Lika väl kan det handla om undermålig fornlämningsinventering. Inventerarna och antikvarien har en utgångspunkt om att där finns inget och så hittar de heller inte det som trots allt finns.
N Åsbo innefattar socknarna
Källna, Ö Ljungby, Vedby, Gråmanstorp, Tåssjö, Tåstarp, M:a Ljungby, Össjö, Färingtofta, Riseberga, Oderljunga, Perstorp (som hette något annat långt tillbaka), Örkelljunga, Rya, Skånes-Fagerhult,samt delar av ett par till. Längst tillbaka bör N- resp S Åsbo varit EN enhet, kanske kallad Åsbo. De åtta socknarna i fetstil har då samma fornlämningsstrukturer som S Åsbo har, samt bör ha ingått i kärnan av Åsbo.
Geografisk närhet behöver inte automatiskt betyda en liknande fornminnesbild. Södra Åsbo härad har en mycket rikare och äldre fornminnesbild än Norra Åsbo härad. Forskarna, har som sagt, hittat väldigt få bevis för mänsklig aktivitet i Norra Åsbo härad under järnåldern.
Det skall man inte vara säker på. Möjligen har de olika strukturer på fornlämningsbeståndet. Gråmanstorp, Ö Ljungby har jag redogjort för i tidigare inlägg och jag anser att här dessuton finns brister i registrerade fornlämningar. I Skåne har varje socken i princip ett gods ursprunget ur den administrativa indelning skåningarna utförde (OBS! Dagens SV Skåne, då resten ännu INTE ingick i LANDSKAPET vid tiden) från ca 950, som en reaktion mot daniskt inflytande. Detta spred sig och togs efter inom omgivande land så småningom. Bl a leder det till att de kungliga godsen utvecklas till en storgård (stormannagård) inom varje socken, som i mitten av medeltiden flyttas ut mot kanten av socknens allmänningar. Jag har redogjort för Gråmanstorp förhållanden. Bjersgård är där godset och Bläsinge är motsv för Ö Ljungby, sedan ligger de på rad. Att området haft en politisk struktur (fast som Åsbo) bevisas av bl a anläggningen från sannolik stenålder (3-5000 f kr) i 56 09 33,42 13 06 31,77, som delvis syns via Google Earth. Bäst syns den en tjälad dag med snöglopp och lätt tö, när varje hålighet då håller vatten.
Som jag noterat, så innebär vandrande byar att det blir annorlunda lämningar än ute på slätterna, där bronsåldernas våtmarker begränsar befolkningens val av boplatser, så att spåren blir mer omfattande efter varje. Detta i sin tur kanalicerar var järnålderns boplatser hamnnar, samt medeltidens.
En fornlämning som regelmässigt väljs bort är gränssystemen. Kvarvarande rester idag markerad av synliga gärdsgårdar, ofta i sten. Snarare är dessa gränser, i sina huvuddrag, bevis för en befolkning ned mot i varje fall bronsåldern. Därefter blir gränssystemet allt mer splittrat med tiderna, men huvudstrukturerna har bibehållits. Dags att arkeologiskt undersöka gärdsgårdssystemen.
Dags att göra om fonlämningsinventeringarna inom skogsområdena. I princip får inventering inte utföras före första tjälen eller efter att löven knoppats (musöron) och med uppehåll när det ligger mer än 4-5 cm snö. Alla andra tider är oprofessionella att välja för inventeringar. Man kan ju börja med områden karterade med orienteringskartor. Idag borde det dessutom vara möjligt att lägga in de gamla skifteskartorna digitalt över de digitala orienteringskartorna. Anlita en kartritare ur orienteringsrörelsen. Börja med ett prov. Örkeljunga har f ö en livaktig orienteringsklubb.
