Min lösa hypotes byggeR på att Mälardalens elit är konservativ och framförallt splittrad. I det perspektivet blir kristendomens införande en stegvis kamp. Sigtuna är en högst ordinär plats innan det blir en kristen centralpunkt. Varför? Jo för att den bli tillgänglig. Likadant kan man tolka Strängnäs. När man får fotfäste satsar man rejält. Det är förklaringen till Mälardalens småstift.
Om man läser Adams Gesta... och även Florenslistan, samt inser Romersk Katolska kyrkans strategi för "mission", så inser man också situationen i Mälarområdet.
Kyrkan allierade sig systematiskt med de härskande stormannasläkterna i en region. Ibland uppfattade man situationen fel, typ Helsingländernas kristendom (Tuna Stift med säte i Tuna Stad), och fick vika sig. Ibland blev de politiska färändringar i landskapet (någon riksbildning upplöstes), typ "birca" (Köpingsvik) stifts flyttning till Liunga (troligen flyttade släkten kyrkan allierat sig med till Ögl).
I Mälarområdet fanns alltså när kyrkan planerade sin framstöt 3 maktcentran.
*Badelunda, vilket genererade Västra Aros, som biskopssäte.
*Tingsplatsen Strigin, vilket genererade ett biskopsäte i allians med den släkt som upprätthöll tingsplatsen (det gav makt)
*(Gamla) Uppsala, som var den viktigaste religiösa sätat för både kristna (icke Romersk Katoliker) och icke kristna i regionen. Här fick Romersk Katolikerna INTE tillträde, så tills vidare var de hänvisade till annan ort, varvid valet föll på Sigtuna, vilket innebar en allians med "sveakungen", som främst vid tiden var en militär överbefälhavare underställd de samlade lagmannakåren för alla allierade länder.
Till saken hör att med Romersk Katolikerna konkurrerande kristendom bör haft fotfäste i en del områden, bl a Botkyrka resp Enköping.