Författare Ämne: En hällkistas sorgliga öde  (läst 5515 gånger)

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #20 skrivet: juli 04, 2014, 10:56 »
Jag tror du har missförstått agrarhistorian lite. Åkerlapparna flyttas runt och samma åkerlapp är inte intakt genom århundradena. Den markanvändning vi har i dag med moderna maskiner som du säger, odlar en större yta åt gången på grund av att vi kan ersätta träda mm med hjälp av kemikalier. På medeltiden flyttade åkrarna och ofta byarna med runt i bygden efterhand som man växlade markanvändningen. Åker blev bete och bete blev åker osv. I extrema fullåkerbygder som  du finner i ex Västergötland runt Vara och Skåne runt Lund, finns inga ytor som är obrukbara. Därför finns heller inga gravfält. Visst har man anlagt gravfält men när man skiftat mark efter några generationer fick de stryka på foten. Det framgår ju redan av fornrannsakningar på 1600-talet att det är för glest i dessa bygder. Jag har aldrig påstått att detta är den enda förklaringen till skillnader i gravanläggningsantal mellan olika bygder men den räcker i varje fall för mig för att förstå varför det ser ut som det gör.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #21 skrivet: juli 04, 2014, 11:10 »
Nej, jag har inte missförstått agrarhistorien. Vad jag säger är att även i "fullåkersbygd" så har inte all mark varit uppodlad samtidigt, så alltså har det funnits utrymme att anlägga gravfält om man velat. Ingenstans har jag sagt att fullåkersbygd inte har drabbats av större överplöjning av fornlämningar.

Utloggad Kungsune

  • Gode
  • Antal inlägg: 1 424
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #22 skrivet: juli 04, 2014, 11:27 »
Fast jag har aldrig hävdat att all mark var uppodlad. Uppodlad och brukad är inte samma sak. Jag är övertygad om att man bekymrade sig över gravutrymme och hur man löste det har vi inte grepp om. Kanske är de götländska flatmarksgravarna där urnorna är nedgrävda under den samtida marknivån en del av svaret? Man visste att ängs och betesmarkerna skulle komma att odlas av barnbarnen. För så har skett i århundraden. I de flesta bygder kan jag köpa ditt resonemang men inte i de jag exemplifierar.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #23 skrivet: juli 04, 2014, 13:55 »
I Vgl finns ju tecken på en annan syn på hur gravfält kunde placeras och enskilda gravar markeras än i övriga landet. Visserligen finns även här monument av typ dös, hällkista, rösen, jordkullar. Men det finns också minst en jättestor anläggning (idag bortgrävd) från järnålder och framåt, där markeringen är en liten sten ovanpå platsen för en svepask med aska. Eller så sattes en svepask utan markering.

Problemet är bara att platsen man i regel valde låg på en grusås och då är det stor sannolikhet att åsen/höjden är exploaterad idag, utan undersökningar. Dessutom har äldre tiders byggbehov inneburit att sten av lämplig storlek har plockats, och eftersom dylika gravmarkeringar haft lämplig storlek och ligger samlade i bekväm närhet så har stensamlandet gått ut över gravmarkeringarna. Nu har vi inte en aning om var vi skall leta längre. Ett tips är dock att söka runt grusiga höjder där det fortfarande finns större jordtäckta gravhögar överst, men i övrigt inget syns.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #24 skrivet: juli 12, 2014, 19:34 »
Citera
Hur kommer du fram till det?
Man kan ju börja med att konstatera att fenomen som flatmarksgravar återfinns i fullåker och till stor del är
slumpfynd. I VG är det väldigt tydligt att fornlämningsbeståndet glesas ut ju intensivare odlingsytorna blir. Falbygden är ett undantag men även där kan man se att bortodling varit stor.

I Karleby i Falköping fattas det max 3 gravar av alla de få som gjordes i förkristen tid. Samtliga gånggrifter finns kvar och samtliga hällkistor med. Detta kan visas matematiskt. Både för Lindome och Stråvalla så finns minst 90% kvar. Samma gäller Ucklum. Det var bara en på 400 som fick lämning av för just den tiden gällande gravideal efter sig.

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #25 skrivet: juli 13, 2014, 22:55 »
Regna socken i norra Fin-spång har 3 st 3-uddar och 1 stensättning. Det är troligtsvis alla gravar som anlades i förkristen tid. Detta kan bevisas matematiskt med 100% säkerhet.
(Stensättningen i Lenestad är troligtsvis ingen grav).

Hur vi än vrider på det så blir det i stort sett en stengrav per 100 år per socken i större delen av landet.

Det ser ut att vara mycket strikta regler för hur många gravar som fick anläggas i Sverige över ett tidspann på minst 4500 år, från dösar till sista stensättningen. Det är alltså centrala beslut som styr.
Detta gravmönster med att få utvalda begravs under hälla (sten) går bortom i tiden förbi Barumskvinnan, som satt i fosterställning under en hälla i sanden. Hade alla i Skåne från 11000 till 8000 år sedan blivit begravda på det sättet så skulle vi grävt upp dem överallt, vilket vi inte har gjort.
Det finns 2 undantag och det är Falköping för 5000 år sedan under en kort period där och i Uppland under brytningstiden vid kristendomen, där alla ser ut att få ha rätt att ha en grav i form av en hög eller en stensättning.

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #26 skrivet: juli 14, 2014, 00:17 »
Hur bevisar man matematiskt med 100% säkerhet hur många gravar som en gång anlagts i en socken? Det är i sådana fall en metod jag aldrig hört talas om.

Och en grav per 100 år per socken? Hur tänker du då? Det räcker med ett lite större gravfält från valfri tidsperiod för att den teorin ska falla.

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #27 skrivet: juli 16, 2014, 12:33 »
Vi måste ha koll på kronologin. Gravfält är en parantes mot slutet av den 5000 åriga perioden jag tar upp. Gravfältsepoken är mindre än 2,5% av denna tid. Ett gravfält har åkt med på köpet och det är den äldsta graven i fältet som räknas, aldrig alla små högar. Det finns minst 2 sätt att räkna:

1)   Antagande av var alla 300 000 000 gravar som fattas skulle ha legat någon stans. Gånggrift är bökig att bygga men en stensättning tar bara 2 mansarbetstimmar. Dessa 300 000 000 skulle då ha anlags på bördig eller framtida bördig gjord, för att sedan tas bort. Det borde funnits stensättningar överallt i vår natur där man inte odlar och den naturen är i klar majoritet. Nu finns de inte utan de ligger utspritt på kullar och berg i alla vädersträck, fast bara 0,35% av dem. Ideal gravplats verkar bara finnas på bronsålder för stora rösen, på toppen av ett berg. Alla andra verkar ha hamnat vart som helst. Vi kan räkna på detta.

2)   Nu till hur man faktiskt gjorde. Och detta har ingen hört om tidigare.
Först sattes gränserna runt den nya byn ut.
Detta gjordes med ett verktyg av 2 pinnar lagda i ett kors och ett snöre runt om. Som midsommarstången utan ringar, fast lina undertill också.
Denna konstruktion gjordes med max upp till 3 i heltalsförhållanden mellan pinnarna (regeln och staven). Verktyget ger mycket stor noggrannhet ute i fält, någon meter fel/km.
Ifrån gränspunkterna riktades sedan gravplatserna in. (oftast meterprecision!)

Med att studera gravlägena så kan man räkna ut byns specifika rikt och sedan räkna ut alla hjälprösen, gränspunkter och andra gravar. När man gjort detta åker man kanske 40 mil bort och så hittar man sin uppallade hälla eller lilla rör på exakt metern när på helt okända marker.
Det här är en enormt spännande geocaching på en annan nivå, fast med cachar som sattes ut för 1000 tals år sedan.

Detta pågick från minst långhög/dösstid till brytningstiden. Gravantalet blev begränsat med denna metod och bara centralt utvalda fick en synlig grav under hälla eller hul (stenar). Alla andra luntades (eld) upp förmodligen upp och spreds i lunden.

Kan man få in alla gravar i trianguleringen med sin kronologi och med samma rikt så är det bara de gravarna som finns.
Gränspunkterna satte ut kanske den enda hällkistan och följande stensättningar sattes ut från kistan och någon gränspunkt. Gravar från samma epok hamnar aldrig inom någon annans triangel. Därför har vi alla dessa små ”5 stena rör” ute i skogarna och som inte matchar någon känd ägogräns.

Grav och gränsmönstren passa in i socknarna så vi får skylla våra sockensystem på andra än på kyrkan på 1100 talet. Socknarna binds samman till länder via ett ens-system och länderna binds samman till land-skap.
För att hålla reda på det här så användes hjälpmedel och det är att varje punkt har ett namn = våra 2 staviga ortnamn, som ju hela tiden upprepas landet igenom.
Över 100 000 lokaler med älvkvarnar, uppallade stenar/block, stensträngar, små hägnader, och pålrader (dvs alla fornlämningstyper ni INTE vet vad de är till för) ingår också.
Detta pågick under minst 5000 år och i hela Sverige.

Jag förväntar mig inte mycket fördståelse från er andra om det här.
Är någon mer intresserad av att lära sig så maila mig: johannes@hjemgaard.se

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #28 skrivet: juli 17, 2014, 00:38 »
Eh, ok. Fantasifullt.

Varför räknas bara den äldsta graven i ett gravfält? Låter godtyckligt. 40 mil? En lång sträcka innan moderna fortskaffningsmedel. Och hur fungerar det här om man räknar med byarnas förändrade läge inom ägorna? Nedlagda byar?

Sen stämmer det ju inte heller att man bara anlagt gravfält under slutet av den period du pratar om. Snarare så har vi gravfält under hela perioden, om än med olika former. Senast i Motala har man ju undersökt ett 6-7000 år gammalt gravfält.

Men absolut, de flesta människor som har levt har inte fått idag synliga gravar. Däremot så är jag otroligt skeptisk till att det skulle gå att räkna ut hur många gravar ett bestämt område någonsin haft.

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #29 skrivet: juli 18, 2014, 12:34 »
Motala följer samma mönster, några få personer under sten.
Hade det varit brukligt att begrava sådär så skulle det funnits 10 000 tals gravar bara i Östergötland från tiden -7000 till -6000 år sedan.
Vi skulle hittat massor av dem så som vi bökar i jorden idag. Det är lättare att göra en sådan grav än att gräva ett hål i backen för kroppen.

Varför jag kan räkna ut vart en liten stenhög finns på exakt plats långt bort beror på att RÄA har varit noggranna med att registrera in kända gravar med stor precision. Det är sällan jag behöver rätta RAÄs koordinater, och då med bara några meter som mest.
Gravarna ser ut att ligga vart som helst för er men de är mycket noggrant utlokaliserade då de anlades.
Med att räkna på de kända punkterna så får jag fram byns specifika rikt, sedan räknar jag ut vart gränspunkterna måste finnas, och de finns där. Det finns inte så många varianter av rikt då man bara hade max upp till 3 i heltalsförhållande i överdelen av korset. Underlinorna sattes ut med något mått från övrdelen X 2.

Många gränspunkter är redan hittade som små stensättningar som är tomma när arkeologen rotar i den, för att de aldrig varit gravar.
Jag hävdar till och med att RAÄ har registrerat och antagit fler gravar än som faktiskt anlades.

Fantasifullt? Din fantasi men min vardag sedan 8 år. I vad ligger mitt intresse med att skriva om en fantasi och hitta på? Jag är ju känd nu med fullständigt namn och mailadress. Det här sprang jag på då jag studerade kvartärgeologi i praktiken. Nu råkar jag vara lite slängd i matte och har lätt att se samband och mönster.

Det här med att sätta ut med rikten är en lätt metod men resultatet blir rörigt efter 1000 tals år av utsättande.
Får jag det att gå jämt upp med en och samma identisk rikt, vilket jag fått på flera ställen, så är det bara de gravarna som anlades. Felen är sällan mer än 1%, oftast 0,5% och bättre i precisionen.

Det finns bara ett sätt som både Tanumshede och Karleby har kunnat hålla sig till sin specifika byrikt under 5000 år och det är tack vare att alla i byn är med och gör den och bekräftar den på midsommar, exakt som idag. Alla i byn gör den, reser den och dansar runt den på en specifik dag som är lätt att bestämma när den inträffar.
Det är bara de specifika exakta by-förhållandena i stången och underlinorna som gått förlorat de sista 1000 åren.

Det här ger självklart enorma konsekvenser för den historiesyn ni har indoktrinerats med.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #30 skrivet: juli 18, 2014, 18:56 »
Intressant. Jag förstår bättre med din senaste förklaring och ser den som rimlig. Fortsätt jobba på detta projekt!

Är det skillnad mellan södra Sverige och Norrland? Är det skillnad mellan olika levnadssätt? Typ jägar-samlare, dito m svedjebruk, jordbrukare m vandrande byar, jordbrukare m fastboende, boskapsskötare m vandrande byar, boskapsskötare, fiskare?

Har labyrinter liknande en roll i ditt beskrivna?
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #31 skrivet: juli 18, 2014, 23:17 »
Motala följer samma mönster, några få personer under sten.
Hade det varit brukligt att begrava sådär så skulle det funnits 10 000 tals gravar bara i Östergötland från tiden -7000 till -6000 år sedan.
Vi skulle hittat massor av dem så som vi bökar i jorden idag. Det är lättare att göra en sådan grav än att gräva ett hål i backen för kroppen.

Nu var gravarna i Motala inte markerade med sten, utan omarkerade nedgrävningar av hela kroppar. Förutom megalitgravarna så förefaller omarkerade skelettbegravningar varit den vanligaste typen av gravar innan slutet av neolitikum/tidig bronsålder. Omfattningen av skelettbegravningar under mesolitikum och neolitikum är svår att bedöma då dessa gravar är mycket svåra att upptäcka. Det krävs speciella omständigheter för att obränt osteologiskt material ska överleva så länge, och utan markeringar av gravarna är ofta själva nedgrävningarna mycket diffusa. 10 000-tals skelettbegravningar från stenåldern kan mycket väl ha försvunnit utan särskilt många spår.

Jag förstår fortfarande inte hur du tänker. Hur vet du vilken by/gårdsläge gravarna tillhört? Hur vet du var bylägena legat under olika perioder? För du är väl medveten om att de flesta byarna i landet inte varit stationära utan flyttat runt/lagts ned/nygrundats/splittrats osv genom århundradena?

Vad menar du med en bys "rikt"? Och återigen, varför räknas bara den äldsta graven på ett gravfält?

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #32 skrivet: juli 19, 2014, 16:34 »
Johannes, jag måste instämma i AndreasE's kritik och ifrågasättande. Din argumentation här verkar bygga på upptäckten av någon slags matematisk faktor, en gemensam nämnare som bekräftar ett mönster. Det känns synnerligen skakigt eftersom faktorn är hypotetisk och vad jag förstår inte alls kan påvisas genom andra källor. Än mer skakigt blir det när referenspunkterna kan anpassas godtyckligt genom att tillskriva dem egenskaper som inte kan styrkas, den är äldst, den låg där och dylikt.


Om fu vill styrka din hypotes föreslår jag att du ger oss ett par tre väl beskrivna exempel som ger oss möjlighet att upprepa prövningen på andra platser. Om det då visar sig hålla så är det givetvis en stor upptäckt. Om det inte håller är det bara ytterligare ett exempel å försök att räkna fram kunskap om vår historia.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #33 skrivet: juli 20, 2014, 15:23 »
Citera
Har labyrinter liknande en roll i ditt beskrivna?
Jag har inte fått in Labyrinter eller domarringar än. Stensträngar, pålrader, uppallade sten, våra ortnamn och älvkvarnar ingår hitintills. Vad som sällan ingår, eller inte alls är gravhögar. Kammargravar, stensättningar och rösen är samtliga utsatta med en rikt.

Sverige ser hyfsat homogent ut, Gotland skiljer sig något, liksom Skåne. Norrland är långt bort för mig med det borde finnas tillräckligt med gravar för att räkna ut rikten och prova den.
Citera
Nu var gravarna i Motala inte markerade med sten, utan omarkerade nedgrävningar av hela kroppar.

http://www.kmmd.se/Kanaljorden-Motala/
”Benen låg på och i en massiv stenpackning som byggts upp på botten av en forntida sjö”
Apropå Motala, är DNA jämfört med Östgöten? Varför inte?
Jag fokuserar annars på storstensgravar och tiden fram till år 1000. Det blir liksom mindre tjafs då. Mönstret med få ut-VALda under HÄLLa går långt tillbaka i tiden.

Citera
För du är väl medveten om att de flesta byarna i landet inte varit stationära utan flyttat runt/lagts ned/nygrundats/splittrats osv genom århundradena?

Vad i hela friden har du fått det ifrån?
Hade inte var ny husse för Lindome, som pendlat mellan Danmark och Sverige, gjort en ny noggrann sockenbeskrivning så skulle ju Lindome tolkats som övergivet t.ex. 1550. Det finns inte ett enda fysiskt spår efter de ca 1700 personer (barnen antecknades normalt inte) som levde här 1550. Inga gravar, ingen kyrka, inga torp inga föremål. Vi har mycket mer ifrån de som levde här för 3500 år sedan i form av 7 hällkistor.

Bara för att det fattas arkeologiskt material från en viss period innebär det inte automatiskt att det är övergivet.

Nu kan jag visa på kontinuitet då exakt likadan rikt (stav) används i samma by årtusenden igenom och var ny utsättning bygger på en gammal punkt. Karleby eller Tanumshede har ALDRIG varit övergivet eller har ALDRIG utsatts för folkutbyte sedan dösarna anlades. Det här kan jag visa även för hela Skåne.

Citera
Och återigen, varför räknas bara den äldsta graven på ett gravfält?
Den är ju först och sätter exakta platsen. I Fagered i Lindome finns ett gravfält och det är hällkistan (öppningen, gattet) där som sätter punkten. De övriga senare högarna har i flera fall rättat sig efter de 2 inkommande linjerna

Citera
alls kan påvisas genom andra källor

Jodå, rikten, eller staven som den också heter åker ut. Stavgården blev förbjuden enligt lag, som vi ju kan läsa om svart på vitt på flera ställen. Nya kyrkan kunde offra den då socknarna var klara och rikten inte behövdes mer för att bevisa gränsen. Drottens kunskapsmonopol ersattes av skriftligt allmänt i stället. (Drott och Dråd, druid är samma ord annars, om ingen tänkt på det innan.

Val-Hall (utvald vila under hälla) är omfattande. Den korta versionen av Regna socken i Finspång tar 17 A4 sidor och det är bara 5 gravar där på 4 platser. Dessutom så är socknen isolerad och påverkas inte av grannarna vilket gör den extra god som skolexempel. Jag behöver inte visa grannarnas mönster, vilket skulle ta ytterligare 30 sidor.

Det här är inget för slöa. Ingen hitintills här på forumet har varit intresserad, för jag har inga förfrågningar via mailen.
Jag vill egentligen inte diskutera och lägga ner tid här, jag är på jakt efter engagerade som kan jobba för sin hembyggd med Val-Hall.

Klart slut och ut.
Johannes

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #34 skrivet: juli 20, 2014, 17:44 »
http://www.kmmd.se/Kanaljorden-Motala/
”Benen låg på och i en massiv stenpackning som byggts upp på botten av en forntida sjö”
Apropå Motala, är DNA jämfört med Östgöten? Varför inte?

Du har blandat ihop gravfältet, bestående av omarkerade skelettgravar, och den offerplatser/kultplats på andra sidan strömmen där människor och djur lagts på en kvadratisk stenpackning på botten av en ca 1 meters djup bassäng i en våtmark.

DNA-analyser är utförda och publicerade. De liknar mer de resultat som fåtts på jägar-samlare på Gotland (Gropkeramiker från Ajvide) än den ofta omtalade trattbägarindividen från en megalitgrav i VG som liknar sydeuropeiska bönder.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #35 skrivet: juli 20, 2014, 18:42 »
 De vandrande byarna är alltså en urgammal metod för en jordbrukande befolkning. Hyltén-Cavallius m fl dokumenterade företeelsen i slutet av 1800-talet. Under 30-60-talet så bekräftades företeelsen av danska arkeologer, dock var de ovetande om att Hyltén-Cavallius m fl redan beskrivit. I Finnveden och Värend har alltså ett antal bönder använt metodigen så nära i tiden att man ännu vid H-C tid kunde beskriva metoden i detaljer.
 
 En vandrande by fungerade så att en grupp människor (1-flera familjer) bygger ett hus. Huset står inom en från andra liknande enheter avgränsad byäga. Denna byäga består än idag om än att den kan ha styckats ett flertal gånger med tiden på grund av effekter av nya levnadsmönster, arvsdelning etc. Med utgångspunkt från huset röjer de mark sin köksträdgård. Innan huset anlades, så hade man redan svedjat valda jordar, oftast i en riktning från huset där det fanns mer framtida skog att svedja, i avsikt att så brödsäd. Åt motsatt håll hade man nu en gammal svedja, som var del av en suverän betesmark med sly och gräs för boskapen. Aktuellt år röjde man alltså skog för svedjan nästkommande år. När huset så småningom kom att ligga väl långt från det "aktiva" området flyttade man till en ny plats och lät gamla huset förfalla. Efter en lång period, så hade huset flyttats flera gånger och man återkom då så småningom till den plats där beskrivningen började. Därför hittar man alltså lämningar av ett antal hus på valda platser inom en sådan byäga med en vandrande by, där det yngst brukade huset överlagrar alla äldre.
 
 I en miljö med låg befolkningstäthet har antagligen de vandrande byarna varit effektiva ur de flesta aspekter. Man lämnade en boplats innan hälsovådligheter hann samlas. Metoden gynnade en allsidig häsosam kosthållning. Metoden gynnade en säker tillgång till livsmedel, då troligen inte alla födokällor gav missväxt samtidigt. lämnade igenväxande svedjor gav god näring för jaktbart vilt åt bybor. Fiske inte att förglömma. Notera att borttagande av stubbar, fallna stammar (som inte brändes bort) etc var inte så viktig eftersom skörd med skära gick bra ändå. Likaså utgjorde inte stenbemämnd mark något hinder av samma anledning. Detta gör t ex Smålandens skogar lämpliga för ”vandrande byar”.  Sten och trädfrihet är en sentida låst uppfattning om behoven före medeltiden. Grishållning var viktig i systemet. Det vet var och en som sett en grisflock böka, vilket således skapade ”plöjda” jordar och viss gödsling. Grishållning var förmodligen grundläggande inför senare tillkomst av fullåkerbygder. Vandrande byar valde också sina boplatslägen nära sjöstrand, vattendrag, samtidigt som ett höjdläge föredrogs om dylika fanns inom byägan.
 
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #36 skrivet: juli 20, 2014, 20:07 »

Jodå, rikten, eller staven som den också heter åker ut. Stavgården blev förbjuden enligt lag, som vi ju kan läsa om svart på vitt på flera ställen. Nya kyrkan kunde offra den då socknarna var klara och rikten inte behövdes mer för att bevisa gränsen. Drottens kunskapsmonopol ersattes av skriftligt allmänt i stället. (Drott och Dråd, druid är samma ord annars, om ingen tänkt på det innan.

Val-Hall (utvald vila under hälla) är omfattande. Den korta versionen av Regna socken i Finspång tar 17 A4 sidor och det är bara 5 gravar där på 4 platser. Dessutom så är socknen isolerad och påverkas inte av grannarna vilket gör den extra god som skolexempel. Jag behöver inte visa grannarnas mönster, vilket skulle ta ytterligare 30 sidor.

Det här är inget för slöa. Ingen hitintills här på forumet har varit intresserad, för jag har inga förfrågningar via mailen.
Jag vill egentligen inte diskutera och lägga ner tid här, jag är på jakt efter engagerade som kan jobba för sin hembyggd med Val-Hall.

Klart slut och ut.
Johannes


Du hänvisar till matematisk läggning tidigare, och med ens den ringa skolning i matematik, alltså grundskola, så vet man att inte ens rätt svar ger några poäng om du inte kan visa hur du kom fram till det!  Dina inlägg här saknar helt källor, metodbeskrivning och mätbara exempel.  Är inte hypotesen tillräckligt genomarbetad för att sådana ska kunna presenteras?


Det här är ju för övrigt ett forum, så den absoluta merparten av frågeställningen sker ju i öppna inlägg. Dom flesta med mig förväntar sig väl också svar och redovisning i det formatet. Därför kan man knappast förvänta sig att bli överöst med mailfrågor....
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad johannes

  • Medlem
  • Antal inlägg: 24
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #37 skrivet: juli 25, 2014, 10:00 »
Citera
Du har blandat ihop gravfältet, bestående av omarkerade skelettgravar, och den offerplatser/kultplats på andra sidan strömmen där människor och djur lagts på en kvadratisk stenpackning på botten av en ca 1 meters djup bassäng i en våtmark

Som sagt vad..... endast någon få under sten. Gravskicket för övriga 99,6% kan självklart ha varierat men de måste ha bränts upp merparten av tiden från första Svensken här i landet.

Val-Halls gränser ligger uteslutande inom nuvarande socknar. Det handlar om att sätta ut bygräns. Det handlar inte alls om att muta in så mycket land som möjligt. Det blir ett ingenmansland mellan socknarna och dess byar i avrösesmiljö, lämpligt för små svedjetegar och för boskap, som självklart måste ha brukats. Men det innebär inte lösdriveri utan var människa hade en fast address. Här har vi för övrigt förklaringen för vår allemansrätt. Antingen detta eller så är det att tusentals markägare samtidigt någon gång skulle fått för sig att ge efter för dessa rättigheter i någon form av kollektiv generös yra.

Det här forumet kan betraktas som litet. Denna tråd har bara öppnats av 883 st. Flera ämnen har inte diskuterats alls sedan maj eller juni. Att göra om alla mina kartor och text är väldans mycket input för lite output.

Ni som svarat har inte heller läst tillräkligt noggrant innan svar. Om forumet startar ett nytt ämnesområde som kan tex heta Val-Hall så skall jag dra igång en hel hög med nya trådar med frågeställningar som ingen har tänkt på innan.


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: En hällkistas sorgliga öde
« Svar #38 skrivet: juli 25, 2014, 10:39 »
Johannes!


Innan du får någon output så är det nog så att du trots allt måste redovisa lite närmare hur du kommer fram till dina resultat.  Man kan knappast begära att folk och fä oreserverat ska stödja och bygga på en hypotes....

" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"