Isotopanalyserna är förstås bortkastade pengar och oansvarig hantering av historiska föremål, men Dna-analyser är av stort intresse. Om de lyckas utvinna bra dna bör de kunna säga mycket om hans härkomst. När det gäller haplogrupper går det visst att tyda sannolikt ursprung. I genomsnitt sker en mutation per generation i Y-kromosomen och ca en per 100 år går att detektera med dagens teknik.
Tyvärr så är forskningen i Sverige på den nutida befolkningen så pass eftersatt, så det kan bli problem med tolkningen hursomhelst.
Eh, vad? Vad har Y-kromosomens mutationsfrekvens med saken att göra? Självklart kommer man kunna identifiera olika haplogrupper i benen ifall DNA:t är tillräckligt välbevarat. Det har ingen ifrågasatt. Vad jag dock säger är att haplogrupper förekommer i olika frekvenser i en befolkning, och att dessa dessutom inte behöver se likadana ut över tid. Det betyder att en ovanlig haplogrupp inte behöver betyda att individen har ett annat geografiskt ursprung, då denna haplogrupp även om den var ovanlig, kan ha funnits i befolkningen om än i låg frekvens. Skandinavien och brittiska öarna ligger så nära varandra geografiskt att överlappning när det gäller haplogrupper är betydande. Lägg till att vi generellt har dålig koll på befolkningens happlogruppsammansättning i stort under medeltid så blir det väldigt svårt att bedöma geografiskt ursprung utifrån haplogrupper.
(Det här förutsätter dock förstås att vi håller oss inom ett geografiskt begränsat område, tex norra Europa)
När det gäller eliten så tillkommer förstås problemet att dessa individer nästan säkert hade ett geografiskt brokigt släktträd. Kvinnor skickades fram och tillbaka i olika äktenskapsallianser, och om man ska tro på källorna så kunde även män, framför allt yngre bröder, även de vara ganska geografiskt obundna och tillbringa betydande delar av sina liv långt från sin födelseort. Nästa hela Europas, och då även Sveriges, högadel går tex att spåra tillbaka till Karl den store (om än med några svajigt belagda länkar).
