Något annat än uppskattningar kan inte fås. Du får gärna tro att 1100-talets Sverige hade flera miljoner invånare om du vill det. Men vi har faktiskt säkra uppgifter på en omfattande folkökning från mitten på 1700-talat till mitten av 1800-talet, och därtill relativt goda uppgifter ända tillbaka till 1500-talet, som vas felmarginal inte kan vara av den grad att den förändrar bilden.
Nu var det inte befolkningstillväxten efter digerdöden det handlade om, men befolkningsmängden på 1100-talet. Frågan står - trotts ditt raljerande - fortfarande obesvarat...
Detta är emellertid den historiska/arkeologiska vetenskapens problem i ett nötskal. Vi kan bara ställa upp vettiga hypoteser utifrån det källmaterial som vi känner och att vi förutsätter att dåtida människor var minst lika logiska i sitt tänkande som vi. Ju mer källmaterial vi har desto större sannolikhet att vi prickar någorlunda rätt.
På början av 1100-talet lyckades Bernhard av Clairvaux' förena den gamla normanner-adelns tradtionella grundvärden med den frankiska - under en katolsk regim. Därmed fick vi den nya riddarorden och ett nytt klosterväsen, där idealen låg på arbete och bön - och åsikten var att etablera autonoma kloster som kunde leva på egen produktion, häller än på ständiga gåvor och beskattning.
Nydala var alltså inget 'eremit-kloster' utanför allfarväg, men som cisterniesner-kloster en 'industriell enhet' där mottot över matsalen var "Ora et Labora". Poängen var att skapa kloster som för egen kraft kunde förvalta viktiga ressurser och producera dito överskott. Välkänd är därför dom burgundiska klosterbröderenas produktion av bland annat av örter och medicin, öl och vin.
Då saknar det logik att lägga det avsides från kända vägstråk.
Förutsättningen var att klostren fick den mark dom behövde. I endera fall fick dom också överta andra utnyttbara naturressurser, som skog och fiskeåar, salt- eller kalkgruvor, etc. Annars skulle själva klostret gärna byggas utanför dom etablerade samhällen - på "jungfrulig mark" och i natursköna omgivningar.
När Nydala och Alvastra etableras - av franska och tyska munkar - blev Nydalas ägo donerad av drottning Ulvhild från Håleygätten, som under giftermålet med Sverker den äldre hade fått angällande ägodom i morgongåva. Lokaliteterna var alltså i kungligt ägo sen gammalt - och väl kända, för sin bördighet och sina naturressurser, bl.a. fisket i Bolmen.
Från 1100-talets mitt kunde dessa ideal implementeras också i dom nordiska samhällen. Klosterväsenets framväxt har alltså en klar bakgrund i dom förutgående samhällsstrukturer - vilket gör det inkonsekvent att utgå från att Nydala - lika litet som dom andra, samtida svenska klostren - skulle ha byggst alldeles utanför almena vägstråk.
Här fins mao. endera moment som talar för att också Nydala byggdes i ett område med kända natur-ressurser, som åkermark, fiskerier eller annat. Vilket blir ett moment i frågan om vägnätet i angällande område - såvel innan som efter att klostret etablering.
Sannolikheten talar alltså för att orten låg intill almena vägar. Lokaliseringen - just norr om sjön - talar också för att man här legat i närheten av det vägnät som band ihop den miljonbefolkning som tidigare hört till Uppsala öd.
