Hans, jag ser det som troligt att det var många sega diskussioner om lagskrivningen under flera decennier mellan Kungen och lagmännen, där Kungen, förmodar jag, ville få lagmännen att skriva en rikslag - medan lagmännen ville ha det som tidigare med egna tingslagar.
Lagmännen försvarade troligen att det var de (tingen) som valde kung - och Kungen ville knappast ha lagmännens tumme i ögat, de kunde ju vräka honom i värsta fall...
Jag gissar att lagmännen körde över Kungen i slutändan, de skrev ned sina lagar - och så blev det så. Kungen gillade det inte men det löste lagmännen -de dömde Kungen att följa lag.
Vi vet inte mycket om denna process - en möjlighet är att det var ungefär som jag beskriver ovan, men det är naturligtvis en gissning.
Jag har funderat en hel del kring att kungarna blev dömda att följa lag. Som jag ser det finns en djupt liggande orsak till detta - och orsaken borde ligge i lagmännens kamp att inte förlora makten och i grunden tingens funktion som möjlighet för folket att göra sin röst hörd, alltså ett förvar av folkviljan. Hur mycket som var prestige och hur mycket som var idealism får vi aldrig veta - men båda fanns nig med i bilden i alla fall.
Kungen hade mycket att göra från 1260 och framåt. Han skulle bygga ett rike med allt vad det innebär. Lagar var bara en del av detta, men en viktig del.
Jag har lite svårt att tro att Kungen kämpade och slet för att landskapslagar skulle skrivas - eller kämpade och slet för att tingens makt att vräka honom och välja ny kung skulle kvarstå. Kungens ambition nu när det fanns ettårige under en king borde varit att behålla makten samt avskaffa tingens makt och skriva en för hela landet gällande lag.
Jag måste ju samtidigt hålla dörren öppen för att Kungen var idealist, att han var djupt troende på folkets rätt att själva välja Kung...,men faan trot...
Thomas
