Övrigt > Runinskrifter och bildstenar

Björketorp-monumentet

<< < (4/9) > >>

Vetgirig:
En upplysning.
För något år sedan så stötte jag på en turkisk hemsida om runor. Alltså runtextförsedda stenar är vanligt i hela den turkiska världen från Mongoliet fram till Kaspiska Havet och Mindre Asien.


Nu har säkert experterna god kännedom om hur runorna utveckats och ser ut österut, men om inte, så kanske du som har god kännedom om nordisk runutveckling borde kolla upp. Det finns ju en möjlighet att det handlar om östlig runtradition för "nonsenstenar"


Kanske jag kan förmedla ett namn på en svensk som har stött på turkiska runor ofta i sin forskning. Har f n tappat bort namnet, men det kommer.

Emund Slemme:

--- Citat från: Vetgirig skrivet april 04, 2014, 10:00 ---För något år sedan så stötte jag på en turkisk hemsida om runor. Alltså runtextförsedda stenar är vanligt i hela den turkiska världen från Mongoliet fram till Kaspiska Havet och Mindre Asien.
--- Slut citat ---

Jeg har pt. ingen indsigt i østlige inskriptioner - men er klar over at der findes sten med tekster.

Indtil nu er det stadig uklart, hvorfra de nordiske runer kom.

Det er talrige fund i offermoser der har øget kendskabet til de urnordiske indskrifter. Det første store våbenoffer på dansk jord, blev nedlagt i Hjortspring Mose. Mosen lå på Nordals ved Hjortspringkobbel midtvejs mellem Augustenborgfjorden og Østersøkysten. Omkring år 350 f.Kr. kom mellem 80-100 krigere sejlende i fire til fem kanoer - ca. 20 m lange - og angreb en boplads på Als. Krigerne tabte i kampen og våben og udstyr samt en enkelt krigskano blev ofret i mosen. Det er uvist hvorfra krigerne kom.

Mærkeligt nok er der i Hjortspring Mose ikke fundet våben eller udstyr med indgraverede runetegn. Det må tolkes derhen, at de to nordgermanske stammegrupper - der deltog i kampen - endnu ikke havde nået det nødvendige kulturelle niveau eller - at der ikke på det tidspunkt var dannet tradition for indskrifter.

I Meldorf, Dithmarschen er der fundet en fibula dateret til perioden ca. 50-100 e.Kr. Med punktteknik er der påført en inskription med fire tegn, der vurderes som proto-runer, runer eller latinske bogstaver. En translitteration af teksten kan enten være »iþih« eller »hiwi«. Et andet eksempel er en inskription på et potteskår fra Osterrönfeld i Rendsburg (51-100 e.Kr.) ligeledes i Slesvig-Holsten, hvor translitterationen kan læses som »r-w«. Begge fund er et klart bevis på, at et vist niveau af læsefærdighed opstod i Nordtyskland i løbet af det første århundrede efter Kristi fødsel.

Så rent sprogligt hændte der et eller andet i perioden 350 f.Kr. til ca. 50/100 e.Kr. - og i området nord for Elben. 

Vetgirig:

--- Citera ---Så rent sprogligt hændte der et eller andet i perioden 350 f.Kr. til ca. 50/100 e.Kr. - og i området nord for Elben. 
--- Slut citat ---
Inom områden med keltiska kulturyttringar, d v s från Karpaterna, norr Alperna, Elbedalen fram till Nordsjön, Gallien, N halvan av Spanien och Brittiska Öarna m Irland, så var skrivkonsten väl utvecklad. Detta var en förutsättning för den inkomstbringande handel och industriproduktion man drev inom dessa regioner. Nu skrev man inte i latinska tecken eller i runor utan i Ogham.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ogam
Wiki:s beskrivning är dock fel. Det finns idag känt ett flertal fragment av större textmängder skrivet på andra material än sten. Och metoden är inte tidigmedeltida, utan går avsevärt längre tillbaks, flera 100 år f kr. Det har så vitt jag förstår inte gått att avgöra hur gammal metoden är.

Observera att jag hävdar att det inte finns ett gemensamt keltiskt språk eller en gemensam keltisk etnicitét inom kulturområdet. Jag hävdar också att utanför Gallien, Brittiska Öarna resp norra Spanien, så är kelter och germaner i grunden samma befolkningar men efter romarnas våldsamma expansion omstöps de i en respons till något romarna kallade germaner.

Vad gäller spridning av läs- resp skrivkonst och med tanke på ett antal viktiga "keltiska" huvudvägstråk, som terminerar i bl a Jylland (härvägen), Odermynningen resp Weichelmynningen, så bör befolkningarna om inte annars, kommit i kontakt med skrift från handelsmän, som anlände denna väg.
Sjöfarare har också tagit till sig skriv-, räkne. resp läskonsten (navigation) snabbare än andra.

Emund Slemme:

--- Citat från: Vetgirig skrivet april 04, 2014, 17:35 ---Observera att jag hävdar att det inte finns ett gemensamt keltiskt språk eller en gemensam keltisk etnicitét inom kulturområdet. Jag hävdar också att utanför Gallien, Brittiska Öarna resp norra Spanien, så är kelter och germaner i grunden samma befolkningar men efter romarnas våldsamma expansion omstöps de i en respons till något romarna kallade germaner.
--- Slut citat ---

På et tidspunkt - i før-romersk / keltisk jernalder - fik Europa en periode med keltisk migration. Kelternes antikke kerneområde kan afgrænses til Centraleuropa og således har Nordeuropa og Skandinavien ikke haft direkte påvirkning og kontakt med dette folk.

Det er tydeligt at både grækere og romere i den antikke litteratur forsøgte at adskille de forskellige folkeslag i hovedgrupper. "Gallia" betød i antikken - og oprindeligt - det område af det kontinentale Europa, der var befolket af romaniserede ’galliske’ stammer, der i moderne termer primært omfatter kelterne. Derfor blev folket i Europa og indenfor Romerrigets grænser kaldt for ’germanske gallere’. I Tyrkiet kaldtes de samme for ’galatere’ i Galatien og nord for Rhinen - og udenfor grænsen limes - kaldtes området af Tacius for ’Germania Omnis’ i meningen ’det frie germanien’.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3728.msg54976.html#msg54976

Første gang udtrykket ’germaner’ blev anvendt i de skriftlige kilder var året 222 f.Kr. af konsul Marcus Claudius Marcellus, der sejrede i slaget ved Clastidium i Gallia Cisalpīna. Beretningen nævner ”de Galleis et Germaneis“ - dvs. de germanske gallere - eller som vi kalder dem »keltere«.

Af gode grunde er det svært at vide hvornår ’kelterne’ blev keltere, det vil sige, hvornår de keltiske dialekter begyndte at udskille sig fra de øvrige indoeuropæiske dialekter. Det bliver ekstra svært fordi de gamle keltere - i modsætning til deres græske og romerske sprogslægtninge - ikke var et aktivt skrivende folkefærd.

Keltisk/gallisk ifølge lingvistisk teoretisk kronologi – kan opdeles primært i transalpine gallisk, cisalpine gallisk, lepontisk og galatisk.
Lepontisk ca. 650-0 f.Kr., gallisk 350 f.Kr.-600 e.Kr., keltiberisk 250-0 f.Kr., proto- britannisk (rekonstrueret) 50 f.Kr.-400 e.Kr.

Der er ingen tvivl om, at keltisk/gallisk og germansk udspringer af samme ursprog.

Emund Slemme:

--- Citat från: Emund Slemme skrivet april 04, 2014, 12:05 ---Jeg har pt. ingen indsigt i østlige inskriptioner - men er klar over at der findes sten med tekster.
--- Slut citat ---

Der er et link her til et site, der har samlet en stor del af de forskellige runetyper man kan tjekke op ved at rulle lidt ned på siden. Se under »Alpine Runer« og »Lepontisk« det spejlvendte tegn for a-runen [ᚫ] som tidligere omtalt under et andet indlæg.

http://www.obib.de/Schriften/AlteSchriften/Runen/runen.php

Under de »Germanske Runer«, som er lig med ældre f u þ a r k (200-500 e.Kr.) - kan a-runen ses som [ᚨ].
Den engelske runerække »Angelsaksiske Runer« eller f u þ o r c - opstod sent ca. 5. årh. med en større udbredelse i perioden 8. til 10/11. årh.
’Markomanske Runer’ fra det 8./9. årh. er sikkert ikke opfundet af markomanerne men nedstammer muligvis fra den germanske stamme Sveberne (Sueben), der migrerede til Donau-området. Alfabetet ses som et mix af ældre futhark og det angelsaksiske futhorc.

Det er også her muligt at tjekke op på runetyperne fra øst.

Navigering

[0] Meddelandeindex

[#] Nästa sida

[*] Föregående sida