Arkeologi > Järnålder/vikingatid

Från stamsamhälle till tidigt småkungarike.

(1/12) > >>

Karlfredrik:
De första "städerna" bildades i Danmark och Skåne kring 200-talet e Kr, eventuellt så tidigt som kring första århundradet e Kr. I Skåne tänker vi i första hand på Uppåkra.
Min hypotes:
Det är inte orimligt att tänka sig att dessa första "städer" var centralort i de första småkungarikerna.
I ett stamsamhälle saknas någon infrastruktur, byarna styrs mer eller mindre av självstyrande hövdingar, som vid krig sluter sig samman med landsmän av samma stam. Men det finns inga tydliga gränser, plundringståg förekommer men inte erövring. Militärt hot är en möjlig orsak till bildandet av småkungariket, ett rike med egen här och som var organiserat även i fredstid.

Yngwe:
Ordet kungarike antyder att du ser det som ett rike under en kung.  Har vi egentligen något som antyder att så skulle vara fallet?   Min mothypotes är istället att "rikena" är socialt uppbyggda sammanslutningar som utgörs av semidemokratiska råd. Förvisso kan kungar finnas där, men då utgör en funktion, t.ex. ledande av hären.


En sådan struktur skulle troligen inte lika självklart resultera i centralplatser som Uppåkra och Uppsala. Sådana platser ser jag därför som kultcentran.

Hans Menzing:
Tidiga städer har nog inget samband med kungar. De tidiga kungarna hade inga huvudstäder utan red omkring för att hålla banden med andra stormän levande. Tidiga tätorter är säkert handels- och/eller kultcentra.

Vetgirig:
Enligt min uppfattning stämmer detta med småkungadömen, men med bas i klansystem. Alltså en typ av sociala konstruktioner.

Kungen må vara ledare och disponera ett "redistributionssystem" från klanens ingående familjegrupper/delklaner, men hade ingen formell makt eller institutioner till stöd för sin makt. Kungen är annars bara den främste bland alla och tillika härens befälhavare i försvar eller då tinget beslutar gå i krig el dyl projekt.

En makthavares möjlighet att skaffa maktbas, var t ex att ha många "följeslagare" som svurit denne personlig trohet och lojalitét. Detta kräver bl a ekonomiska resurser utöver redistribution. En metod för en makthavare är alltså att anlägga handelsplatser, samt svara för skydd av handeln genom speciell lagstiftning. Skyddet kan även utökas till att gälla färd till och från sådana handelsplatser under speciella former (konvojering).

Det är ju vad vi kan se i Gutarnas handelsavtal om tullfrihet de sluter med såväl Tyske Kejsaren, som med Sveakungen. Det bör även vara detta som ligger bakom det massiva anläggandet av handelsplatser inom Östersjöområdet ca 650-750 (där Björköstaden är en av de sist anlagda, bortsett från Helgös roll. Kqanske fanns ett tidigare Tälje?). Strukturen i "stadsplaneringen" är av 2 typer, men vardera ändå så likartade att det tyder på en "standard".

Karlfredrik:
Citat Hans M:
--- Citera ---Tidiga städer har nog inget samband med kungar. De tidiga kungarna hade inga huvudstäder utan red omkring för att hålla banden med andra stormän levande. Tidiga tätorter är säkert handels- och/eller kultcentra
--- Slut citat ---
Givetvis har du rätt här, men städer antyder bildande av ett smårike, en centralort för handel, kult och viss administration.
De källor vi har om småkungar är från 1100-1200-talet, Snorre, Saxo, Isländska sagor. De romerska och grekiska
källorna anger titeln "kung" (rex) hos germanerna som krigarhövdingar för stammar som kunde vara ganska stora, kimbrer, teutoner, heruler, allemander med flera.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida