I de artiklar/böcker ni hänvisar till Harrison, Brink så är det väl eg klart att de flesta ofria blir detta av egen vilja eller i varje fall självförvållat. Krig och tagande av slavar var mer begränsat. De flesta slavsystem har ju som syfte att medge den ofrie att arbeta sig fram till ett friköp. Undantagen finns hos bl a rommarna. Där kan man tala om att få arbeta ihjäl sig, vad gäller jordbruks- resp gruvslavar. Hushållsslavar hade det i regel bättre och kunde ibland arbeta sig till ett friköp, vilket är den eg orsakan bakom att någon ägare tillkännager att han friger en slav inom romerska riket. De barn, som föddes av jordbruks- resp gruvslavar, blev ofta avlivade i samband med födseln eller, på sin höjd tillät man en kvinna att få behålla 1 enda barn. Liv var inte mycket värt inom Romerska Riket för "fel" klass ur befolkningarna.
Det finns f ö minst en engels bok om slaveri, jag läste för en 20 år sedan, som baseras på bevarade ekonomiska handlingar från romersk tid. Slaveri var ytterst komplicerat vid tiden och vår egen syn på detsamma är allt för förenklad.
Ibland kunde det gå bra - Olof Skötkonung hade flera barn med en frilla som skall ha varit en bortrövad flicka. En sexslav alltså. En son blev kung och en dotter drottning av Norge. Lyckat alltså, men enligt sagorna följde inte flickan med frivilligt till Sverige.
Detta med frilla, översatt till svenska från latin med ordet "konkubin", har med Romersk Katolska kyrkans krav på "rättrogna" stormän, särskilt kungliga, att kontrollera deras sociala umgänge, så att de höll sig inom Romersk Katolska kretsar. D v s giftermål med en kvinna som inte var Romersk Katolik godkändes alltså inte som legitim, vilket innebar att denna kvinna ur kyrkans synvinkel var likvärdig med en älskarinna. Det finns ingen anledning för Olov att tvinga sig på en kvinna vid denna tid. Den vanligaste anledningen till ett förhållande för en kunglig vid den tiden har att göra med politik, d v s allianser bekräftas genom giftermål. Kyrkan hade ytterligare ett skäl att baktala Olovs hustru, d v s Olov gav man sig inte direkt på utan man angriper hans hustru för att indirekt komma åt kungen, och det är att kyrkan kräver att en av deras biskopar, helst kungens ärkebiskop, skall utföra vigsel. Detta var en viktig cymbol mot övriga folket och dessutom skulle förståss kyrkan ha en "ståndsmässig" ersättning för vigslar av stormän resp kungliga. Ekonomi inte minst!