"Konung Nikolaus sände bud till konung Sigurd »jorsalafare» och bad, att han skulle giva honom folk och hjälp från sitt rike för att fara österut till Småland i Svearike och kristna folket där; ty de som bodde där, höllo icke den kristna tron, fastän en del av dem hade antagit kristendomen. På den tiden voro i Svearike många människor hedningar och många dåligt kristna, ty det var några konungar som avföllo från kristendomen och började blota, såsom Blot-Sven och Erik den årsälle gjorde[82]. Konung Sigurd lovade att deltaga i färden, och de båda konungarna avtalade, att de skulle mötas i Öresund.
Konung Sigurd gjorde allmänt uppbåd i hela Norge av både män och skepp. Då hären var samlad, hade han godt och väl tre hundra skepp. Konung Nikolaus kom mycket tidigare än han till mötesplatsen och väntade där länge. Danerna knotade högljudt och sade, att norrmännen icke skulle komma. Därpå upplöste de ledingen, och konungen och hela hären foro därifrån. Något senare kom konung Sigurd dit; han blev mycket misslynt över danernas beteende Han styrde österut till Svimraros[83] och höll där husting. Konungen klagade på tinget över den brist på ordhållighet som Nikolaus hade visat, och de blevo ense om att de skulle hämnas genom något krigiskt företag i hans land. De intogo en stad som heter Tumatorp[84] och som ligger icke långt från Lund. Sedan styrde de österut till en köpstad som heter Kalmar. De härjade där och i Småland, lade underhållsskatt på småländingarna, femtonhundra nötkreatur, och tvungo dem att antaga kristendomen. Därefter vände konung Sigurd med sin här tillbaka och kom hem till sitt rike med många och stora kostbarheter och mycket gods, som han hade vunnit på den färden. Denna leding kallas för Kalmar-ledingen."
Fundet her:
http://heimskringla.no/wiki/Magnus-s%C3%B6nernas_historiaunder afsnit
24. Småland kristnas.
