Stenåldern hade sina megalitgravar, bronsåldern sina rösen och högar, folkvandringstiden och Vendeltiden sina högar i varierande storlek, inklusive storhögar. Det finns alltså en utvecklingskedja av stora gravmonument från stenålder till Vikingatid.
Hågahögen är en storhög från Bronsåldern. Fram tills den grävdes ut ansågs den vara betydligt yngre. Storhögar fanns alltså 1000 år f.Kr. - och alltså 1500 år före Vendeltid.
Klart är att det sedan stenåldern har stora monument av olika slag byggts över döda människor. Storhögar är ett av dessa monument. Hur 99 procent av alla människor begravdes vet vi faktiskt inte eftersom vi saknar spår av dem.
Hur stor var befolkningen under vikingatid? En siffra jag läst är 500.000. Det levde 9 generationer under vikingatid, vilket blir 4.500.000 vikingar totalt. Vi skall alltså ha 4,5 miljoner vikingagravar. Hur många har vi hittat?
Tror du att det bara fanns 250.000 vikingar per generation så blir det 2,25 miljoner gravar som vi skall ha...
Matematik som denna ger storleksordningar över tid. Vi måste förhålla oss till dessa storleksordningar. T.ex. Hur många vikingar fanns det totalt, säg 4,5 miljoner, hur många storhögar har vi från samma tid? Säg 450. Då motsvarar storhögarna 1 grav på 10.000 gravar, alltså en procent av en promille...
Har vi hittat 45,000 vikingagravar har vi alltså hittat 1 procent av de gravar som skall finnas från denna tid.
Om jag hårddrar det hela är det ju som så att vi vet inte hur vikingarna begravde sina döda, vi vet hur de INTE begravde sina döda. Vi vet en del om det som var annorlunda och onormala begravningssätt

Att då, utifrån storhögar och båtgravar, försöka beskriva hur folk levde och dog - och hur eventuella invandringar påverkade vårt sätt att begrava våra döda blir lite svårt enligt min uppfattning...
Thomas