På samma sätt som Adam säkert inte skriver om Birca stift. Vad jag vet skriver han inte ens om Skara stift, bara att det utses en biskop för Skara.
Skulle en biskop inte ha ett stift?
Romersk Katolska kyrkan struntade väl högaktningsfullt i om Olov var döpt eller inte, bara de fick möjlighet placera en biskop, d v s upprätta ett stift. Redan detta att de måste ha kungens medgivande, visar att det fanns kristna med annnan liturgi inom kungens domäner.
Är det någon som inte begriper det politiska språket i propagandan? Det vi ser av vad ena parten, Romersk Katolska kyrkan, framställer det som, är att "kungen ber om", vilket vi inte vet något om. Varför skulle Olov uppträda på annat sätt än vad som skedde ca 50 år tidigare när Danmark "kristnades". Där VET vi av krönikorna, särskilt de Romersk Katolska, att det fanns många kyrkor redan innan kristnandet, men att de inte stödde påven som den främste bland biskopar och därmed betraktas som avfällingar, d v s landet var inte kristet ur Romerskt Katolskt perspektiv. Danmark vid tiden hade sitt basområde på Jylland och kungasläktens bas var Jellinge. Nära Himmerland, som troligen till stor del redan då var kristet. Under Haralds tidiga regering, så viger kyrkan 3 biskopar för Danmark, alla på Jylland. Harald pekas ut som välvilligt ställd till kristendomen, men då glömmer man att Haralds/Gorms regim fick flera militära nederlag mot kejsarens trupper och att dessa trupper vid minst 1 tillfälle minst stod vid överfarten till Fyn, dit Haralds trupper dragit sig tillbaka. Haralds antagande av kristendomen skedde troligen med kniven mot strupen. Inte "bad" Harald om att Danmark skulle kristnas. Men segraren framställer det i princip så.
Ungefär på samma sä'tt som man framställer Olovs underkastande 50 år senare. Då i utbyte mot kyrkans politiska internationella stöd för Olovs regim.