Wulfila och runorna

[Emund Slemme]

Ogham är troligen ett slags chiffer som i grunden bygger på vanliga bokstäver.
Den iriska skriften som introducerades i samband kristnandet bygger helt och hållet på det latinska alfabetet, som har fått en keltisk touch, men inte kompletterats med några unika keltiska bokstäver (utöver diakritiska tecken och ligaturer). Jämför det fornengelska skriftspråket som, precis som Wulfilas gotiska alfabet, innehåller runor.

Jeg har fundet lidt tekst frem fra en artikel skrevet af runologen Alan Griffith 2014 - The Fuþark (and Ogam): Order as a Key to Origin. Han har flere interessante synspunkter.

https://www.academia.edu/6055137/The_Futhark_and_Ogam_Order_as_a_Key_to_Origin

Do the Germanic runes derive from one or other of the Mediterranean alphabets? If so, which one: Greek, Latin, north Italian, Etruscan? And why are the runes, when set out as a series, arranged in non-alphabetical order, starting with the characters f u þ a r k which have given the series its traditional name?

Previous attempts to determine the origin of the runes have mostly concentrated on the shape of individual runes and the similarity toparticular letters. The unorthodox order in the f u þ a r k has been considered interesting but not of primary concern in determining which alphabet, if any, may have served as a model. After all, it is not known whether the runes were arranged in f u þ a r k order from their inception or whether they were re-arranged some time later.

The earliest known inscription to list a f u þ a r k is in fact quite late, probably not earlier than the first half of the 5th century AD compared to the date of the first known inscriptions using runes, i.e. the 2nd to 3rd century AD.

This encourages an attempt to demonstrate how the f u þ a r k order can be systematically derived from a form of the alphabet that is closer to the Greek alphabet than to the Latin. Several difficulties relating to the equivalence of sound values can be explained in relation to the way the devisers of the Gothic alphabet and the Irish ogam derived their schemes from a Greek alphabet.

In fact the ogam order of signs can be shown to have originated from the same alphabet as the f u þ a r k, using a similar method. By looking at the runic sound values and sign shapes from the point of view of a Greek alphabet order we discern patterns in both the phonetic structure and graphic "design" of the system, which suggest a certain rationalization of the source alphabet before its re-arrangement as the f u þ a r k.

Among the reasons is the fact that ogam and the runes have at least six features in common. They are both first documented in areas just across the northern frontiers of the Roman Empire.

2nd to 3nd century AD in Denmark / S. Norway for the runes.

5th century AD in Ireland for ogam (Ogam inscriptions first appear on stones in south-western Ireland in the 5th, possibly end of the 4th century AD).

[Vetgirig]

Håller med till 100%. Men med de flyttande eliterna, kan man förmoda, följde ett anhang av krigare, trälar, hantverkare, runmästare, hovskalder och harpolekare etc.

Enig

Dyrgriparna som hittats i Årslev och Gudme kan ha förts dit av besuttna visigoter som inte lät sig omvändas av Wulfilas mission och som därför inte fick tillstånd att gå över Donau för att komma in i Romarriket, då det bara var kristna goter som blev insläppta. Enda sättet att fly undan hunnerna var att bege sig norrut till Skandinavien.

Västgoterna hade problen någon generation, sedan TOG de sig själv rätten. När klanledaren med kärnklan konverterar, så följer alla klaner i beroende, i allians och underställda efter på köpet (annars "förlorar de ansiktet"). Nästa problem blir att de konverterar till arianismen. Arianismen ser ju Romersk Katolikerna som de värsta fiender. Man kan se att flera andra, senare klangruppbildande klaner, ingick i Goterna, när de konverterade. Detta då de sedan visade upp sig som arianer. T ex Vandaler.

Men vilka hunner. Alla hunniska identifierade boplatser visar upp hunniska gravar med "germansk" skellet med germanska gravgåvor. I elitgravar, så finns det däremot rikligt med typiskt hunniska gravgåvor, men ingen säker lämning efter en hunnisk individ. Enligt Pritsak är hunnerna en utbruten klan ur den klangrupp, som kallas bulgarer. Dessa drivs norrut till Volgakröken av Khazarerna. Denna utbrutna klan bygger upp ett ryttarfolk åt väster (kom ihåg att östgoterna uppträder som ryttarfolk i historieskrivningen medan västgoterna förblir infanterifolk). Men enligt Pritsak åtegår Hunerna till bulgarklangruppen efter typ 100 år. Men en familj stannar och för hunnerna västerut in i Centraleuropeiska stäpperna. Är det så här en del av östgoterna blir ryttarfolk?

Hunnerna kom däremot tillbaks mer numerärt under 800-talet som "bulgarer" och grundar då Bulgarien.

[JanneF]

Här finns Hunn-ättlingarna i Sverige och Europa!  https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10201667521551040&set=a.10200285596723783.1073741825.1269533068&type=1 http://aratta.wordpress.com/2013/10/30/haplogroup-q-and-the-huns/

[Vetgirig]

Här finns Hunn-ättlingarna i Sverige och Europa!  https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10201667521551040&set=a.10200285596723783.1073741825.1269533068&type=1 http://aratta.wordpress.com/2013/10/30/haplogroup-q-and-the-huns/

Nix!
Det röda runt Genevesjön kom på plats under utvandringar från Vgl under 1400-talet. detta är noga dokumenterat. det är spåren efter ca 2-4000 utvandrare. Så mycket hunner lär aldrig ha nått Vgl eller norden, som rödheterna anger. det finns hunniska fynd, men allt talar för att prylarna bars av inhemska individer eller "germanska2 individer även här. de olika ljusröda fälten i Ö resp SÖ visar snarast enbart på förbindelser med Noirden, vilka kan peka på Rus resp Goter (eller med goter beroende klaner).

Det är inte så att du skickade fel bild?

[JanneF]

Hoppas du läste bägge länkarna... vad 1400-talet har med hunnerna att göra med förstår jag inte? Hunnerna hade ju haplogrupp Q. Bilderna visar ju inte enbart såna som stannade kvar efter krigen utan det har ju invandrat till Europa föregångare till hunnerna med samma Haplogrupp Q, under tidigare årtusenden.

[Vetgirig]

Hoppas du läste bägge länkarna... vad 1400-talet har med hunnerna att göra med förstår jag inte?

Denna röda fläck menar jag inte har med hunner i sig att göra.

Hunnerna hade ju haplogrupp Q. Bilderna visar ju inte enbart såna som stannade kvar efter krigen utan det har ju invandrat till Europa föregångare till hunnerna med samma Haplogrupp Q, under tidigare årtusenden.

Jag observerade inte att det var 2 länkar. men har nu kollat i den andra.

Q kan möjligen kopplas till de gängse turkfolken. Det är allt.

Dit hör Khazarer, Bulgarer, Tarttarer, Mongoler (bl a Gyllene Horden), Turkmener etc. Och 1000, kanske 100000, ytterligare turk-klaner.
I den andra länken syns andra röda fält än i första bilden. Jag tror då mer på att andra bilden är närmare sanningen. Jag märker att södra Cicilien har hög grad av Q, men är helt isolerad från övrigt Q. Att det finns Q från Norge snett genom Europa till stränderna av Svarta resp Kaspiska Haven är intressant. Det betyder att nordbor har rört sig åt SO ELLER att en befolkning rört sig åt NV (eller både och) alternativt att en germansk återvändande åt NV dragit med sig turkiska element. Men det röda koncentratet vid Genevetrakten kommer sannolikast från norr, d v s antingen via Burgunderna ELLER från den migration till Genevtrakten som från Vgl/Norden skedde på 1400-talet (eller både och).

Not att det röda även kan kopplas till Magyarerna. De fanns mellan Svarta resp Kaspiska Haven och Ural fram till 800-talet. Möjligen följde de med den del av Bulgarerna som drog till Bulgarien på 800-talet. Men de röda strax NÖ om Ural är en trolig gren av Magyarerna och den tredje grenen anlände för 5-10000 år sedan till Nord-/sydamerika, där minst en indianstam än idag talar en dialekt med Magyarernas språk (skiljer som svenskan från danskan typ)

F ö anser jag att länken om hunner tar i. När de t ex härskar över Centraleuropeiska stäpperna med omnejder i Europa, så lär de näppeligen orkat med att kontrollera Bulgarerna (då lika duktiga ryttarkrigare som någon hunn) i Uraltrakten, vilka då fanns i de områden, vilka 150 år senare skulle kontrolleras av de anstormande Khazarerna. 
Enda chansen att få hypotesen om att hunner är bärare av Q bekräftad är att hitta skelettet av en med säkerhet identifierad hunnisk individ, vilket alltså inte ännu är gjort. Hunnerna kremerade uppenbart sin döda hövdingar, så det är svårt att hitta dna.

[Boreas]

Hoppas du läste bägge länkarna... vad 1400-talet har med hunnerna att göra med förstår jag inte? Hunnerna hade ju haplogrupp Q. Bilderna visar ju inte enbart såna som stannade kvar efter krigen utan det har ju invandrat till Europa föregångare till hunnerna med samma Haplogrupp Q, under tidigare årtusenden.

Haplogrupp Q knyts till dom nordliga öst-asiater - typ selkup, ket, mongol, tibetan - och deras anhöriga i Amerika. Haplogruppens spridning till Europa kan ha kommit via inuiter/eskimåer till island och Skottland eller Norge, alternativt med dom "gyllene horderna" efter Djengis och Kublai Kahn. Vad gäller central-Europa är nog mongol-tågen det troligare.

Hunerna är en helt annan affär - knuten till vender/bulgarer/hungarer med y-dna N, I2 och R1a - vilket händer 700 år tidigare. Lägger du in "huner" och/eller "Atilla" i forumets sökfunktion får du upp flera trådar där ämnet berörs.

[Vetgirig]

Haplogrupp Q knyts till dom nordliga öst-asiater - typ selkup, ket, mongol, tibetan - och deras anhöriga i Amerika. Haplogruppens spridning till Europa kan ha kommit via inuiter/eskimåer till island och Skottland eller Norge, alternativt med dom "gyllene horderna" efter Djengis och Kublai Kahn. Vad gäller central-Europa är nog mongol-tågen det troligare.

Hunerna är en helt annan affär - knuten till vender/bulgarer/hungarer med y-dna N, I2 och R1a - vilket händer 700 år tidigare. Lägger du in "huner" och/eller "Atilla" i forumets sökfunktion får du upp flera trådar där ämnet berörs.

Island visar väl inte upp något Q? Vad jag minns. Inte heller t ex Irland. Dessutom krävs det rätt många 100 personer över ytan för att skapa den stora spridningen av Q inom Norden. Skulle dessa spridare då vara Inuiter, så borde vi ha förvånade källnoteringar m anl av deras uppdykande. Inuiter kan uteslutas.

ALLA turkfolk bär på Q. Man kan inte begränsa sig till mongoler.

[Castor]

Andelen Q är över lag väldigt låg, det handlar ju bara om en halv till någon enstaka procent, lokalt upp till fem procent av befolkningen. Gotland har med sina fyra procent bland den högsta andelen i Europa. Det betyder att det finns omkring 1000 gotländska män som hör till denna haplogruppen. Hur många kan de ha varit för 60 generationer sedan? 50 kanske?

Haplogruppskartor kan vara vilseledande då de inte tar hänsyn till befolkningstätheten. Fyn har ungefär 10 gånger fler invånare än Gotland på ungefär lika stor yta och har uppskattningsvis fem gånger fler män som tillhör haplogrupp Q. Det finns ungefär tio gånger fler tyskar än svenskar. Tyskland har med sina 0,5% dubbelt så många Q-män som Sverige som har 2,5% i genomsnitt.

Jag tvivlar på att haplogrupp Q i Europa har så värst mycket med hunnerna att göra, endast en relativt liten kärntrupp bland dessa torde ha utgjorts av centralasiatiska mongoler, det stora flertalet var nog östeuropeer som tillhörde haplogrupp R1a.

Haplogrupp Q kan nog ha funnits i Europa sedan yngre stenåldern. Man kan tänka sig att en mindre grupp Q-män följde R-männen då dessa vandrade från Sibirien till Europa.

[Castor]

Enig
Västgoterna hade problen någon generation, sedan TOG de sig själv rätten. När klanledaren med kärnklan konverterar, så följer alla klaner i beroende, i allians och underställda efter på köpet (annars "förlorar de ansiktet"). Nästa problem blir att de konverterar till arianismen. Arianismen ser ju Romersk Katolikerna som de värsta fiender.

Under 300-talet var nog motsättningarna mellan de olika kristna falangerna inte så stora att de ledde till öppen fiendskap. Många romerska medborgare bekände sig också till arianismen, och åtminstone en kejsare var så pass välvilligt inställd till denna inriktning att han skulle kunna betecknas som arian. Wulfilas verksamhet understöddes av romarna och han fick deras tillåtelse att tillsammans med en skara kristna goter bosätta sig i Moesien där han i lugn och ro kunde översätta Bibeln. När han dog fick han en ärorik begravning i Konstantinopel.

[Boreas]

Island visar väl inte upp något Q? Vad jag minns. Inte heller t ex Irland.

Vad med Brasilien, Argentina och Ecuador? Finns inte också där en massa Q?

Vad jag vet finns dom på Island, Shetland, Färöarna och Skottland (Helgasson, et al.). Men - visst - på Irland har man (ännu) inte hittat nån. Vad det beror på vet dock ingen.

Nu finns här diverse web-sidor man kan slå upp på - för att slippa miss-minnas:
http://www.eupedia.com/europe/Haplogroup_Q_Y-DNA.shtml

[Boreas]

Jag tvivlar på att haplogrupp Q i Europa har så värst mycket med hunnerna att göra, endast en relativt liten kärntrupp bland dessa torde ha utgjorts av centralasiatiska mongoler, det stora flertalet var nog östeuropeer som tillhörde haplogrupp R1a.

Nja - nu finns en hel del av det finsk-uraliska hg N också. Sen var dom allierade med ostro-goter, vilket kan förklara inslaget av hg I.

Haplogrupp Q kan nog ha funnits i Europa sedan yngre stenåldern. Man kan tänka sig att en mindre grupp Q-män följde R-männen då dessa vandrade från Sibirien till Europa.

Malta-pojken med R*-genet hade kommit till Sibir från det paleolitiska Europa. Hur man sen förklarar Q-gruppens ursprung - och utbredning i Eurasien och Amerika - blir en något annan fråga.

[Vetgirig]

Q stämmer nog bättre, tillsammans med någon ytterligare HPG, på en spridning enligt teorin om "Schamanbältet". Schamanbältesteorin är dock byggd på gemensamma språkdrag från Atlantkustens Europa via norra halvan av Asien till Nord- resp Sydamerika fram till Kap Horn. Teorin dissar den indoeuropeiska teorin och är den första oppositionsteorin mot tanken på indoeuropéer. Sedan har det kommit flera mer baserat på DNA-fakta.

[Castor]

Från haplogrupp Q till den gotiska Q-runan. Kan det ha funnits en sådan runa? Och kan det ha funnits en Hw-runa? Wulfilas alfabet har ju i alla fall runnamn - Quairthra resp. Hwair - på tecknen för q (kw) och hw. Ingick
dessa runor månne i den ursprungliga samgermanska runraden (som kanske inte var någon futhark)?

[Boreas]

Genom att prästerskapet behärskade latinskrivandet och dessutom "skolväsendet", så gjorde Romersk Katolska kyrkan ALLT för att ta bort andra typer av skrivande som kunde konkurrera. Det ligger makt i att de politiska ledarna tvingades att anlita Romersk Katolska kyrkans representanter för att kommunicera i skrift. Kyrkan fick därmed ett för tiden väl förgrenat underrättelseväsende, som gav möjlighet att intrigera på på ett sätt som gav kyrkan ett fördelaktigt utfall när resultaten summerades.

I dom land som katolicismen fick herradöme blev allt dom kunde vidhålla dom gamla kultur- och kunskapstraditioner förbjudna eller radikalt ändrade. Målet var att samla Eurasien under en och samma politiska fana, där alla kunde "omförenas" i en och samma mono-kultur, där den gamla filosofier och kunskapstraditioner skulle ersättas av en teosofisk monopol. Eftersom målet om allmakt helgade envar metod fick det blodtörstiga Roms mäktiga män ta monopol på all information och informationsverksamhet för att effektivt hösta frukterna av sina långa politiska, ekonomiska och militära erövringar.

I dag tillhör det krigets och erövringens ABC. Vill man behålla makten över ett erövrad folk och få nytta av deras kapaciteter - får man utrota deras historiska identiteter och programmera in nya ideal, så kommande generationer kan bli och förbli lydiga,  trogna och intill döden lojala mot dom nya herrar och deras "nya tid".   

Därför måtte dom gamla kulturtraditioner och riter, jämte dom gamla akademier och den gamla intelligensian bort. När romerna erövrade Frankrike och England blev den inhemska hög- och lågadeln ersätt med romerska herrar. Sen gick man i gång med dom traditionella kunskapsbärarna, varför dom inhemska druider, barder och dignitärer blev förföljd och utrotat.

När det katolska Rom erövrade Frankrike och England ånyo fick man vara ännu mer noggranna. När det teosofiska imperium erövrade central-Europa, Saxland och Skandinavien var metoden givetvis den samma. Allt man inte tyckte om blev definierat som "okristet" och bannlyst.

Efter den tysk-romerska maktens intrång i Öst-Tyskland och Pommern, jämte Slesvig-Holstein och Danmark (983-985) hade det Nya Rom äntligen definiera en militär såväl som politisk, ekonomisk och kulturell allmakt på det Europeiska kontinent. Med den större delen av skandinavernas vikinga-flottor ute av spel - och den kvarvarande delen (Jumne, Danmark) på katolska händer får även deras allierade i öst - det hedniska Ryssland - söka frid med den gamla, ortodoxa kyrkans högkvarter i Konstantinopel (987), på bäst möjliga villkor.

Efter förlusterna i Tyskland och Danmark - under Erik Sägersälls allians med daner och vender (slaver)- är den svenska ledungen kraftigt reducerad. När den norska renegaten Olav Tryggvasson blir en katolsk frontkämpe - och år 995 lyckas kapa makten i Norge - är det sista, rejäla hotet mot den katolska allmakten över NV Europa borta. Därmed kan härskarna inom det katolska väldet sätta nya och strängare krav till alla sina undersåtar - såväl ekonomiskt som politiskt och kulturpolitiskt.

 Det är på denna bakgrund vi får först¨å påve Sylvester IIs regim, då dom gamla akademier och kunskapstraditioner började fördrivas -  genom bannlysning och systematisk förföljelse. Under Sylfests tid skulle det lagstadgas - som 'kristenrett' - att runskrift blev förbjuden och alla gamla böcker och pergament i runskrift brännas. Därmed fick man in en effektiv censur - inte bara av nutiden men också av forntiden...

[Boreas]

En del i strategin blir då att jaga rätt på alla typer av dokument av gammal typ och se till att innehavaren förstör dem. Se till att inga nya tillkommer. Bonuset för kyrkan och dess allierade politiker blir bl a att de yngre generationerna blir allt historielösare, varvid Romersk Katolska kyrkan sin vana trogen kan skriva om historian till sin fördel. Typ Adams och Bedas infernaliskt listiga små lögner (blandade i sanningar), där verkligheten omvandlas.

Det är numera avklarat att det under Sylvesters regim blev utfärdat ett allmänt förbud mot att använda "gamla" eller "hedniska" skrifttäcken - alltså runor.

Under åren 997-1012 blev detta förbud effektivt utfärdat i Spanien och Ungern, såväl som i England och Norge. Sen påstås det att denna franska påve - med hjälp av den engelska biskop Sigfrid, ambassadör ('missionsbiskop') vid Olof Skottkonungs hov i Sigtuna, fick svearnas kung med på samma förbud.

I Ungern ledde förbudet till väpnade uppror, vilken kung Stefan fick slå ner med hjälp av katolska legionärer. I Sverige ledde uppror mot Olofs kristnande till att kungen - med sin biskop - fick lämna kungsgården i Sigtuna och sina plikter vid riksförsamlingarna i Uppsala. Dom senare kunde emellertid skötas av kungens äldste son, den legitima kronprinsen Emund, eftersom han avstått att avsvärja sej dom gamla lagarna, men däremot valt att kämpa mot dom främmande herrar och "den nya tidens ok".   

Förbudet mot (officiella) runskrifter verkar dock ha varit verksam under Olofs senare år och Anunds levnadstid. Efter Anunds dramatiska död lär det ske en folkresning mot det katolska väldet, varför Emund blir hyllat som kung över hela riket. I hans regeringstid får runskriften en kort med tydlig renesans, vilket ses på dom minnesstenar som restes efter den kungliga ledungens katastrofala irrfärder i österled, sommaren 1050. 

Efter Emunds död kan emellertid dom katolska representanter, biskopar och klerker återkomma till såväl Götaland som Svealand. Därmed blir förbudet mot runskriften åter gällande i Sverige också, som i det övriga Nord-Europa vid denna tid...

[Vetgirig]

Kan instämma i de stora dragen!

[Jan Owe]

... Efter Emunds död kan emellertid dom katolska representanter, biskopar och klerker återkomma till såväl Götaland som Svealand. Därmed blir förbudet mot runskriften åter gällande i Sverige också, som i det övriga Nord-Europa vid denna tid...

En stor del - och växande tack vara fler och fler fynd - av våra runinskrifter är medeltida och med latinskt språk. Dessa har skapats av människor inom kyrkan och av församlingsmedlemmar - och inte sällan konkret på kyrkans väggar eller på kyrkans föremål. Om det fanns ett förbud, så fungerade det inte. Och det ska vi vara tacksamma för. Runinskrifter med latinskt språk dyker upp redan i slutet av vikingatiden. Runskrifterna i kyrkans värld  är dock oftare skrivna på fornspråk än på latin. Om vi tittar på putsinskrifterna i kyrkorna tror jag att det är intressant att studera var inskrifterna finns - en hypotes kan vara att det i prästerskapets del av kyrkan (koret och sakristian) finns fler latinska inskrifter än på långhusets väggar.