om en del av herulerna, såsom legosoldater för sveakungen. Inte omöjligt, har ändrat mig. Troligen har andra krigare sökt sig till andra områden, såsom Götaland, Danmark och Norge. Eril-inskrifterna vittnar om detta, dvs västra Skandinavien.

Järsbergstenen tämligen avgörande, liksom Ottershögen med myntet.

Vill återigen peka på likheten mellan Datius och jarl Bitterwulfs son Detlev i Thidreksaga, t ex gällande resan mot Balkan. Bitterwulf och Detlev bodde vid tidpunkten i Skåne. Efter att Datius återvänt ca 545 glider vi in i Vendeltiden. Kvarvarande krigare kan ha sökt sig till svearna och förlorat sin etnicitet.
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #41 skrivet: mars 04, 2015, 23:18 »
Vetgirig: Polletten har ramlat ner. Dina senaste inlägg visar klart att du har förstått vad jag menar.  :)

Det är sannolikt att ett utbyte av krigare skedde under mycket lång tid, kanske ända från Kr.f.. Hugade äventyrslystna unga män från Norden sökte sig sannolikt till Herulerna, blev där några år och återvände sedan hem. Det fungerade som med Väringarna på vikingatiden och organiserades av Herulernas ledare vid Medelhavet. Vid 300-talet hade Herulerna växt sig så starka att de blivit en kraft att räkna med i den romerska armén. Sannolikt bestod Herulerna då av mängder av andra germaner som sökt sig till det framgångsrika krigarfolket.

Naturligtvis hade Herulerna gedigen erfarenhet av den romerska armens sätt att strida. De var ju utbildade av romarna och förde i sin tur sitt kunnande vidare till sina egna rekryter.

Betr. Sutton Hoo finns så mycket gemensamt med både gravskick och alla fantastiska fynd (t.ex hjälmen) jämfört med gravarna i Vendel-Uppsala att man kan skönja ett tydligt släktskap. Kanske stannade en del av Herulerna där vid resan hem till Thule.

När Herulerna kom till Uppland möttes de enl. Snorre av kung Gylfe När han fick höra att asiamännen, som kallades asar, var på väg for han dem till mötes och bjöd Odin att få så mycket i hans rike som han själv ville.

Vi måste komma ihåg att Herulerna var ett krigiskt och sjövant folk och ett sådant folk försvinner inte bara ur historien.

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #42 skrivet: mars 04, 2015, 23:25 »
History freak, vad menar du är skillnaden på ett påstående och en hypotes??, enligt mig är en hypotes ett kvalificerat antagande om hur en sak/händelse mm är eller var, knappast någon större skillnad från ett påstående. Antingen så tror man på sin egna hypotes och då argumenterar man för den, precis som man gör för ett påstående. Tror man inte på sin egna hypotes så är det fullständigt meningslöst att publicera den. Inte heller i denna tråden har du ännu inte gett några argument som stöder din hypotes..  >:(

Jag har sagt att jag inte längre kommenterar Dersas inlägg. Jag tror inte ens att jag behöver kommentera detta.

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #43 skrivet: mars 05, 2015, 03:30 »
Nedan har jag skrivit ner en kort presentation av min hypotes om Herulerna. Jag är mycket medveten om att den är kontroversiell och jag får förmodligen huka mig för en kritikstorm från ett visst håll.. Men det kan jag ta. Min mening är att få de många duktiga på forumet att komma med nya pusselbitar som kan hjälpa vår förståelse om denna tid före vikingatiden som vi egentligen vet ganska lite om. Utan hypoteser kan inte den historiska forskningen nå framsteg.

-------------------------------------------------

Min hypotes om Herulernas historia.

Jag tror att Herulernas historia började åtminstone så tidigt som vid Kr.f.. Redan så tidgt som vid bronsåldern hade handelsförbindelser upprättats mellan Norden och medelhavsområdet. Jag tror att det ledde till att många stridbara män från Norden stannade kvar vid Medelhavet som legosoldater i den romerska armén. Vi kan se det som en parallell med vikingatidens Väringar.

Behovet fanns från romarnas sida. Det ledde till att det blev vanligt att unga äventyrslystna män från Norden reste ner till medelhavet och blev legosoldater åt Rom under åtminstone några år för att sedan resa hem. Många stannade nog kvar. Det blev alltså ett ständigt utbyte av krigare från Norden.

Med tiden blev detta organiserat av Herulernas ledare som i många fall var högt uppsatta officerare i Roms armé, och alltfler anslöt. Herulerna utbildades av romarna från början, men blev med tiden själva utbildningsledare. De krigiska och framgångsrika Herulerna blev atrraktiva för övriga germaner och alltfler anslöt sig. Med tiden blev man en väsentlig del av den romerska armen och vid 300-talets ingång  en makt att räkna med.

Prokopios berättar följande:

” Vid Roms sönderfall på 400-talet bosatte sig Herulerna c:a år 450 i norra Ungern. Ungefär år 505 blev de av Langobarderna tvingade att lämna denna trakt. En del av Herulerna slog sig ner i Illyrien., medan en annan del  utvandrade till Thule. d.v.s. dagens Sverige. 

Ledda av talrika medlemmar av sin kungaätt passerade de slavernas alla folkland, tågade härifrån genom en stor sträcka öde land och kom till ett folk som heter Varner.  Därefter drog de skyndsamt genom Danernas folkländer utan att barbarena där tillfogade dem något ont. Därifrån kom de till havet, gick till sjöss och for till ön Thule där de stannade. En folkrik stam därstädes var Götarna, och det var bredvid dem som de Heruliska nykomlingarna stannade.”

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #44 skrivet: mars 05, 2015, 03:36 »
Skall vi tro på Snorre så berättar han följande

”När Herulerna kom till Uppland möttes de av kung Gylfe När han fick höra att asiamännen, som kallades asar, var på väg for han dem till mötes och bjöd Odin att få så mycket i hans rike som han själv ville.”

Detta var mycket kort från de skriftliga källorna. Det finns mycket mer som pekar åt samma håll.  Nu kommer vi till de arkeologiska källorna:

Gravarna i området Uppsala -Vendel är högstatusgravar av högsta europeiska härskarklass. Särskilt i gamla Uppsala finner vi gravar av superstatusklass. Se tråden om Uppsala högar. I detta område finner vi bl.a hjälmar av en klass som är utomordentlig.

Professor Sune Lindqvist skriver följande:

" Hjälmarna i Vendelgravarna är också märkliga .De är identifierade som romerska kejsargardets hjälmar av den modell som användes på 400-talet. De anses bygga på perserrrikets sassanitiska hjälmar och ha tillverkats i de ostrogotiska verkstäderna vid Svarta havet. Vi känner till från bilder att de germanska legosoldaterna i romersk tjänst bar dessa hjälmar. Hjälmen från Vendel XIV är den enda i Europa bevarade ornerade hjälmen av den högsta rangklassen, det romerska kejsarhusets och generalitetets. Det för Vendel XIV säregna ansiktsskydden av helt romersk modell understryker samhörigheten med den romerska stridsmakten".

Det är utan tvekan en kvalitet i gravmaterialet som är utomordentlig och som man inte finner annat än på få platser på den europeiska kontinenten.

Resan till Thule var knappast lätt. Vägen var oerhört lång och folket måste försörjas. Man var tvungen att ta vad man ville med vapenmakt. Sannolkt stannade några på vägen.
 
Betr. Sutton Hoo finns så mycket gemensamt med både gravskick och alla fantastiska fynd (t.ex hjälmen) jämfört med gravarna i Vendel-Uppsala att man kan skönja ett tydligt släktskap. Kanske stannade en del av Herulerna där vid resan hem till Thule.

Naturligtvis fick man slå sig fram och man vann inte alltid. Notera den stora utgrävningen i Finnestorp där massor av vapen lades ner i mossen som offer till gudarna i sann germansk anda. Mossen är fylld av högklassiga vapen, ofta förgyllda. av romerskt snitt.

Vi måste komma ihåg att Herulerna var ett kraftfullt, krigiskt, kulturellt högtstående och sjövant folk och ett sådant folk försvinner inte bara ur historien. De tar över historien. Sannolikt var det detta folk som utvecklades till det vi idag kallar svear. d.v.s. det sjöfarande folk som dominerade åtminstone mellansverige i många hundra år.

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #45 skrivet: mars 05, 2015, 04:39 »
Offermossen ifråga bantyder ju i så fall att återvändarna fick på pälsen. Fick de fly till varifrån de kom igen? Blev överlevarna förslavade? Var tog annars överlevare vägen?

Jag anser att Herulerna är ett legosoldatprojekt under en karismatisk ledning, en familj/klan/ätt som kallar sig herul. Deras medlemmar blir då Heruler. Vandalerna rymdes med tillhörigheter/startkapital i 11 skepp och var då ca 200-250 individer av alla åldrar normalfördelat. Varför skulle herulfamiljen behöva vara så mycket fler? Under alla förhållanden måste deras medlemstal åderlåtits rejält i Vgl.

Det handlade nog om en mindre grupp som råkat ut för ett bakhåll. Kanske en spaningsgrupp. Huvudstyrkan var intakt, sånär som på de som dog. Varför skulle inte Herulerna kunna vara ett helt folk ?  Om de var få hade de knappast överlevt den långa resan, men det gjorde de.

Utloggad dersa

  • Veteran
  • Antal inlägg: 579
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #46 skrivet: mars 05, 2015, 06:13 »
history freak, i vilken saga skriver Snorre om Heruler??  ::)

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #47 skrivet: mars 05, 2015, 06:58 »
Suck !

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #48 skrivet: mars 05, 2015, 08:45 »
Det där med Odens och herulernas invandring kunde vara två sidor av en mynt. Man menade kanske inte gud
Oden själv, som kom till Norden från Stora Svitjod; på omvägar givetvis. Under denna tider, inte bara i Rom militären var involverad i olika mysterie-kulter. I Rom var det Mitras kult, som kom från Persien dit. De initierade formade en hierarki som efterliknade den av respektive gudarnas och/eller naturandarnas hierarkin. Så den invandrade "Oden" kunde vara en huvudman i en sån militär mysterie-sällskapet av skandinavisk snitt.

Annat exempel av en sån sällskap kunde man finna i kung Arthur och hans Riddare av det Runda Bordet. Han
existerade i olika relationer som en människa men också som en jätte och ibland som en gud. Det var länge sen R.S. Loomis konstaterade att de huvudmännen i arthurianska legender var gudar. De personifierade kanske gamla gudar i en mysterie-kult som J.Darrah beskriver i "Paganism in Arthurian Romance"? Jag kunde leva med det om Njörd var till vårdagen en huvudman av kungliga fiskeriet nånstans i Närtuna.

Utloggad Odinkarr

  • Stammis
  • Antal inlägg: 192
  • Zigenarfågeln och negerfinken - fine svenske ord
    • Asernes æt
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #49 skrivet: mars 05, 2015, 10:25 »
Jeg behandler hele emnet i mit afsnit "ErilaR – Eruli – Eorl - Jarl":

http://verasir.dk/show.php?file=chap5-2.html#toc66

Min indledning begynder således:

citat

Der sker, så vidt jeg kan se, en hel unødvendig fremmedgørelse af forståelsen for ”erilaR” (erilaz). Det skyldes dels at vi anskuer begrebet ”erilaR” i det historiske bakspejl, og fejlagtigt forsøger at bruge de latinske betegnelser ”Herulorum, Herolia, Heruli” i f.eks. ”Historia gentis Langobardorum” (kap. 19-20) på nudansk og nuengelsk som ”Heruler, Heruli, i stedet for ”eruli”, som Procopius skriver i ”De Bello Gothico” (Den Gotiske Krig, VI: XIV). Endnu værre glemmer vi at tage højde for rummet ”tid”, og derfor de ændringer der sker i forståelsen af ”erilaR”.

ErilaR (Jarl) æt bruges i det sydlige Europa i 3-500 tallet e.Kr. generisk i omtalen af vore forskudte og vragede kongesønner, nøjagtigt som vi fra 700 tallet e.Kr., efter Troskiftet år 600-630 e.Kr., ser samme folkeslag gøre generisk brug af "Nordmannus, Nordmannorum, Normanni, Normannica" med forståelsen "Mand fra nord, Mænd fra nord".

Samme forståelse fremgår også af landsskabsnavnene, hvor "Normendie, Nourmaundie" (oldfransk, normannerfransk) - Normandiet skal sidestilles med "Herilungoburg" (år 832 e.Kr.) og ”Herilungevelde” (år 853 e.Kr.), begge i det nuværende Østrig.

citat slut

Denne forståelse mener jeg stadig er vigtig at forstå ret, og alt kan forklares fra denne forudsætning.

mvh

Flemming

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #50 skrivet: mars 05, 2015, 10:53 »
Det keltiska samhällsskicket, med dess för tiden höga vetenskapliga nivån resp konstnärliga standard, stod inte pall för trycket från ett expanderande Rom. De keltiska regionerna besegrades och underlades Rom den ena efter den andra, mest eftersom man på intet sätt hade några "etniska" eller språkliga bindningar till varandra. Istället var man splittrade på just nämnda områden. Det gemensamma var samhällsskick, kulturyttrinar, konstnärliga uttryck, religion etc. Romarna var särskilt ute efter just keltiska regioner, eftersom dessa hade ett högre välstånd än allmänt inom romerska riket, samt hade med tiden samlat på sig stora rikedomar (särskilt guld). Men kelterna hade en svaghet och det var att de inte hade en stående enhetligt utrustad armé. För romarna var det tvärtom. Deras styrka baserade sig främst på den stående armén.

Naturligtvis analyserade de keltiska ledarna i ännu icke erövrade regionerna orsaken till att deras samhällsskick inte stod pall. De gjorde en korrekt slutsats att det var avsaknaden av stående arméer, som gjorde dem svaga. Sedan började ledarna, delvis samordnat och delvis var för sig (man talade ju inte ens samma språk) omorganisera sina samhällen för att kunna motstå Rom.

En åtgärd var att decentralisera samhället. Man lämnade sina traditionella stadssamhällen och eliten anlade mängder med storgårdar (typ Helgö), som istället för städer/tätortersvarade för produktionen. När romarna nu anfaller är det lätt att dra sig undan och ett antal gårdar som förstörs kan återuppbyggas. Dessutom får romarna inga befolkningskoncentrationer att rikta sina anfall mot eller hålla i ockuperad gisslan.

 Det är under denna process, som kelternas samhällsskick omvandlas till vad romarna betecknar som germanskt.

En annan åtgärd var att börja bygga upp en stående armé.

Alltså organiserade klansamhället grupper av unga män, som rustade sig med konkurrenskraftiga vapen och ständigt övade strid. Individuellt blev de enormt skickliga och romerska armén anställde gärna sådana grupper som hjälptrupp.Eftersom krigargrupperna till en början alltid fick räkna med att slåss i underlägen, så införde man olika psykologiska medel, som skulle hålla upp disciplinen, stålsätta krigarna samt binda samma krigarsällskap ur annars normalt fientliga klaner så att de skulle kunna strida tillsammans. Man ombildade krigargrupperna till krigarsällskap där man bl a utövade en sammanbindande kult under den nye (gemensamme) guden Odin.

Det räckte dock inte med elittrupper för befolkningarna norr Alperna. Befolkningarna måste omorganisera sitt samhälle så att de fick något liknande en stående armé. Ledarna hade inga skatteuttag eller beskattad handel att finansiera en sådan omställning. Denna måste alltså bygga helt på vad samhällets bas, (gårdar, byar) kunde ge för resurser. Långsamt organiserade ledarna sina befolkningar så att vissa gårdar/byar skulle ställa upp en rustad soldat och regionsvis hålla en viss samlad truppstyrka. Givetvis hade stormännen i olika nivåer ledningen i de befälslinjer standard, som krävdes för att gå i strid.

Nordbor kan känna igen detta i vad vi kallar ledungen. Sedan är det en annan sak att när basmetoderna resp organiseringen av denna stående germanska armén väl var uppbyggd, så kunde den börja producera ett överskott av trupp, vilken kunde hyras ut av ledarskikten inom befolkningarna till romerska armén (hjälptrupp) till goda vinster.

Det är när nordborna likt sina sydliga grannar också börjar organisera sina samhällen, som Odins ställning i Norden blir ledande. Herulerna, d v s den gruppering (inte folk) som förmedlade germanska trupper till romerska armén, var också välutbildade bl a i taktik och strategi för tiden. När Västrom kolappsar blir många av dem således arbetslösa och finner för gott att återvända hemåt. Här möts de samtidigt av lokala ledare, som behöver erfarna trupp- resp härförare, vilket vi kan känna igen i begreppet "jarlar".
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Carl Thomas

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 876
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #51 skrivet: mars 05, 2015, 13:11 »
HF, Snorre dog 1241. Uppland nämns första gången 1296...

Snorre kan omöjligen ha skrivit att Heruler kom till Uppland....

Thomas
Historia är färskvara.

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #52 skrivet: mars 05, 2015, 14:05 »
Carl Thomas:  Ledsen, jag citerade fel. Herulerna skall var asiamännen och Uppland skall vara Svitjod.. Jag var väldigt trött då jag skev detta mitt i natten och gjorde ett fatalt misstag. Men du kan ta det som en hint.  ;)

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #53 skrivet: mars 05, 2015, 15:01 »
Korrigerad och utökat citat från Snorre (Heimskringla):

" Odin var spåkunnig och hans hustru likaså, och genom den visdomen fann han att i norra delen av världen skulle man hålla hans namn högt och hedra honom framför alla konungar. Det gjorde att han fick lust att fara från Turkland, och han hade med sig en mängd folk, unga och gamla, karlar och kvinnfolk, och de hade med sig många kostbara ting. Och var de färdades genom landen, sades det många lovord om dem, och man tyckte att de mera liknade gudar än människor och de stannade inte på sin färd förrän de kom norrut till det landet som nu kallas Saxland. Där dvaldes Odin rätt länge och lade under sig en stor del av landet. Där satte Odin till landets värn sina tre söner. 

Sedan började Odin sin färd norrut och kom till det land som de kallade Reidgotaland, och tillägnade sig i det landet allt vad han ville.  Där satte han som landvårdare sin son Sköld. Hans son hette Fridleif. Därifrån är den ätten kommen som kallas sköldungar. De äro danakungar, och det som då kallades Reidgotaland heter nu Jutland.

Sedan for han norrut till det landet som nu heter Svitjod. Konungen där hette Gylfe. När han fick höra att Asiamännen, som kallades asar, var på väg, for han dem till mötes och bjöd Odin att få så mycket makt i hans rike som han själv ville. Och den lyckan följde deras färd, att varhelst de dvaldes i landet var det gott år och fred, och alla trodde att de hade makt över slikt, ty stormännen såg att de var olika andra män, som de hade sett, i både fägring och manvett. Odin tyckte att där var det fagra slätter och god jordmån, och han valde sig en borgstad, som nu heter Sigtuna. Där skipade han med hövdingar på liknande sätt som det hade varit i Troja, och satte tolv hövitsmän i staden att döma efter landslag, och han skipade rätt i alla stycken så som det tillförne hade varit i Troja och som turkarna hade för sed. Sedan for han norrut tills han kom fram till sjön som de trodde låg runt alla land, och satte där sin son över det rike som nu heter Norge .Han hette Säming, och Norges konungar räknar sitt ättartal till honom och likaså jarlar och andra stormän, såsom det sägs i Håleygjatal.  Men Odin hade med sig sin son Yngve, som vart konung i Svitjod efter honom, och från honom äro de ätter komna som kallas Ynglingar. Asarna tog sig hustrur där i landet och somliga valde hustrur åt sina söner, och de ätterna blev manstarka, och runt Saxland  och dädan över norra hälften av världen spred de sig så att asiamännens tungomål vart inhemska mål i alla de landen."

Ja, det är vad Snorre berättar. För vissa är han kontroversiell, men ni får själva bedöma. Är detta sant så har ett stort krigiskt, manstarkt, kulturellt högtstående folk kommit till Skandinavien och tagit taktpinnen. Vilka var asiamännen ?

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #54 skrivet: mars 05, 2015, 15:29 »
Jag vill med all önskvärd tydlighet markera att jag varken hör till Uppsalaskolan eller Västgötaskolan .Jag tror att Asiamännen som nog var många bosatte sig inte bara runt Mälardalen utan även i Östergötland, Västergötland, Småländerna Öland och Hälsingländerna. Dessa småriken hade sina egna kungar.

Jag ansluter mig definitivt till Carl Thomas hypotes att det även fanns en överkung över hela landet. Det var han som red Eriksgata och blev godtagen av varje landsdel.. När det skedde är däremot dunkelt, men det måste ha varit åtminstone på vikingatiden. Det var dock en kung med en relativt svag ställning. Han kunde vräkas av folket om han inte blev populär.

Jag vill också lyfta fram Gotlands betydelse för den historiska utvecklingen i ljuset.

Utloggad history freak

  • Stammis
  • Antal inlägg: 482
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #55 skrivet: mars 05, 2015, 16:27 »
Vetgirig: Mycket intressant inlägg ! :)

Utloggad stakodder

  • Veteran
  • Antal inlägg: 688
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #56 skrivet: mars 05, 2015, 17:27 »
Det där med Odens och herulernas invandring kunde vara två sidor av en mynt. Man menade kanske inte gud
Oden själv, som kom till Norden från Stora Svitjod; på omvägar givetvis. Under denna tider, inte bara i Rom militären var involverad i olika mysterie-kulter. I Rom var det Mitras kult, som kom från Persien dit. De initierade formade en hierarki som efterliknade den av respektive gudarnas och/eller naturandarnas hierarkin. Så den invandrade "Oden" kunde vara en huvudman i en sån militär mysterie-sällskapet av skandinavisk snitt.

Annat exempel av en sån sällskap kunde man finna i kung Arthur och hans Riddare av det Runda Bordet. Han
existerade i olika relationer som en människa men också som en jätte och ibland som en gud. Det var länge sen R.S. Loomis konstaterade att de huvudmännen i arthurianska legender var gudar. De personifierade kanske gamla gudar i en mysterie-kult som J.Darrah beskriver i "Paganism in Arthurian Romance"? Jag kunde leva med det om Njörd var till vårdagen en huvudman av kungliga fiskeriet nånstans i Närtuna.

Fast mycket av det som anges i samband med Odens invandring kom tidigare än herulerna. Oden själv, vanerna, Frej, runorna m m. Av den anledningen tror jag inte på teorin.
Jag vet var Grendels grotta ligger

Utloggad Ättelägg

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 188
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #57 skrivet: mars 05, 2015, 17:48 »
Intressant hypotes. En problematisering torde vara Herul som folknamn ej går att spåra i Skandinavien. Dock har vi titeln Jarl som den under kungen högsta vilket är intressant. I viss mån skulle en glidning från folknamn till professionsnamn kunna stärka teorin. Ett folk som kommer och slår sig ner i ett redan befolkat land kan antingen envisas med egen identitet eller sälla sig det nya landet. Om herulerna dessutom hade sitt ursprung i Mälardalen, talade ett likartat språk, hade täta kontakter och sannolikt släktförbindelser på olika nivåer och i kombination kring tillhörighet till ett folk inte baserar sig på genetik utan vilja kan man möjligen se hur en "ny" elit etablerar sig och där ledarskiktets folknamn med tid blir till socialskikt inom svearna och möjligen övriga folk. Främst verkar uppland ha varit det land där de slog sig ner om man använder sig av Snorres Asar som lika med Heruler men sannolikt kan båtgravar och kungshögar ses som uttryck för närvaro av detta folk. Kung Gylfe bjöd in, märk väl, och asarna slog sig ner på specifika gods och torde snabbt ha gift in sig i ledande släkter.
Erik

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #58 skrivet: mars 05, 2015, 18:19 »
Forskaren Aril Hauge har använt många år på att studera kälorna betrr. Nordens JÅ. Hans kortversion om Hermundurerna och Herulerna kan gärna användas som utgångspunkt för vidare reflektioner betr. deras roll som elit-styrkor i kriget mot romerväldet och deras sorti och återvändo till Östersjön och Skandinavien under Justinians tid:

Citera

HERMUNDURER

Et Vest-germansk folkeslag. Tacitus beretter (i Germania, 41): "For å ikke lengre følge Rhinen men Donau, så ligger her hermundurenes landskap. De er tilgitt romerne og derfor de eneste germanere som har sin handel ikke ved grenseelven, men inne i provinsen Retiens strålende koloniby. Overalt har de fritt leide til å krysse elven, og mens vi viser andre stammefolk våre våpen og militærleire, har vi for disse uten å tvinges til det åpnet våre hus og gårder. I hermundurenes land renner Elbe, en tidligere mer berømt og mye omtalt elv.

Ordet hermundurii er sammensatt av ermin (folket tilhørte erminonenes stammeforbund) og duri(i)(den samme stamme som i thyringer). Det er altså snakk om det thyringske folket, bosatt fra Altmyhl til inn i Bøhmerwald og sørover til Donau.

HERULER

Et nordisk folk fra folkevandringstiden. Herulerne levde ennå på 500-tallet på mer primitivt nivå enn andre germanere, de bedrev menneskeblot langt fram i tiden og de skildres som de værste uslinger av klassiske forfattere. Muligens har herulerne utgjort en urbefolkning på Sjælland eller Fyn og blitt fordrevet derfra av danene. Etter år 250 e. Kr. dukker herulerne opp nord for Svartehavet, der de deltar i goternes plyndringstog i Grekenland, og i år 286 e. Kr. beseires de i Gallia. Vest-herulernes rike på Fyn holdt stand til inn på 500-tallet mens øst-herulerne først kom under gotisk dominans, siden hunisk overhøyhet. Etter Attilas fall slo de seg i år 453 e. Kr. ned ved Theiss, og etter det vest- romerske keiserdømmets undergang skal den germanske leietroppsanføreren Odovakar (død 493) ha vært konge over de heruliske troppene.

I begynnelsen av 500-tallet ble herulerne slått av langobarderne, hvoretter en del av folket tilbakevendte til Norden og bosatte seg ved siden av gøtene - man har gjettet på Verend og det blekingske Lister. En delegasjon syd-herulere ankom til Sverige for å søke etter en ny konge av Offas gamle ætt.

http://www.arild-hauge.com/folkevan.htm

Langobardernas, herulernas, gepidernas och geatarnas historia:
http://books.google.no/books/about/Paul_Warnefried_s_Geschichte_der_Langoba.html?id=dpxFAAAAcAAJ&redir_esc=y

Heruler på runstenar:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php?topic=5444.0

Herulerna var - som vikingar och väringar senare - ett namn på dom elit-förband som ledde an i alliansen mellan germaner, goter, vender och (småningom) huner - i kampen mot den romerska expansionen - såväl i västra som östra Europa. Att dom under tiden lyckades och trängde ända ner i Grekland blev sen en orsak till deras närvaro - precis som väringarna - i Konstantinopel. Av den orsak blev dom också allierade med kejsaren i Öst-Rom.

Efter upplösningen av väst-Rom fick man sen den stora folkvandringen från Skandinavien, där den civila delen av samhällskulturen - som jordbruk, hantverk, lagstadgar, organisation och handel - hade högst prioritet. Utvandringen från Östersjö-området och Skandinavien under 400-talet hade alltså civila grunder, varför hela befolkningsgrupper kunde migrera - under ledning av högadliga hövdingar kallad her-tugar, snarare än her-uler. 
http://www.catshamans.se/essae/0goter.htm
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”

Utloggad Boreas

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 477
SV: Vad hände vid 400-talets slut ?
« Svar #59 skrivet: mars 05, 2015, 18:25 »
Beträffande dom prakt-hjälmar och tillhörande masker från YJ ser man en klar tradition från ÄJ och bronsålderstid - där symboltunga prakthjälmar - och tillhörande masker - har haft enbart ceremoniella och estetiska funktioner.

Ursprunget till vendeltidens prakthjälmar från såväl England som Be-Ne-Lux, Tyskland, Skandinavein och Baltikum - har sitt tydliga ursprung i Östersjövärlden - där den forn-nordiska hantverkstradition, symbolvärld och kosmologi är framträdande.

https://www.tumblr.com/search/saxon%20helmet
“It's easier to fool people than to convince them that they have been fooled.”