Hans, nej, jag tror inte på ett svenskt rike tidigare än ca 1260. Men jag tror på att hela landet hade samma kultur, att vi hade unioner och täta kommunikationer. Jag tror att alla områden i landet fungerade på ungefär samma sätt. Vi talade samma språk, begravde våra döda på samma sätt, hade samma gemensamma historia, när kulturen förändrade sig förändrade sig alla områden samtidigt. Det tyder på att kulturen var gemensam. Men vi hade inte ett gemensamt rike under en gemensam kung.
I denna gemensamma kultur tror jag att vi hade mycket lika samhällen som var uppbyggda efter samma principer.
Vi har inga inhemska källor före tusentalet. De källor vi har är oftast utländska källor - och några originalkällor finns nästan inte, bara avskrifter. Vad vi alla gör är att vi tolkar vår historia. Vi kan inte göra annat.
Alla Götars ting och alla Svears ting kanske aldrig fanns i verkligheten. De nämns inte förrän på medeltiden.
Visst kan vi skilja på ting, det fanns troligen allt från byating till storting. Tillhörde de samma samhällsstruktur eller var de separerade? Vad är mest troligt?
Vår kultur är ganska gammal, folk har bott i landet i ca 12.000 år. Detta folk var lika intelligenta som vi är idag. De hade alltså förmågan att reflektera, lära av misstag, osv. Vi kan se att det fanns strukturer i samhället ganska tidigt och att man höll på sina traditioner. Megalitgravarna byggdes t.ex. av ett samhälle, knappast av en enskild familj.
Exakt vilka strukturer som fanns i samhället under seklernas gång vet vi inte, vi kan bara gissa. Långt tillbaka var det troligtvis "den starkes rätt" som gällde - men ett sådant samhälle överlever inte lång tid eftersom folk vill leva i fred och känna trygghet i sina liv. Jag tror att man ganska fort lärde sig att slå ihjäl tyranner. Därefter skapade man enkla regler att leva efter och man skapade system för att samarbeta gemensamt mot de som hotade samhället. Så småningom blev dessa regler lagar. Kort sagt, man lärde sig att leva tillsammans, troligen den hårda vägen.
Folket levde på en halvö i ett nästan arktiskt klimat med fyra årstider och en kall vinter. Det var ett tufft klimat. Det medförde att ingen var speciellt intresserad av att anfalla oss - dessutom var det svårt att föra över en arme över vår "vallgrav". Romarna var t.ex. aldrig här med sin kultur. Vi utvecklade vår egen kultur i vårt eget kärva klimat. Yttre fiender hade vi inte förrän efter tusentalet. Jämför t.ex. England som bl.a. ockuperades av Rom under nästan 400 år.
Vi bestämde väldigt mycket över vår egen kultur och den fick utvecklas ganska ostört under mycket lång tid. Det är faktiskt ganska unikt i Europa.
Tacitus skrev om vår kultur år 98. Han noterade att folket styrde. Det ansåg han vara så märkligt att han skrev ned det. Tacitus skriver om ovanligheter - inte om vanligheter. Det finns både en styrka, och en svaghet, i det.
Naturligtvis måste detta diskuteras och källorna analyseras. Jag tror alltså att rättssamhället var utvecklat ganska tidigt och att vi hade regler/lagar som vi vaktade över för att kunna leva så tryggt det var möjligt. Våra fiender var ju inre fiender, inte yttre fiender. Vi fann helt enkelt strukturer att skydda oss. En av dessa strukturer tror jag var tingen och att man röstade fram beslut gemensamt. Det fungerade för oss. Vi tillsatte, och avsatte,våra egna ledare. Duglighet blev värdefullt - och det blev viktigt för människor att respekteras, då hade de en möjlighet att röstas fram till olika positioner i samhället. Detta gav automatiskt att vissa saker respekterades, som ordhållighet, vältalighet och annat som påverkade omvärlden positivt. I en del fall var säkert skicklighet med vapen en sådan positiv faktor.
Det talas ibland idag om att vi saknar kultur. Det gör vi absolut inte, vi har en mycket lång historia och en helt egen kultur som vuxit fram under tusentals år och som har format oss.
Thomas
