Thomas I, inga källor säger heller motsatsen
skämt åsido, jag har en liten annorlunda syn på vår historia och naturligtvis tycker jag att jag har stöd i källorna.
Vissa saker vet vi, eller tror oss veta. Vi hade valkungar. Dessa kungar valdes på tingen och utnämndes av lagmännen. Lagmännen dömde dem till Kung och dömde dem att garantera lag. Det. var alltså en "laglig " handling, godkänd av folket.
Hur lång tid tillbaka detta bruk existerat vet vi inte - men Tacitus berättar om det år 98 w.kr. Det bör alltså ha funnits redan under första århundradet. Arvkungar kom på 1500 talet - så fria män valde kung under ca 1500 år.
Det tyder på en tro - och stark tillit - på tingen som funktion. Enda möjligheten att ringen levde kvar och hade denna makt är att folket trodde på tingen som funktion. Det är så jag ser det.
Ser vi på vad sagorna berättar så beskrivs ofta tingshändelser. Ser vi på tingsplatser i vårt land så fullkomligt vimlar det av dem i hela landet. Om inte tingen fungerat för folket borde bara några få tingsplatser funnits...
Sammantaget ser jag alltså fria män som beslutar demokratiskt på tinget, en fri man- en röst. Ingen saga berättar att någon hade fler röster än en. Jag tror alltså att det är mer sannolikt att man löste sina problem på tinget än att man löste dem med våld.
Samma sak fortsätter in i medeltid. Vi har många domar från tingen över marktvister och annat - och än idag har vi kvar Tngsrätten som namn. Principen ör fortfarande densamma, en lagman med bisittare, sk, nämndemän, alltså betrodda lekmän som skall framföra folkets uppfattning. Ser man det så blir traditionen med ting över 2000 år gammal
Det är starkt!
Thomas