Övrigt > Språkhistoria

Vad betyder "gård" och "hall"?

(1/2) > >>

Dren:
Satt och läste Rigstula och kom på att jag kanske inte begriper vad "gård" eller "hall" betyder.

Såhär står det:


--- Citera ---37. Jarl red sedan
över svartan skog,
över frostiga fjäll
och kom fram till en hall.
Han sköt med spjut,
svängde skölden till värn,
hästen sporrade
och högg med svärd,
väckte strid,
och valplats blotade,
stridsmän han fällde
och stred för landvinning.

38. Därpå ensam han rådde
över aderton gårdar,
gods han skiftade.
gav åt alla
smycken, klenoder
och smärta hästar,
slösade ringar,
högg sönder guldten.
--- Slut citat ---


Bara 18 gårdar ? Låter inte mycket. Hur många bodde egentligen på en gård? Är gård lika med stad/by eller en liten fästning kanske?

Och en hall tog han. Vad är en hall egentligen? Hur många personer/krigare hyser en hall eller är inom en halls "sfvär"?

Sedan har jag läst att man i Afrika hade städer och man kom fram till att det berodde på våldet. Och stadsborna gick dagligen upp 6km till sin jordplätt, brukade den, och gick hem igen. Allt för att det inte var lämpligt att ha t.ex en "gård" nära sin jordplätt , då man lätt blev byte för fiender. Borde inte samma mönster gälla även i norden under och före vikingatid när landet var splittrat i små delar?
Alltså måste gård betyda något större, kanske en mindre stad, eller en att man erövrar en ätt (bunden till gården) som styr över en stad eller stor by.

Vad säger ni arkeologer och glada amatörer om "gård" och "hall" ?

Hans Menzing:
Sverige anses ju länge bara haft tre städer, varav två i Västergötland, och de var säkert inte större än en måttligt stor by.
Så gårdar betyder säkert gårdar och storleken berodde på hur hur trakten såg ut. I skogiga och bergiga områden var de säkert ganska små.
Och den som har 18 gårdar som den här jarlen håller sig säkert med en rätt rymlig hall för att kunna träffa alla som han måste hålla kontakt med.

Bornholm:
Store mænd, lokale høvdinge eller konger havde en stor hal som f.eks. i Lejre.

http://www.kulturstyrelsen.dk/index.php?id=21311

http://www.roskildemuseum.dk/dit-bes%C3%B8g/s%C3%A6rudstillinger/vikingernes-m%C3%A6gtige-haller.aspx

Desværre har jeg ingen links til haller i Sverige, men det har andre sikkert. De folk, som høvdingen var regent for, boede ikke i så store bygninger, men på gårde. Atten gårdes jord kan være temmelig mange hektar.

Bornholm:
ODS (Ordbog over det Danske Sprog) siger dette om ordet gård/gaard:

Gaard, en. [gå?r] Høysg.​AG.108. flt. -e ell. (nu kun dial.) -er (Holb.​Berg.294. Cit. 1736.(JySaml.4R.III.242). Mall.​SgH.631. Feilb.). gl. gen. best. f. (dial., især i faste forb.) gaardsens (Nyerup.​Levnet.3. PNSkovgaard. B.49. Feilb. OrdbS.(bornh.)). gl. dat. ent. gaarde bevaret i af, i (til) gaarde (se især u. bet. 4). (æda. garth, oldn. garðr, eng. yard, got. gards; besl. m. lat. hortus, have, oldslavisk gradu, indhegning, by (jf. Belgrad, Petrograd), russ. gorod, by (jf. Novgorod) samt m. I. Gaarde, I. Gaare, Gærde, Gjord)
1) hvad der omslutter, afgrænser ell. beskytter (indhegner) et omraade, areal (sml. Aal-, Skærgaard).
   1.1) (nu kun dial.) i egl. bet.: indhegning; dige; gærde. Moth.​G83. MDL. Feilb. jf. SamsøsStednavne. (1922).VII.
   1.2) (fisk.) redskab til fangst af aal, laks olgn. (jf. Aale-, Fiske-, Laksegaard), i sin simpleste form bestaaende af en indhegning af risgærder, nu oftest af et system af garn og ruser. Laxen fanges i dertil indrettede Gaarde, som ere dannede lig en Fold af Hækker, i en spids Vinkel imod Strømmen, og med Arme ud til Siderne.Stadf.​Randers.67. Laksørreden springer Højdespring og gaar i Gaarde. OscJens. IN.29.
   1.3) (dial.) mer ell. mindre farvet ring, der undertiden ses omkring sol og maane; hov (jf. Maane-, Solgaard). Moth. G82. Alle skulde hen til Ruderne, naar der var en “Gaard” omkring Maanen, og det havde nok ogsaa sin Betydning. Fr Grundtv.​LK.123.
   1.4) (vist kun dial.) rød zone (ring), der omgiver en blegns midtpunkt. LandmB.II.372.
   1.5) (billedl. anv. af bet. 1.1; jf. I. Dam 3.1) † (anat.) mellemkødet (perinæum). Buchw.​JS.(1725).6.
2) indhegnet, omgærdet ell. ombygget omraade, areal.
   2.1) (nu kun dial.) i al alm.: indhegnet stykkejord, græsplads, toft olgn. Moth.​G82. MDL. Feilb. jf. SamsøsStednavne.​(1922).VII.
   2.2) (uden for enkelte ssgr. som Kirke-, Vingaard nu kun arkais. ell. dial.) indhegnet stykke jord til dyrkning af planter, frugtavl olgn.; have (jf. fx. Abild-, Grønne-, Kaal-, Urtegaard). *Blomstre skal i dine Gaarde | Hvert et Hjerteskud. Salm Hus.822.7. Feilb. jf.: Fra Tauberfloden . . stiger Skrænterne, grønne af Frugtgaarde. Jørg.​RB.34.
   2.3) indhegning for dyr, især husdyr; næsten kun i ssgr. som Ande-, Bi-, Dyr(e)-, Fasan-, Hønse-, Ormegaard. jf. bet. 4: Jeg betinger mig alleene, naar I kommer i Stand . . Jagt-Frihed i jer Gaard over Høns, Kyllinger, Capuner. Holb.​Tyb. V.9.
   2.4) plads, som hører til en bygning og begrænses af dennes fløje, længer ell. af mure, plankeværker olgn.; gaardsplads, -rum (jf. fx. Bag-, For-, Slotsgaard). han havde en Brønd i sin Gaard. 2Sam.17.18. Der er 2 Soldater i Gaarden, som hugge Brende. Holb.​Masc.​III.9. Det var en af disse Ejendomme med Bagbygning og Sidehuse, der lukker sig om en Gaard, dyb og skummel som en Brønd. Tandr.​R.56.   (jf. oldn. ganga til garðs, sitja í garði, ty. auf den hof gehen osv.; dagl., spøg.) i omskrivninger for nødtørftshuset, især i udtr. som gaa, komme, løbe, skulle i gaarden, gaa osv. (ned i gaarden) for at forrette sin nødtørft. VSO. Gadeordb.1 de var lukkede inde, saa de ikke engang kunde komme i Gaarden. . . Der var hensat en Spand, beregnet til at tjene som Kloset. Pol.13/31905.2.sp.1. Nøglen til Gaarden. VilhAnd.​HB.101.
   2.5) i forsk. billedl. anv. af bet. 2.4   ⚔ om det indvendige af ældre tiders tomme (hule) bastioner. MilTeknO.21.   (sport., l. br.) om felterne i lawn-tennisbaner. D&H.
3) betegnelse for en landejendom m. over 1 td. hartkorn (KancSkr.14/31839. LandbO.III.343. jf. dog Sal.2III.645; mods. Hus, Bol(sted); ejendommene inddeles alm. i dagl. tale efter størrelse i Bondegaarde (se bet. 3.1), Proprietærgaarde (s. d.) og Herregaarde (jf. bet. 3.2)); ogs. om selve bygningerne.
   
(fortsættes)

Bornholm:
3.1) betegnelse for en landejendom m. over 1 td. hartkorn uden nærmere angivelse af dens størrelse; oftest om landejendom m. fra 1–12 tdr. hartkorn: bondegaard. Paa Landsbyen følger Stoelestadet Gaarden og dennem, som derudij boe. DL.2–22–48. der (staar) i dit Fæstebrev . . at du skal holde din Gaard ved lige, og svare din Land-Gilde. Holb.​Jep.​I.1. Korn, Stude og andre Gaardens Frembringelser. Winth. Morsk.92. Under ham blev Huset til Gaard – han sled sig ihjæl paa det, undte nok hverken sig selv eller de andre Maden. AndNx.​PE.I.23. Den alm. Grundform var for større Ejendomme, Gaardene, 4 sammenbyggede Længer om en kvadratisk eller rektangulær Gaardsplads.LandbO.III. 331. ordspr.: mangen gifter sig for en gaard og angrer det inden et aar olgn. (jf. Lycke Bogen.​(udg.1917).Bij2r). Mau.2791. Molb. Ordspr.79. TroelsL.IX.49.   halv gaard, (landbr.) gaard, der kun har det halve af en alm. gaards størrelse (jf. Halvgaard). en heel eller en halv Gaards Tilliggende.Rahb. Min.1804.I.181. Feilb. hel († fuld. Moth. G86. Stampe.​II.727. MO.I.870) gaard, (især jur.) gaard af fuld størrelse (alm. ca. 40 tønder land; jf. Helgaard). DL.3–13– 19. Rahb.​Min.1804.I.181. MO.(u.Halvgaard).   bytte gaarde. 1. i egl. bet.; oftest i videre anv.: bytte lejlighed, bopæl, stilling, embede olgn. SvLa.​SS.21. 2. navn paa en leg, hvori deltagerne staar ell. sidder i kreds om en enkelt; idet deltagerne – efter raab, tegn til hinanden ell. undertiden paa midtermandens raab: “bytte gaarde”, “almindelig flytning, flyttedag” olgn. – indbyrdes bytter plads, gælder det om for midtermanden at erobre sig en plads; kispuds. Moth.​B499. Legeb.​I. a.10. jf.: Bølgerne legede at bytte Gaarde. JVJens.​IM.54.   flytte en gaard ud, se flytte 1. forsidde sin gaard, se forsidde 2.1. gaard fra gaard, se fra sp.114713. gaa fra gaarden, se gaa 2.3. sætte (en) fra gaarden, se sætte. sidde ved (en) gaard, se sidde.
   3.2) (uden for ssgr. som Adels-, Herregaard ell. i forb. m. nærmere bestemmelse nu især dial. (se Feilb.) ell. arkais.) større landejendom (oftest m. tilhørende bøndergods), der ejes af en adelsmand, herremand; herresæde (jf. Hoved-, Sædegaard). En eenfoldig Bonde skulde snige sig ind paa Herrens Gaard. Holb.​Jep.​IV.6. *han (tjente) paa en adelig Gaard. Hrz.​D.I.54. PJJørg.​R.60. billedl.: *hvert Ord, der kom fra Hjertet, og som til Hjertet naar, | det blev en Sten i Muren, der hegner hendes Gaard. Lemb.​D.106.

(Fortsættes)

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida