Författare Ämne: Bruk och missbruk av historien  (läst 12295 gånger)

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
Bruk och missbruk av historien
« skrivet: maj 27, 2014, 22:44 »
I dessa tider, när högerextrema partier i Europa försöker att utnyttja historien för egna syften, är det viktigt att vara tydlig.
Värnet av kulturminnen, historia och kulturkunskap i skolan, arkeologi, historisk forskning mm borde hållas utanför partipolitiken.

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #1 skrivet: maj 28, 2014, 12:26 »
Det är väl snarare med stöd av historien som man drar slutsatsen att ett multietniskt kulturrelativistiskt samhälle är dömt att gå under? Ta bara Romarriket som ett exempel.......
Hell thir regin donaraz!

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #2 skrivet: maj 28, 2014, 13:03 »
I dessa tider, när högerextrema partier i Europa försöker att utnyttja historien för egna syften, är det viktigt att vara tydlig.


Exempel? Och hur ska tydligheten se ut?


Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #3 skrivet: maj 28, 2014, 17:01 »
Vänstersvängen utnyttjar ju också den historielöshet man bidragit till att skapa för SINA syften. Idag får inte ungdomar lära sig vad som hände med de "nyttiga idioterna" och stödtrupperna typ kommunisternas Nkvd eller nazisternas SA.

När "paradiset" väl var upprättat (diktatorerna satt fast i sadeln), så var dessa de FÖRSTA som likviderades. Det hände tidigare i historien, det hände även vid liknande efter bägge exemplen ovan och det kommer att hända varje gång.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #4 skrivet: maj 28, 2014, 20:35 »
Det är väl snarare med stöd av historien som man drar slutsatsen att ett multietniskt kulturrelativistiskt samhälle är dömt att gå under? Ta bara Romarriket som ett exempel.......


Nu bestod väl det romerska riket riktigt länge, eller? Och kanske var det just den kulturella likriktningen som gjorde att det föll, inte den etniska mångfalden...?


Kina har för övrigt bestått riktigt länge, och kan knappast beskrivas som annat än multietniskt.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad AndreasE

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 947
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #5 skrivet: maj 28, 2014, 21:57 »
Jag tror att det skulle vara svårt att försöka hitta något statistiskt samband mellan antalet etniska grupper inom en politisk enhet och enhetens livslängd. Romarriket varade trots allt i respektabla 800 år (på ett ungefär), och om man räknar det långt ifrån etniskt homogena bysantinska riket så blir väl livslängden snarare 1800 år. På andra sidan så har vi tex Japan som som kan anses vara relativt etniskt homogent och som funnits väldigt länge.

Snarare så är det andra saker som avgör hur länge en "kultur" eller ett "rike" överlever. Yttre påfrestningar (militära, klimatrelaterade, handelsrelaterade), hur funktionellt ledarskapet är, samhällets ekonomiska struktur osv.

Personligen så skulle jag karaktärisera Romarriket som ett samhälle som var fantastiskt effektiv på att integrera olika etniska grupper. Trots att man nästan ständigt expanderade med militära medel lyckades man snabbt få invånare i de nya territorierna att sträva mot romerskt medborgarskap, och man spreds sin kultur och sitt språk med stor effektivitet. Samtidigt så var man tolerant inställd till lokala traditioner och religiösa variationer. Ofta uppstod nya, blandade kulturformer i de olika kolonierna, vilka sedan i vissa fall spreds tillbaka till Rom (som tex Isiskulten som uppstod i Egypten). Inte förrän Konstantin konverterade till kristendomen fick riket en statsreligion som premierades med hjälp av våld.

Utloggad Karlfredrik

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 346
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #6 skrivet: maj 28, 2014, 23:14 »
Citat Supergeten:
Citera
Exempel? Och hur ska tydligheten se ut?
Nationella Fronten i Frankrike påstår sig värna "den franska historien, kulturarvet och dess gloire" En ganska aggressiv högernationalism som tar avstånd från de  franska revolutionerna, vissa medlemmar sympatiserar öppet med marskalk Pétains Vichyregim.
I Rumänien omvärderas 1930 och 1940-talens protyska regim, och även i Kroatien, Lettland och Ukraina finns sympatisörer till trupper som kämpade på nazitysklands sida..
Hel rätt, även vänsterns historieskrivning med glorifiering av kommunistdiktaturer mm är lika illa, men just nu är det yttersta högern som har medvind i Grekland, Frankrike med flera.
Vad vi, som inte vill politisera kulturarvet kan göra, är att genom allmän debatt, opolitisk tillsättande av museifolk och lärare/professorer med mera försöka få en mera allsidig belysning av historien.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #7 skrivet: maj 29, 2014, 08:49 »
Citera
Personligen så skulle jag karaktärisera Romarriket som ett samhälle som var fantastiskt effektiv på att integrera olika etniska grupper. Trots att man nästan ständigt expanderade med militära medel lyckades man snabbt få invånare i de nya territorierna att sträva mot romerskt medborgarskap, och man spreds sin kultur och sitt språk med stor effektivitet. Samtidigt så var man tolerant inställd till lokala traditioner och religiösa variationer. Ofta uppstod nya, blandade kulturformer i de olika kolonierna, vilka sedan i vissa fall spreds tillbaka till Rom (som tex Isiskulten som uppstod i Egypten). Inte förrän Konstantin konverterade till kristendomen fick riket en statsreligion som premierades med hjälp av våld.
Det var inte så svårt för romarna att integrera med tanke på det paket av metoder de utvecklade.

Bl a valde de ut en samarbetande "stam" under tydlig ledning, som fick göra själva "jobbet" under stöd av romerska legioner. Jobbet bestod bl a av att likvidera alla individer (i flera släktled) tillhörande den tidigare härskande klassen, deras präster, deras vetenskapsmän, deras rikaste familjer. Romerska staten tog allt av värde i beslag, med provisioner till utförarna. En del i intäkterna vara att låta en del av befolkningarna utföra publika arbeten åt staten (i flera generationer) typ härvägar, städer, villor (bekväma gods åt de nya härskarna) - ofta ovanpå den gamla infrastrukturen.

I Gallien räknas med att ca 1/3 av befolkningen blev förtryckare åt romarna, 1/3 förslavades resp 1/3 dödades, av totalt ca 6000000 befolkning innan erövringen.

Efter Marius expanderade Rom varje gång armén och/eller statskassan hade brist på avlöningsmedel. Sedan valdes en region med hög kultur ut (där det också samlats stora tillgångar i guld, silver, koppar, bly, tenn etc resp juveler) och stor befolkning (för slaveri) sedan provocerade man fram fientligheter och slog till.

Brutalt.

Rom gick under eftersom befolkningarna runt om blev tvungna att anpassa sig genom att bl a ändra sina samhällssystem så att romarna inte längre kunde definiera anfallsmålen där rikedomarna fanns. T ex Germania, där det stadsbaserade keltiska samhällssystemet (produktionssystemet) decentraliserades och befolkningarna "germaniserades".
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #8 skrivet: maj 29, 2014, 09:58 »

Vad vi, som inte vill politisera kulturarvet kan göra, är att genom allmän debatt, opolitisk tillsättande av museifolk och lärare/professorer med mera försöka få en mera allsidig belysning av historien.
Inte helt enkelt, och något som ofta blir kontraproduktivt - läs "oikofobiskt" och sålunda endast gynnar mörka krafter. Men visst bör något göras. Mitt förslag är att omfamna sin historia, utan rädslor, och inse att homogenitet alls inte betyder rasism och mörker. Tvärtom.

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #9 skrivet: maj 29, 2014, 10:19 »
Här är förresten en ny chef...
  http://www.svt.se/nyheter/regionalt/jonkopingsnytt/jonkoping-ny-chef-for-lansmuseet   

...som vill begrava det svenska kulturarvet.

  Jönköpings läns museum väljer numera att undvika beskrivningar som ”det svenska kulturarvet”. Vi talar hellre om de bredare och långt mycket relevantare ”kulturarv i Sverige”.   

  http://www.jnytt.se/begrav-det-svenska-kulturarvet   

Läser man kommentarerna på den sista artikeln så ser man rätt snabbt vilka krafter som växer av detta.



Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #10 skrivet: maj 29, 2014, 23:03 »
Supergeten. Saken är den att de flesta som kommenterat klart visar att  de inte förstår eftersom de inte kan eller vill ta åt sig vad som faktiskt är skrivet. Det Servei problematiserar är synen på kulturarvet som något homogent och enformigt, alltså något som kan beskrivas i bestämd form singularis, när det i själva verket är mångformighet och varierande.  Det är givetvis en språklig lek, enligt mig av det bättre slaget, för att beskriva att det är gravt förenklat att se vårt kulturella arv som likformigt. I själva verket är det så enkelt att påvisa variationer av olika grad inom landet, och kopplingar i olika grad till andra länder gör vår kultur till en variationsrik smet som är svår att beskriva i singularis.




Så ditt exempel belyser snarast det problematiska med uttrycka sog på ett vis så att det inte misstolkas av de som inte anstränger dig gör att förstå...
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #11 skrivet: maj 30, 2014, 08:07 »
Supergeten. Saken är den att de flesta som kommenterat klart visar att  de inte förstår eftersom de inte kan eller vill ta åt sig vad som faktiskt är skrivet. Det Servei problematiserar är synen på kulturarvet som något homogent och enformigt, alltså något som kan beskrivas i bestämd form singularis, när det i själva verket är mångformighet och varierande.  Det är givetvis en språklig lek, enligt mig av det bättre slaget, för att beskriva att det är gravt förenklat att se vårt kulturella arv som likformigt. I själva verket är det så enkelt att påvisa variationer av olika grad inom landet, och kopplingar i olika grad till andra länder gör vår kultur till en variationsrik smet som är svår att beskriva i singularis.




Så ditt exempel belyser snarast det problematiska med uttrycka sog på ett vis så att det inte misstolkas av de som inte anstränger dig gör att förstå...

Yngwe. Två frågor.
1. Har alla som skrivit om det svenska kulturarvet haft fel, eller vadan kräva denna "språkliga lek"?
2. Då utgår jag från att du även anser att det grekiska kulturarvet, Polska, Franska, Tyska, Romska, Irländska, Finska, Norska, Somaliska (osv) helt enkelt skall avskaffas som begrepp och enbart benämnas "kulturarv i Grekland (osv)"?
 Om inte, förklara gärna varför dessa, som alla skapats genom integration och påverkan av massvis med faktorer och människor, precis som i Sverige, fortfarande kan bära en etnisk/nationell stämpel.

Jag lyssnar, ansträngt.

Utloggad vemvet

  • Stammis
  • Antal inlägg: 472
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #12 skrivet: maj 30, 2014, 10:52 »
Jönköpings länsmuseum tycks i alla fall vara medlem av föreningen Svenskt kulturarv:

http://www.svensktkulturarv.se/?id=2365&q=&catid=&district=92


Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #13 skrivet: maj 30, 2014, 11:16 »
Yngwe. Två frågor.
1. Har alla som skrivit om det svenska kulturarvet haft fel, eller vadan kräva denna "språkliga lek"?
2. Då utgår jag från att du även anser att det grekiska kulturarvet, Polska, Franska, Tyska, Romska, Irländska, Finska, Norska, Somaliska (osv) helt enkelt skall avskaffas som begrepp och enbart benämnas "kulturarv i Grekland (osv)"?
 Om inte, förklara gärna varför dessa, som alla skapats genom integration och påverkan av massvis med faktorer och människor, precis som i Sverige, fortfarande kan bära en etnisk/nationell stämpel.

Jag lyssnar, ansträngt.


Det Sergei problematiserar är som sagt singularisformen. Av det kan man utläsa att han tycker att pluralisformen, de svenska kulturarven, eller kulturarv i Sverige, vore en bättre beskrivning eftersom det då i begreppet framgår att det rör sig om en mångformig företeelse.  En enligt mig fyndig argumentation emot de som försöker hävda att de ensamma kan definiera vad som är "det svenska kulturarvet".     En liknelse blir att nog alla håller med om att "de svenska folkdanserna" är en betydligt bättre benämning på schottis och polska än vad "den svenska folkdansen" hade varit.


Därmed är givetvis fråga två är besvarad. Problematiseringen kan givetvis göras precis överallt!



" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #14 skrivet: maj 30, 2014, 12:01 »

Det Sergei problematiserar är som sagt singularisformen.

Men vart finns denna form? Vem är det som pratar i singularis?

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #15 skrivet: maj 30, 2014, 12:11 »
Citat Supergeten: Nationella Fronten i Frankrike påstår sig värna "den franska historien, kulturarvet och dess gloire" En ganska aggressiv högernationalism som tar avstånd från de  franska revolutionerna, vissa medlemmar sympatiserar öppet med marskalk Pétains Vichyregim.
I Rumänien omvärderas 1930 och 1940-talens protyska regim, och även i Kroatien, Lettland och Ukraina finns sympatisörer till trupper som kämpade på nazitysklands sida..
Hel rätt, även vänsterns historieskrivning med glorifiering av kommunistdiktaturer mm är lika illa, men just nu är det yttersta högern som har medvind i Grekland, Frankrike med flera.
Vad vi, som inte vill politisera kulturarvet kan göra, är att genom allmän debatt, opolitisk tillsättande av museifolk och lärare/professorer med mera försöka få en mera allsidig belysning av historien.

Många gör felet att per automatik sortera in nationalism under högerextremism. Själv är jag vänsternationalist om jag måste sätta namn på det; fördelningspolitiskt röd, men anser att det välstånd våra fäder byggt upp ska komma det egna folket till del i första hand. Revolutioner som den franska och ryska skadade enligt mitt förmenande betydligt mer än vad de gjorde nytta. Jag tror att det är svårt att hålla kulturen utanför politiken även om det skulle vara önskvärt.
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #16 skrivet: maj 30, 2014, 12:18 »
Men vart finns denna form? Vem är det som pratar i singularis?


"Det svenska kulturarvet" är bestämd form singularis.  Därav artikelns rubrik "Begrav det svenska kulturarvet"


Han skriver ju sen, relativt tydligt, vad han menar.


Citera
Jag menar att ett yttrande som ”det svenska kulturarvet” är problematiskt i vår tid.Det i singularis beskrivna begreppet är inom kulturarvssektorn en rubrik där medarbetaren vanligen, och i bästa fall, har förståelse för dess komplexitet och mångfald. Men utanför kulturarvssektorn är begreppet i singularis rejält problematiskt. Oreflekterat kan man få för sig att det är något som är enkelt och definitivt. Något konstant, något självklart och entydigt. Något som kan förklaras via begrepp som ”svenskhet”. Utan ändelse i singularis fylls begreppet kulturarv av långt mer varierande perspektiv.



Problemet är alltså att man måste förstå vad han skriver, man måste behärska svenska språket så pass bra att man kan tillgodogöra sig innehållet. Det verkar vara en för stor uppgift för många av de som kommenterat artikeln och även länkat dom till personer långt utanför Jnytts ordinarie läsarkrets.  Som regelbunden läsare av Jnytt reagerade jag givetvis på rubriken och undrade vad det var för tokerier. Men efter att ha läst artikeln tyckte jag som sagt att det var mycket fyndigt. Ett utmärkt bruk av språk för att fånga uppmärksamhet och belysa ett problem.
" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #17 skrivet: maj 30, 2014, 12:38 »

"Det svenska kulturarvet" är bestämd form singularis.  Därav artikelns rubrik "Begrav det svenska kulturarvet"


Han skriver ju sen, relativt tydligt, vad han menar.




Problemet är alltså att man måste förstå vad han skriver, man måste behärska svenska språket så pass bra att man kan tillgodogöra sig innehållet. Det verkar vara en för stor uppgift för många av de som kommenterat artikeln och även länkat dom till personer långt utanför Jnytts ordinarie läsarkrets.  Som regelbunden läsare av Jnytt reagerade jag givetvis på rubriken och undrade vad det var för tokerier. Men efter att ha läst artikeln tyckte jag som sagt att det var mycket fyndigt. Ett utmärkt bruk av språk för att fånga uppmärksamhet och belysa ett problem.


Men då omformulerar jag mig, för vem är det ett stort problem (problematiskt i vår tid) att det finns ett svenskt kulturarv? Varför är det så viktigt "i vår tid"?
Han säger om begreppet:   inom kulturarvssektorn en rubrik där medarbetaren vanligen, och i bästa fall, har förståelse för dess komplexitet och mångfald. Men utanför kulturarvssektorn är begreppet i singularis rejält problematiskt. 
Svenskar (och uppenbarligen även arbetare inom kulturarvssektorn) är alltså så korkade att vi måste uppfostra dessa till att tänka rätt..?

Påminner väl lite om en annan tid i Europa?


...och det enda han uppnår är ju att reta upp folk, samt ge mörka krafter öppet mål. Oavsett de "goda intentionerna".

Utloggad Yngwe

  • Gode
  • Antal inlägg: 5 702
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #18 skrivet: maj 30, 2014, 13:07 »
Men då omformulerar jag mig, för vem är det ett stort problem (problematiskt i vår tid) att det finns ett svenskt kulturarv? Varför är det så viktigt "i vår tid"?
Han säger om begreppet:   inom kulturarvssektorn en rubrik där medarbetaren vanligen, och i bästa fall, har förståelse för dess komplexitet och mångfald. Men utanför kulturarvssektorn är begreppet i singularis rejält problematiskt. 
Svenskar (och uppenbarligen även arbetare inom kulturarvssektorn) är alltså så korkade att vi måste uppfostra dessa till att tänka rätt..?

Påminner väl lite om en annan tid i Europa?


...och det enda han uppnår är ju att reta upp folk, samt ge mörka krafter öppet mål. Oavsett de "goda intentionerna".


Givetvis är det så att de institutioner som är satta att förvalta och förmedla kulturarvet måste göra det efter bästa förmåga. I detta blir det givetvis en följd att vissa kommer att känna sig tillrättavisade om de själva företräder en annan bild. Som exempel ges ju här uppfattningen att svenskheten är definitivt, enkelt och konstant. Företrädaren av en sådan uppfattningen kommer ju per automatik bli tillrättavisad av institutionens klargörande att så inte är fallet.  Det är en nödvändighet i linje med uppdraget.


Angående förargandet av folk så verkar ju den reaktionen främst förekomma hos de som inte alls förstått vad han skrivit.  Och det kan inte vara meningen att artikelförfattare skall hållas ansvarig för reaktioner hos de som inte förstår vad han skrivit. Den skammen får nog föräldrar och skola istället stå med!



" Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse"

Utloggad supergeten

  • Avslutat konto
  • Gode
  • Antal inlägg: 1 397
SV: Bruk och missbruk av historien
« Svar #19 skrivet: maj 30, 2014, 15:28 »

Givetvis är det så att de institutioner som är satta att förvalta och förmedla kulturarvet måste göra det efter bästa förmåga. I detta blir det givetvis en följd att vissa kommer att känna sig tillrättavisade om de själva företräder en annan bild. Som exempel ges ju här uppfattningen att svenskheten är definitivt, enkelt och konstant. Företrädaren av en sådan uppfattningen kommer ju per automatik bli tillrättavisad av institutionens klargörande att så inte är fallet.  Det är en nödvändighet i linje med uppdraget.


Angående förargandet av folk så verkar ju den reaktionen främst förekomma hos de som inte alls förstått vad han skrivit.  Och det kan inte vara meningen att artikelförfattare skall hållas ansvarig för reaktioner hos de som inte förstår vad han skrivit. Den skammen får nog föräldrar och skola istället stå med!

Kontentan är sålunda att vi inte längre kan prata om olika nationella och etniska kulturer, överhuvudtaget. Eller är det månne bara den i Europa mest avlägsna som inte existerar..?