Inte ens Skåne var danskt så tidigt som slutet av 400-talet.
Givetvis. Skåne tillhörde den danska kulturform redan under bondestenålder.
Vi vet inte hur många de var, men med tanke på att Herulerna var ett folk som med framgång hade krigat både mot och med den romerska armén så borde det ha varit en relativt lätt match för dem att ockupera en bit av Skandinavien.
Hur kan du belägga ett sådant tvärsäkert påstående? Berättar inte såväl Tacitus som Jordanes om götar och svear som väletablerade kungadömen?
I så fall skulle några hundra - evt. något tusental - heruler inte representera ett problem. När Jordanes skriver att danerna 'avvisade' herulerna så betyder det att troligtvis att dom också kunde avgöra saken genom något centralt organ och dito rådslagning - som tydligen nekade ta in dom.
Orsaken därtill kan vi ju enbart spekulera över, men det luktar ju politik. Må hända var det en reaktion på herulernas fraterniserande med romerna och dito adaption av romerska vanor, typ "frons urbana"? Eller var det rakt av att man ansåg vissa av dom som renegater och förrädare, efter att endera heruler hamnat ihop med endera alaner och sarmater i ärkefiendens tjänst? Kanske var det en kombination av dom båda, varför vissa heruler inte ansågs pålitliga eller önskvärda?
Efter fynden att bedöma lär ju ännu endera av dom fått installera sej i Skandinavien, hursomhälst - vilket Jordanes anser nämnvärt. Orsaken var tydligen deras renome bland gotisk och romersk adel.
Prokopios kallade landet som Herulerna kom till för "Thule" (som ju är en halvt mytisk, halvt poetiskt benämning på den nordligaste, yttersta delen av världen som grekerna hade någon uppfattning om).
Efter att herulernas hemvist i Skandinavien är säkerställd behöver man inte längre behålla 1900-talets mystifiering av begreppet Thule. Det är numer ingen som helst tvekan om att det är Skandinavien och deras 'tular'/'tyler' (bondehövdingar) det gäller.
Vad Herulerna själva sade får vi aldrig veta. Norden och Norwegen är germanska begrepp som kan ha använts redan på den tiden och som ännu inte hade funnit vägen till grekiskan och latinet. Kanske bosatte sig Herulerna i Skåne, som ju låg närmast till hands, och som har ett klimat som inte skiljer sig så värst mycket från centrala Europa. Skånes namn kanske är relaterat till gotiskans *Skaunei - skönhet, jfr tyska Schonen, anglosaxiska Sconeg.
Men vad du spekulerar.
Skåne går ju tillbaks till Skan-ey, vilket kan bräckas ner 'ska/skal/skan/skaun' och 'ö/ey'. Glöm nu inte att Skåne faktisk var en ö - och som Halland befolkat med megalit-byggande 'ey-daner' - redan under bondestenåldern. Enkel logik berättar alltså att framväxten av dom specifikt danska, svenska och götiska kulturfolk tog sin rot som senast under trattbägartiden.
