Svear och götar

[Hans Menzing]

 http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2014/Pages/valsgarde-=-valhall.aspx
Ovanstående läsning gladde mig. Jag tycker också att alltför många alltför ofta låser sig vid de gamla begreppen svear och götar.
Dessutom tror jag att funderingarna kring Valhall kan överföras. Det finns väl i hela landet platser som av skilda anledningar pekas ut som Valhall.
>

[Yngwe]

Man kan fortfarande tycka att det krävs en motivering till varför man måste sätta Valsgärde i relation till GU. Jag menar, självklart att det fanns en relation, men hela resonemanget i artikeln utgår ifrån att GU är den naturliga centralpunkten i relationen.  Varför man gör detta tycker jag bör redovisas. Gör man inte det så känns det som om gamla spöken härjar i kulisserna....

[Hans Menzing]

Naturligtvis är det spekulationer, men hyggligt underbyggda i jämförelse med mycket annat man ser.

[Yngwe]

Tycker du?   Jag kan inte se att resonemanget alls bygger på annat än spekulation om förhållandet emellan det arkeologiska materialet i Valsgärde och GU, möjligen med undantag av en högst osäker och omstridd etymologisk tolkning av namnet Valsgärde vilken skulle ge platsen statusen av ett symboliskt Vallhall.

[Hans Menzing]

Egentligen gladdes jag mest åt att han skrotade svear och götar, de har tagit alltför stor plats i debatterna.

[Yngwe]

Jag tycker att en sund debatt om svear och götar är väldigt intressant, och högst relevant för vår historia. Tyvärr är en sådan debatt närmast omöjlig då man i många år redan sagt allt för mycket för att kunna backa tillbaka till ett objektivt förhållningssätt. Därför håller jag med om att det är klokt och sunt av Kyhlberg att så tydligt exkludera det från sina tankegångar här.  Men trots försiktigheten verkar det som om Uppsala-kungen fortfarande lever sitt mytiska liv här. Jag har inget emot en sådan kung i en hypotes, men tycker att den kräver förankring i annat än myter och gamla faktoider...

[Hans Menzing]

Kanske är en sund debatt om svear och götar intressant, men någon sådan har jag aldrig sett. De strider som förekommer verkar dessutom inte stå mellan folkgrupper utan mellan aspiranter på kungamakten.
Uppsalaområdet verkar så viktigt att där bör ha funnits en kung eller hövding. Frågan är bara hur stort område han styrde.

[vemvet]

Ändå dog Oden i Gudhem, inte i Valsgärde, enligt Snorre.

[Hans Menzing]

Fast enligt generalstabskartan för en del år sedan fanns Odens grav mellan Odensåkers kyrka och sjön Östen. Den var prydligt utmärkt på kartan och frågan är om inte graven var markerad på plats också.
Sista gången han syntes var väl i slaget vid Lena, inte så långt från Gudhem, 1208. Märkligt nog hjälpte han kristna trupper och enligt Guillous romaner om Arn var detta så dumt att bara svear trodde på det.

[Yngwe]

Fast enligt generalstabskartan för en del år sedan fanns Odens grav mellan Odensåkers kyrka och sjön Östen. Den var prydligt utmärkt på kartan och frågan är om inte graven var markerad på plats också.
Sista gången han syntes var väl i slaget vid Lena, inte så långt från Gudhem, 1208. Märkligt nog hjälpte han kristna trupper och enligt Guillous romaner om Arn var detta så dumt att bara svear trodde på det.

Åh nej, han syntes så sent som på 1800-talet. Var? I Småland förstås, på Ulvsbodamyren i Vislanda socken. Han gick då under namnet "den Andre"

[Hans Menzing]

Där ser man. Här verkar det som om svenskarna tvingats att bli kristna, men i Småland var de det ännu inte på 1800-talet.
Fast en Odenvän hävdar att man fortfarande kan se Odens bild på Hallebergs branter nära där ättestupan skulle ha funnits så varför inte.

[Yngwe]

Nog  var dom kristna, men det hindrade inte att den andre visade sig dimmiga morgnar.  Rädslan och respekten för den andre levde alltså kvar!

[Hans Menzing]

Tja, jag träffade äldre personer i min ungdom som var övertygade om att de sett skogsråa och näcken, så varför skulle inte smålänningar kunna se Oden.
Och vad gäller Oden vid Halleberg så knöts han av fantasten till Vittenegulden på andra sidan grannberget. Kungliga ättlingar till honom där skulle ägt guldet. Där växte min mormor upp så jag skojade en gång med en släkting som var präst om att vi förmodligen var släkt med Oden och dessutom kunde göra anspråk på guldet. Prästen var inte alls road. Sånt skojar man inte om, fick jag veta.
En kännare av Norra Björke tog mig dessutom ur villfarelsen, mormor bodde inte på just gården med guldet.

[Yngwe]

Man kan aldrig så noga veta. Själv har jag inte sett nån av dom, men väl hört Näcken....det var nog så verkligt då!

[Hans Menzing]

Allt handlar ju om tro.
Darwin får säga vad han vill men visst har jag som Beethoven upplevt Guds lov i naturen vackra vårdagar. Normalt är jag inte inte särskilt troende, och kyrkan är det länge sedan jag besökte under mässtid, men men när flyttfåglarna försöker överrösta en sorlande vårbäck känner jag andant. Liksom när jag hör Bachs fugor, trots att de väl egentligen är mer matematik än tro.