Jag måste hålla med dig igen, Yngwe. Ännu en sak som talar för användning av vattenvägarna är ju att tunga laster är mycket lättare att transportera på vatten är på land d.v.s. på egna ryggen eller på en häst.
Vetgirig, Har du provat på att bära tunga, skrymmande saker på dåliga stigar i skogsmarker, som nog mestadels var vad som stod till buds, så förstår du vad jag menar. I forntiden bestod landet mestadels av obanade skogar med enstaka stigar.
Man tog sig helt enkelt fram mycket lättare och fortare på vatten.
Helt rätt om tunga laster. Men om du måste hugga dig fram med "djungelkniv" längs vattendraget var inte alternativet särskilt attraktivt.
Ja! Jag är gammal soldat (också) och har burit tunga packningar långa sträckor. Jag föredrar att sitta i flytetyg så länge det går, men har ingen lust att bära både båt och börda gång på gång förbi oframkomliga områden. Faktiskt kan de då gå snabbare att välja "genaste" landvägen, inte sällan längs åsar (längs "floddalar"), dess sluttningar alternativt fot beroende på årstid.
Visst var stora skogsområden obanade. Kom nu ihåg att skogen "brukades" på ett annat sätt än idag. D v s med eldbruk. Dels svedjades fortfarande, som kompletteringar, men även som bete behövde skogen regelbundet brännas av. Det finns en föreställning om att skogen var ett slags ogenomtränglig "djungel", men så var inte fallet. Innebörden är att visst gick det att färdas långväga till lands utan allt för mycket omak. Om en led dessutom använts ofta, så utvecklades den till vissa alternativa årstidsbundna parallella stråk.
Motsvarande gäller förståss vattenvägar. Korta transporter - Ja visst! men långväga är en annan sak. Det är inte bara fallande träd som blir ett problem. Skiten flyttar på sig ibland. Dessutom så är stenbundenhet ett problem, som inte är lika lätt att hantera, samt vattenfall resp forsar. Därpå tillkommer att människan behöver bygga nya hinder, d v s vadställen och dessa innebär problem med framkomligheten, SÄRSKILT i vattendrag av ringare typ som större delarns av de västgötska åarna.
Nja! Visst var det tidvis mer vatten än idag i en "floddal". Men det sjönk undan efter ett tag till nära dagens nivåer. Vattenavrinningarna är dock jämförelsevis MER våldsamma idag, då den oftast är kortvarig, utan då snarare långsam och utdragen. Våldsam vattenavrinng innebär att djupet hos vattendragen blir större än om avrinningen är långsam. Nu innebär detta utökade problem med navigering i meandrar och bland sump resp bröten i så fall. Sumpmarker runt bägge sidor av ett sådant vattendrag kan knappast vara särskilt lustigt att jobba i. Påhejade av miljarder malariamygg. Längre än till en "första katarrakt" lär knappast en å av typ de västgötska ha varit användbara för LÅNGVÄGA transporter.