Mänden arkeologi beror ju på vilka byggnadsmaterial, som befolkningarna använder.
T ex adobé är synnerligen hållbart. Så länge underhållet sköts, annars blir byggnadera stora överväxta lerhögar, vilka snart ingen vet vad det en gång var.
Träbyggnader lämnar knappast spår efter sig.
Glesa bebyggelser lämnar färre spår än koncentrerade.
Oavsett om det är Europa, Afrika eller Std- resp Nordamerika, så försvinnar alla spår av civilisationer/stater om dereas kultur utnyttjat förgängliga byggnadsmaterial.
Vi tänker t ex bara på de relativt små kulturerna hos Inca- resp Aztecindianerna när man talar om Amerika och glömmer lätt att många gånger fler människor samtidigt levde i ännu större civilisationer inom nuvarande Brasilien, ca 15-40 milj inv (Amazonfloden och söderut) resp inom s k Missisippikulturen, ca 15 milj inv. Men de byggde i trä och jord, vilket man nu lärt sig förstå. De gick under i européernas medförda sjukdomar på någon generation i något som får vår digerdöd att verka som en droppe i Atlanten.
Liknande hände t ex i Europa. De keltiska gallerna byggde i trä. Romarna förstörde systematiskt all infrastruktur och urbana miljöer i de erövrade länderna. Ovanpå de förstörda strukturerna byggde man sedan med slavarbetare helt nytt i traditionell romersk stil, d v s i sten. Under varje romersk härväg finns alltså i regel en keltisk väg. Under varje romersk stad (i gallien) finns alltså i regel en gallisk stad. Under en romersk villa (storgård) finns i regel (i varja fall i närheten) en gallisk stormannagård. Det är endast de senaste 20 årens arkeologi, som grävt under de romerska miljöerna, vilka visar att gallernas civilisation i många stycken var överlägset romarnas, dock att de saknade en stående armé.