Nära samtliga grottor har man ju hittat boplatslämningar, så kanske kvinnor idkade magiska riter för att bderas män skulle få brabyten i jakten.
Samtidigt, så har man konstaterat att dessa boplatser är av sässongkaraktär. Deras ordinära boplatsområden är någon annastans. Man misstänker då de delar av Biskaya, som en gång var fastland. De skulle alltså kunna vara kustboende, och man har hittat bilder av sjöfågel, val, säl i nästan alla grottor, men de tilldrog sig mindre uppmärksamhet av den tidiga forskningen.
Några andra detaljer är att flertalet av de djur som avbildas inte har funnits i grottans närhet i en samtid. Mamut och ullnoshörning fanns, som närmast, i Parisbäckenet. Hjorddjur, typ ren, är heller inget självklart, t ex inom södra Centralmassivet. Terrängen är svårt hindrande för rörelser och i grottornas närhet verkar inte ha funnits naturliga övergångar av flodsystemen. Däremot bör vandrande fisk rätt årstid kunnat fångas i närliggande floder.
Studier av nutida befolkningar, som lever under liknande förhållanden som Sollutrean, visar att kvinnornas bidrag till livsmedelsförsörjningen bör vara upp till 60%. Tänkvärt!
Likaså bör alltså kvinnorna också deltagit i storviltjakt, möjligen att de inte avlägsnade sig avsevärda sträckor från vald boplats.
