Våxtorp ligger ju vid Hallandsåsens NV delar. Det är sant att där fanns stora hedområden i vad som idag är fullåkerbyggd. I gamla tider användes "hedområdena" som fårbeten, vilket var viktigt för att skaffa textilier, t ex segelduk. Man brukar f ö numera ta pollenprover i olika trakter för att avläsa när markerna började övergå till hed, för att sluta sig till när segeltillverkning (sjöfart) blev vanlig.
Koldammet i proverna visar att bruket att bränna heder är gammalt.
I varje fall V halvan av Hallansåsen har ett tätt system av stengärdsgårdar, vilket antyder att denna del av åsen var till stora, kanske största, delen obeskogad.
Det slår mig att terrängen O/SO om Örkelljunga är ganska annorlunda än övrig terräng. Småbruten med mängder med våtmarker. Mycket fler och våtare dåtiden än idag. Där kan jag tänka mig ett större inslag av gran, bl a eftersom sådan terräng var svårare att hålla öppen, bl a att bränna sammanhängande. Kanske mormoderns familj bröt ett torp i denna terräng och hade en bit åt väster till skola.
Min mormors mor och morfars far hade föräldrar som bröt torp/småhemman i trakterna av Hunseröd/Aggarp NO om Munka Ljungby. Även där var det gott om hedmark (har det sagts mig) och orsaken till uppodlingen var att markerna övergått till att vara obrukad allmänning, vilka såldes ut runt 1850 till hågade. Man höll inte längre samma mängder med boskap i allmänningarna, d v s man höll boskap med nya metoder och vallodling närmare gårdarna. Och suget efter försörjning var enormt just då.
Samtidigt fanns en dåtida flyktingproblematik. Svenskar från Pommern, Wismar, Bremen flydde i början av 1800-talet till Sverige och en stor del av dem som hade några tillgångar berreddes möjlighet att köpa marker för torp/småhemman i trakterna S resp SO om Hallandsåsen. Min mormors mors föräldrar tillhörde sådana.
