Jag hör vad du säger, dock blir frestelsen stor att spela lite på detta och om jag har gjort det (osäker) ber jag om ursäkt. Lite skadad av västgötaskolan. Nå, hursom, har aldrig trott på någon form av modern erövring eller överlägsenhet vilket jag tror få är. Men uppenbarligen väcker det många känslor om man så hävdar att..vänta ett tag nog kan man tänka sig svear.. Tråkigt och spiller krut i onödan. Våra förfäder var klokare en så, tiden tillhör den rättrådige inte den som far med munväder. Jag finner många intressanta trådar här, vilket gör att jag envisas, bla tankar kring formering mot det främmande (romarna) vilket är en relativt ny tanke för mig numera. Men har svårt med det linjära tänkandet kring svart och vitt, människan har alltid varit komplicerad vilket Ingjal må visa men samtidigt pekar det på något som vi kanske missar, ätten och äran. Betänk om ditt varande bekräftas av din ära och ättens? Vad blir kvar av individen? Här står mycket av de senare kristna tolkarnas ord kring förfäderna, i en tid där annat börjar spela roll; position, kyrklig karriär, romersk mytologi osv. Jag tror nog att vi skulle ha mer gemensamt med Adam än Sven, tyvärr.
Men kvar blir logik, och med tanke på tråden så skall vi söka gränserna i det gemensamma. Avstånd i tid är nyckeln, det går förvisso att tråckla sig från mälaren till vänern men vägen till Östergötland betydligt enklare. Tid är som bekant pengar och i viss mån gäller detta nog våra forna tider.