Om det gäller att övervintra, så är det enligt min mening inte särskilt klokt att sätta sig fast i grottor i ett inland. Där finns alla chanser att livsmedlet i närheten tar slut och att man då är fångad i ett område utan mat man heller inte kan komma ut ur när livsmedlet kan vara slut inom överskådligt område runt den fasta platsen.
Även om det är istider, fimbulvinter eller i övrigt svinkallt, så är det livsmedel man kan få ur havet till stora delar fetare (säl, val, fisk, sjöfåfel, vandrande landdjur), djurhudar för kläder av "eskimåtyp" är mer passande för vinterförhållanden och dessutom finns kompletterande lättare livsmedel (blötdjur, tång, alger, fågelägg, småvilt). Inte minst viktigt - det är möjligt att längs stränderna snabbt med båt ta sig avsevärda avstånd bort från en plats livsmedel saknas.
Alltså tittar vi efter en grotta vid havet...
Människan bör ha levt i grupper om ca 15 par med barn (annars tar de skada genom inavel efter 5-10 generationer) och det bör ha varit så stora avstånd mellan olika grupper att 2 olika grupper kanske bara stötta samman 1-2 ggr per generation, vilket kan fördröja inavelseffeketer typ 5-10 ggr längre. Människan i relativa närområdet måste ha känt till havsgående båtar sedan minst 140000 f kr, då man tog sig till Cypern resp Kreta.
Bland dom forn-nordiska sagorna finns flera "ursprungsmyter", där en demografisk 'flaskhals' beskrivs. Här hänvisas gärna till ett bestämt par - eller en bestämd familj - som lär ha överlevt kristiden/istiden/fimbulvintern.
Vi får alltså utgå från att det rör sej om en - och bara en - storfamilj. Logiken blir då att man från denna ena ursprungsfamilj fått avknoppningar som producerat dom "ätter" och "ättegrenar" som senare befolkat den arktiska natur och hemisfär - och bildat dom arkaiska samhällen som sen utvecklades genom stenålder och metallåldrar.
I Vavtrudnesmål personifieras storfamiljens överhuvuden som Liv och Livtrase. I Gutasagan visas til Tjelvars son Havde och hans Hvitastjärna, varifrån "tre stora ätter" hade utgått. I Voluspa beskrivs samma intermeso, där "Fimbul-ty" och hans fru överlever.
Nu lär "Fimbulty" också vara en känning för "Oden", vilket innebär att "asarna" har varit ett namn på den ursprungliga familj-grupp, varifrån dom övriga ätter härstammat. 'Asarna' som namn på ursprunget till dom nordiska ätter och folk är ett tema som ständigt upprepas i dom forn-nordiska sagor.
Olika forn-nordiska traditioner - som Gutasagan, Vavtrrudnesmål, Voluspa och Kalevalan - är alltså överensstämmande på denna punkt. Här fanns en Fimbulvinter och en demografisk 'flaskhals' - vilket ledde till en massiv avfolkning av "nordurlanda" - där enbart en liten grupp lyckades överleva.
Orsaken till deras bärgning var - enligt Vavtrudnesmål - det skydd dom fick i
"Hodmimes hult". Nu är "Hod" en kortform av 'huvud', som i 'överhuvud'. "Mimung" är sen namnet på Odens svärd. Sammantaget beskriver namnet överhuvudet i familjen från Asgård, kallad Oden eller Okko.
Enligt Gutasagan överlevde Tjelvars familj på en stor ö omringat av havsvatten. På denna ö finns även ett mycket speciellt grottsystem, vari man kan göra ett "hult" - istf. en "lund" -
under backen.
Av den orsak undrar man om det inte kan vara en historisk förbindelse mellan begreppen
'Hodmimens hult' och
'Lomme-lunda' (lomme = fack, ficka/hölje, hult). Här finns ju även en underjordisk å som rinner ut i havet, just vid grottöppningen. Här kunde man även fiska laxöring inne i själva grottan...