När det gäller äldre historia, hur skiljer man på myter, vandringshistorier och tänkbara fakta? Självklart, drakar, troll, sjöjungfrur och enhörningar tillhör den första kategorin. Men ibland kan en myt innehålla ett korn av sanning om än i förvanskad form. Jag som arbetat många år med forskning om myter testar en hypotes om detta skulle kunna vara möjligt (utan att acceptera myterna som absolut sanning)
Detta med vandringshistorier är svårare. Vi känner väl alla till råttbenet i pizzan och många forntida exempel på vandringshistorier.
Lustigt nog har jag själv upplevt en vandringshistoria jag hört sen barnsben- kyparen som lägger till år och datum på notan.
En gång i Athen för många år sedan, vi, en grupp från universitetet hade ätit en bättre middag, men vi såg ingen kypare så vi lade summan längs ner på notan plus dricks på bordet. Kyparen kom springande efter oss och sade att vi hade betalat datumet, notan var betydligt billigare.
Detta måste vara extrema undantag, men hur skiljer man en vandringshistoria från fakta, om det nu rör sig om äldre tid?
Ungefär samma myter om översvämningar, sjukdomar som botas vid handpåläggning," gå på vattnet", magi , det utvalde profeten eller schamanen med mera tycks finnas snarlikt över hela klotet. Många myter handlar om människor och gudar som rest bort på skepp och aldrig återvänt men lovat att komma tillbaka.
