Övrigt > Religionshistoria

Utan religion

(1/20) > >>

greve:
Finns det någon kultur i världen som generellt har varit/ är ateistiskt?

Boreas:
Visst. Forntidens goter och germaner till exempel.

Annars finns det ju fortfarande små, naturbundna samhällen som (fortfarande) inte 'tror' på övernaturliga krafter - eller dito mirakel - men använder sin tid till naturvetenskap och dito filosofi, jämte traderad historia. Bland dagens antropolger gärna kallad 'soldyrkan', 'anemism och/eller 'förfädradyrkan'.

I dessa sammanhang blev begrepp som 'hel-ig' gärna knuten till 'högre kunskaper' om 'hel-heter' i tid och rum, varför solen (hel-i-os) var et centralt symbol. Vårdnaden för förfäderna blev sålunda ett begrepp som 'hel-gade' vår egen bakgrund och existens - som en hel del av det hela. Begreppet 'sakral' kunde sen knytas till kunskaperna och vetskapen om 'livets mirakel' - dvs.  'speglingar' i tusentals former, på såväl mikro- som makro-nivå.

Forntidens klassiska civilisationer lär alla ha idkat en naturbunden filosofi - och helgat naturkrafter och egen historia (förfäder/arnmödrar) - innan dom blev pådyvlade ideologiska ersättningar - där det övernaturliga var invävd och utvecklat som grundlag för politiska verktyg.

Innan dom blev 'nyförklarade' representerade även dom klassiska pantheon en rejäl, naturvetenskaplig forntid - eftersom dom beskriver det antika samhällets historiska bakgrund, struktur, centrala värden och funktioner.

Hans Menzing:
Nej, det har det naturligtvis inte funnits. Att tro på solen eller en regngud är ju också religion. Precis som ateism.
Eller att tro på fotbollstips.

123hopp:
Det kan finnas olika sätt att beskriva "religiösa" företeelser. Man kan notera hur det ser utifrån (t ex genom analys av publika ritualer) vad andra folk tror på. Då får vi en beskrivning av fysiska sidan, vilken ger ringa möjligheter att "förstå" religionen i fråga. Om vi hade till hands personliga beskrivningar av mystiska insikter en religion tillhandahåller, då först kunde vi säga att vi närmar sig en sån "förståelse".

Tyvärr, en gång i tiden antropologin började sitt liv med att samla rapporter om religiösa företeelser, som var möjligen preparerade genom lokala kontaktsmän speciellt för frågvisa utomstående, inte för forskare.
Därför, kan vi inte ta de gamla klassifikationerna så seriöst idag. Prova t ex leta på nätet efter kritiken gällande koncepten av totemism. "Golden Bough" av Sir Frazer möter idag också massiva kritiken.

I slutet, några börjar leta i texter av de gamla grekiska(och hellenistiska) filosofer och mystiker för kompetenta beskrivningar av personliga religiösa upplevelser. På den vägen man kan komma imo snabbast till Mircea Eliades övertygelse att människan är det "religiösa djuret" och rena ateismen är omöjligt.

Hans Menzing:
Även i vår tid när alla är skrivkunniga är det ytterligt få som skriver ned sina tankar om tro eller brist på tro, så avsaknaden av sådana dokument säger ju inget.
Problemet är nog att många alltför ofta enbart ser på kristendomen och andra stora religioner, men tro är ju så mycket i vardagslivet. Skidåkaren som alltid har samma mössa för i den har han segrat har ju tro. Den vidskepelsen skiljer sig inte från från förfäder som satte ut mat till tomten för att han skulle hålla ett vakande öga på gården.
Sen skall vi ju inte glömma att ännu idag bekänner sig drygt en miljard till den katolska tron. Andra kristna samfund, muslimsk tro och de andra stora religionerna omfattar en stor del av jordens befolkning. Skulle vi vara mer vidskepliga än förfäderna?

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida