Övrigt > Språkhistoria

ita nationis nomen, non gentis

<< < (20/20)

Vetgirig:

--- Citera ---En klan är inget annat än en 'sammanslutning eller federation' - vars enhet bygger på ett 'polis' (alltså en politiskt, ekonomiskt och/eller kulturellt enande) snarare än en 'genus' eller 'etnos' - dvs. biologiskt släktskap. Att kvarstående grupper av söndrade ätter kunde återskapa en fordoms enhet genom ett 'edsförbund' - och som sådan ett klanvälde - är så en annan sak. En klan blir aldrig ett folkslag - med mindre det börjar som en ätt...
--- Slut citat ---
2 detaljer behövs läggas till ovanstående för att "definiera" en klan. En storfamilj är en av grunderna, kalla det ätt om du vill. Det andra är en karismatisk ledare (man/kvinna) för denna storfamilj, vilken bygger sin makt på ett arv från förfäder.

Ett edsförbund innebär att vissa klanledare ställer sig i beroende av den mest karismatiske klanledaren, medan andra blir besegrade och underordnar sig. Storfamiljen är alltså en minsta klan. Flera storfamiljer bildar då en klangrupp, där varje ingående klan kan ha egna klaner i beroende resp underordnande. Pyramiden växer snabbt så länge ledaren lever och är framgångsrik. I annat fall så kan klangruppen upplösas blixtsnabbt. När Vandalklanen seglade mot sina hemtrakter via Herakles Stoder 622, så rymdes de i 11 skepp, vilka också var lastade med mängder med värdeföremål, som skulle vara startkapital då de nådde sitt mål (kanske var denna storfamilj då 200-250 individer i alla åldrar)

En klangrupp behöver inte börja "som ett folk", men om relationen mellan ingående klaner bibehålls i någon generation, så skapas med tiden ett slags etnisk sammanhållning (gemensamma seder, språk, utsmyckningar, klädmode mm), varvid alltså ett "folk" uppstår.

Yngwe:
Klaner och ätter kan ni diskutera i en egen tråd.  Att det på ren svenska ska vara så jävla svårt att hålla sig till ämnet. Vetgirig du har säkert gjort hundra inlägg om dina klaner, men inte en enda gång startat en tråd där du kan ta upp dina hypoteser.  det är jäkligt lätt att starta en tråd om det är nåt du vill påvisa. Och om inte, låt bli att dra alla trådar off topic!!!!

Boreas:
Svårt intill det omöjliga...   ::)

Sen råkar det - precis i denna diskussion - vara så att klan-begreppet utgör en nyttig avgränsning till definitionen av begreppen 'gens', stam och ätt...  >:D


--- Citat från: Vetgirig skrivet februari 08, 2015, 22:41 ---
En klangrupp behöver inte börja "som ett folk"

--- Slut citat ---

Just det. Början på den 'ogh-turkiska' klanen var dock ett tiotals 'grenar' från samma stam (ätt) - som efter endera krig hade förlorat sin ursprungliga huvudfamilj (stamlinjen aka kungalinjen).

Bland dom kvarvarande länsherrar och häradshövdingar fans då tio regionala/lokala ätte-grenar från den gamla "Ashina-ätten" som samlades - som pilar i ett hölster, efter "rundbords-principen".  Därmed danades ett edsförbund där 'associerade' grupper från andra ätter också kunde få inpass - utan att underläggas en ny kungalinje, som bas för en ny, framtidig 'stam'.

En liknande reaktion får man i Sverige, efter att den gamla kungalinjen utslocknat - med Emund Gamle och sonen Ingvar. Ingen av dom kvarvarande stormän hade då prins-titeln kvar, varför man bland ynlingarnas jarlar fick göra ett förbund - varifrån man fick välja en ledare (statschef).

När katolska kyrkan ville ha översyn och kontroll med dessa kungaval fick man olika  inom den kvarvarande adeln - bestående av häradshövdingar (jarlar) och deras respektive folkland (nationes). Några av dessa arbetade för dom katolska intressen, andra gav efter för det katolska kraven, medan några fortsatte göra motstånd och hävda dom gamla lagarnas giltighet.

När striden blev skarp dessa emellan - precis som i Danmark och Norge under samme tidsperiod - kan vi beskriva dom olika fraktioner - bestående av häradshövdingar och län (nationes) - som 'edsförbund' och 'klaner'.

Vid fredsslutet 1247-52 lyckas dom olika fraktioner - tack vare dåvarande påves moderation - att enas. Därmed återgås till den gamla monarkins principer, där en familj (Munsö) i praktik får ärftliga rättigheter till kronan. Efter 1300-talets katastrofer får hökarna inom katolska kyrkan igen makt över Skandinaviens konstitutioner, intill det svensk-finska frälset slutligen lyckas återställa den gamla lagordning. När man 1523 etablerar ett fritt kungadöme med en ärftlig kungalinje. är det en princip från hednatiden som återställs.

Man kan alltså påstå att Sveariket intill 1000-talet bestått av en och samma ätt/gens, medan det efter 1523 varit ett 'edsförbund' mellan dom kvarvarande grenar och kvistar från forntidens tre kungalinjer (stammar/gents/etnos) - alltså svear, götar och vender - med hela (den kvarvarande) allmogen som ett gemensamt ansvar.

I Tacitus och Jordanes beskrivning av dom forntida skandinaver framstår dessa tre folkgrupper som var sina 'gentes'. Av den orsak borde ju begreppen från medeltidens Sverige - beträffande "de goter, vender och svear"  - vara rätt så avklarade.

Fenno-Skandiens ursprungsbefolkning bestod alltså av TRE olika stor-familjer - som växt och blivit stora stammar eller ätter (gens, gentes).

Dom "småkungadömen" (nationes) vi läser om i Heimskringlan och Saxo beskriver enbart dom "klaner" som uppstod först efter att dom gamla stammarnas familj-bundna konstitutioner söndrats och "främmande herrar tagit plats" i deras "gamla hus". Dom inbördeskrig vi kan läsa om under 1100- och 1200-tal har alltså sin orsak i den erövring och splittring man upplevde i såväl Norge som Sverige och Finland under början på 1000-talet.

När Snorre och Saxo börjar sina verk har man redan etablerad en historieskrivning där dessa inbördeskrig tillbaka-daterats till "hedenhös" -  och inskrivits i såväl YT som YS. Åsikten var givetvis att understryka hur galet det var innan frälsningen kom till landet - i fall någon skulle vara missnöjd med den...  :-\

Navigering

[0] Meddelandeindex

[*] Föregående sida