Utan religion

[greve]

Finns det någon kultur i världen som generellt har varit/ är ateistiskt?

[Boreas]

Visst. Forntidens goter och germaner till exempel.

Annars finns det ju fortfarande små, naturbundna samhällen som (fortfarande) inte 'tror' på övernaturliga krafter - eller dito mirakel - men använder sin tid till naturvetenskap och dito filosofi, jämte traderad historia. Bland dagens antropolger gärna kallad 'soldyrkan', 'anemism och/eller 'förfädradyrkan'.

I dessa sammanhang blev begrepp som 'hel-ig' gärna knuten till 'högre kunskaper' om 'hel-heter' i tid och rum, varför solen (hel-i-os) var et centralt symbol. Vårdnaden för förfäderna blev sålunda ett begrepp som 'hel-gade' vår egen bakgrund och existens - som en hel del av det hela. Begreppet 'sakral' kunde sen knytas till kunskaperna och vetskapen om 'livets mirakel' - dvs.  'speglingar' i tusentals former, på såväl mikro- som makro-nivå.

Forntidens klassiska civilisationer lär alla ha idkat en naturbunden filosofi - och helgat naturkrafter och egen historia (förfäder/arnmödrar) - innan dom blev pådyvlade ideologiska ersättningar - där det övernaturliga var invävd och utvecklat som grundlag för politiska verktyg.

Innan dom blev 'nyförklarade' representerade även dom klassiska pantheon en rejäl, naturvetenskaplig forntid - eftersom dom beskriver det antika samhällets historiska bakgrund, struktur, centrala värden och funktioner.

[Hans Menzing]

Nej, det har det naturligtvis inte funnits. Att tro på solen eller en regngud är ju också religion. Precis som ateism.
Eller att tro på fotbollstips.

[123hopp]

Det kan finnas olika sätt att beskriva "religiösa" företeelser. Man kan notera hur det ser utifrån (t ex genom analys av publika ritualer) vad andra folk tror på. Då får vi en beskrivning av fysiska sidan, vilken ger ringa möjligheter att "förstå" religionen i fråga. Om vi hade till hands personliga beskrivningar av mystiska insikter en religion tillhandahåller, då först kunde vi säga att vi närmar sig en sån "förståelse".

Tyvärr, en gång i tiden antropologin började sitt liv med att samla rapporter om religiösa företeelser, som var möjligen preparerade genom lokala kontaktsmän speciellt för frågvisa utomstående, inte för forskare.
Därför, kan vi inte ta de gamla klassifikationerna så seriöst idag. Prova t ex leta på nätet efter kritiken gällande koncepten av totemism. "Golden Bough" av Sir Frazer möter idag också massiva kritiken.

I slutet, några börjar leta i texter av de gamla grekiska(och hellenistiska) filosofer och mystiker för kompetenta beskrivningar av personliga religiösa upplevelser. På den vägen man kan komma imo snabbast till Mircea Eliades övertygelse att människan är det "religiösa djuret" och rena ateismen är omöjligt.

[Hans Menzing]

Även i vår tid när alla är skrivkunniga är det ytterligt få som skriver ned sina tankar om tro eller brist på tro, så avsaknaden av sådana dokument säger ju inget.
Problemet är nog att många alltför ofta enbart ser på kristendomen och andra stora religioner, men tro är ju så mycket i vardagslivet. Skidåkaren som alltid har samma mössa för i den har han segrat har ju tro. Den vidskepelsen skiljer sig inte från från förfäder som satte ut mat till tomten för att han skulle hålla ett vakande öga på gården.
Sen skall vi ju inte glömma att ännu idag bekänner sig drygt en miljard till den katolska tron. Andra kristna samfund, muslimsk tro och de andra stora religionerna omfattar en stor del av jordens befolkning. Skulle vi vara mer vidskepliga än förfäderna?

[Adils]

Harappakulturen verkar ha varit i total avsaknad av sakrala byggnader och element, lite som röda khmererna typ....

[Hans Menzing]

Brist på sakrala byggnader betyder ju inte brist på tro. Röda khmererna hade väl en verkligt dödlig tro, tron kan ju ha massor av olika former.

[Adils]

Jo, det har du ju absolut rätt i, man kan ju tro utan att vara religiös. Nu tror (!) jag personligen inte att det funnits någon (högre) kultur som varit i avsaknad av religion på ett eller annat sätt; det torde snarare vara en förutsättning för densamma.

[Hans Menzing]

Primitiva kulturer är nog minst lika troende eftersom de saknar kunskap om en massa saker. Vi borde med allt vetande som vi har tillgång till klara oss utan tro, men det verkar inte vara så. Tvärtom tror vi på en massa konstiga saker.

[Carl Thomas]

Jag tror på dig Hans. 

Thomas

[Hans Menzing]

Du ser. Folk tror på de konstigaste saker.

[Boreas]

Nej, det har det naturligtvis inte funnits. Att tro på solen eller en regngud är ju också religion. Precis som ateism.
Eller att tro på fotbollstips.

Behöver han tro på att Solen finns - eller att regn och vatten följer åska och eld?

Skiljer han inte på naturens eviga lagar och människornas temporära paragrafer? Vad med naturbaserade kulturtraditioner vs. politiska ideologier, kunskap vs. ide, empiri vs. teori, förstånd vs. tro?

Förstår han inte diskrepansen mellan tro och trogen?

I så fall står det värre till med den svenska kulturen än det gjort sen medeltidens teokratiska irrvägar kuliminerade i en rekonstruktion av dom klassiska vetenskaper.   

[Castor]

Att tro att solen finns är en sak. Att tro att solen kan påverkas genom olika kulthandlingar är en annan.

[Boreas]

Spårade du inte av nu?

Kan du enbart höra om och tro att det möjligen finns en sol där uppe på himlen så får du gärna sluta ögonen - och behålla din tro. Sen kan du diskutera om den inte blinkar ibland - eller om den egentligen blinkar hela tiden - fast med en hastighet som vi inte kan uppfatta, hursomhelst. Då blir du relativt relativiserad och allt relativiserad ikring dej relativt relativiserande - i evigheters evigheter. Ad infinitum - ad absurdum.

I annat fall kan du själv titta efter och uppfatta och förstå att här faktisk finns något som ständigt skiner till där uppe.

Sen kan du lyssna till lärda människor och även lära dej förstå - hur och varför - att det är just detta naturfenomen som gett liv åt allt som lever på den skepnad vi kallar jorden.

Är du nu en religiös sol-tillbedare eller är du en upplyst naturvetare?

[Hans Menzing]

Tack Castor!
Du förtydligade när jag slarvade. Jag menade förstås att tro på solen som en företeelse vi kan påverka genom offer eller böner. Jag trodde att det var självklart, men naturligtvis borde jag ha uttryckt mig tydligare.

[Boreas]

Och vem är det som tror så, Hans - annat än Castors halmbockar? 

[Hans Menzing]

Jag får omvärdera halmbockarna.

[Boreas]

Finns det någon kultur i världen som generellt har varit/ är ateistiskt?

Här finns endera trådar som redan behandlat ämnet:

Asatro, m.v.:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2486.0.html
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3559.0.html
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,822.0.html

I bilder och fynd:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,2094.0.html
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4252.0.html

Frigga - drottningen från Sjöland:
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3300.0.html

[Hans Menzing]

Vad jag vet finns inget beskrivet. Ateism är väl en relativt ny företeelse. Förr misstrodde man ofta kyrkan, men trodde på något annat.
Men en kultur kräver nog en tro, men inte nödvändigtvis på gudar i vanlig mening. Hövdingar och kungar kanske ersatte.

[Adils]

Att tro att solen finns är en sak. Att tro att solen kan påverkas genom olika kulthandlingar är en annan.

"-Jag som trodde att en stjärna var ett jätteklot av het gas. -Inte ens i er värld är det vad en stjärna är, utan endast vad den består av." C.S. Lewis