Borgar av trä, kombinerades normalt med andra material. Man byggde förståss så att det fanns en vall med palisad överst och fick då också en grav framför vallen. Många av stormännens gårdslägen ser för oss (i vår tid) ut att vara oskyddade, men så var näppeligen fallet vid tiden gården bebboddes av makthavare. Ofta var terrängen runt gården sådan att den inte behövde konstbyggda skydd, då det räckte med vidsträckta träsk runt om (naturlig vallgrav, idag utdikad). Fanns konstgrävda skydd, så kan de ha legat en bit ifrån gården, t ex vid en lättförsvarad förträngning.
Bostadsdelarna i en borg, var ofta helt av trä långt fram i tiden. Sten var kallt och fuktigt.
De gutniska borgarna är t ex byggda i en träförstärkt kallmurning där sand/grus utgjort utfyllnad mellan de packade flatstenarna. Alltså keltisk modell, konstruerad för att motstå belägringsverktyg. Dock kan ju inga stenmurar motstå kraftiga bränder (med ev efterföljande avkylningar). Träförstärkta jordvallar har sina egna för- resp nackdelar, skilda från stenmurars.
De äldsta tidernas kungliga var nog makthavare inom mindre regioner. Mer av klanledare. dessutom finns ju teorin, som framförs i nya Svensk Historia, om att borgarna införs av inflyttade klangrupper, som är i minoritét gentemot resten av befolkningen, men eftrer några generatiner assimileras in i huvudbefolkningen och då flyttar in i bygderna. Då blir borgarna istället kultplatser under ett antal generationer, kanske då de var förfädersdyrkare,
