Författare Ämne: Björketorp-monumentet  (läst 8147 gånger)

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
Björketorp-monumentet
« skrivet: april 02, 2014, 10:49 »
Lige der hvor Björketorp-, Leråkra- og Listerby-sognene mødes, står Björketorp-monumentet; tre høje sten, som tilsammen danner en trekant. Den ene spids af trekanten udgøres af den 4 meter høje Björketorp runesten, som er ristet en gang i 600-tallet. Vi har altså at gøre med en af de absolut ældste runesten, som findes på gammeldansk område.

Indskriften er en af de vanskeligste tekster at tolke. Vi kender næsten ingenting til 600-tallets sprog og sprogbrug, og Björketorp-stenen (og dens brødre i Stentoften, Istaby og Gummarp) er nogle af de eneste tekster vi overhovedet kender fra denne del af jernalderen.

Side A: hAidRruno ronu | fAlAh Ak hAiderA g|inArunAR ArAgeu | hAerAmAlAusR | utiAR welAdAude | sAR þAt bArutR
Side B: uþArAbA sbA

Dansk oversættelse:
Himmelglansrunerækken (hAidRrunoronu) skjulte jeg her, kraftruner (ginArunAR). Med argskab (ArAgeu) uophørlig (hAerAmAlAusR),{utiAR} med trolddomsdød (welAdAude), (bliver) den der bryder det [mindesmærket]. Jeg spår fordærv.

http://runer-moenter.natmus.dk/kraftruner-og-en-doed-generator-ved-bjorketorp-monumentet/

http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=Bj%C3%B6rketorp-sten

Utloggad Adils

  • Veteran
  • Antal inlägg: 802
  • Arkeolog, konstvetare, poet, konstnär och musiker
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #1 skrivet: april 02, 2014, 11:21 »
Ett praktexempel på avancerad runmagi. Det finns en uppsjö historier om folk som råkat illa ut när de försökt skada stenen: En bonde som tänkte spränga stenen på 1800-talet strök med själv, en turist som försökte hugga i stenen med en mejsel blev träffad av blixten och en annan klåpare, som tänkte fylla i texten med färg, blev påhoppad av en schäfer så att färgen skvätte upp och gjorde honom blind på ena ögat....... Tor och Oden!
Hell thir regin donaraz!

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #2 skrivet: april 02, 2014, 14:38 »
Emund Slemme!
Tala med den danske arkeolog, som arbetat i Spanien, vilken också studerade några andra "konstiga" danska stenar. Han tydde texten till "baskiska"  och en fullt normal betydelse. Är omnämnt på forumet. Har kanske en kopia av artikeln kvar.

Not! Baskien var på 600-talet fortfarande i inflytande av tidigare Visigoters kultur och styre.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #3 skrivet: april 03, 2014, 10:56 »
Ifølge Danske Runeindskrifter fra Nationalmuseet (se link ovenfor) klassificerer de runetypologi til sen-urnordisk (U) – og sprogtype(r) til urnordisk og daterer teksten til 600-700 e.Kr.

På en anden tråd forsøgte jeg at opstille en teoretisk tidslinje over det germanske sprogs oprindelse.
 
http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,6129.msg64703.html#msg64703

Citera
Nordvestgermansk (= urnordisk(?)): ca. 100/200-550 e.Kr. Regnes af mange forskere som fælles forstadium til både nord- og vestgermansk. Baseret på ældre fuþark. Der er en særlig tydelig samhørighed mellem anglo-frisisk og nordisk. Nordvestgermansk er endvidere (muligvis) lig med urnordisk dvs. det ældste runesprog.

Nordsø-germansk (ingvæonisk): ca. 200-500 e.Kr. Ingvæonisk opfattes generelt som et dialektkontinuum (anglo-frisisk) fra Flandern og op langs Nordsøkysten. Den frisiske del af dialektkontinuummet er blevet isoleret fra de øvrige dialekter på et tidspunkt. Udvikler sig til old-frisisk og oldengelsk. Vestgermansk => nordsø-germansk (ingvæonisk) => oldfrisisk/oldengelsk.

Tidlig fællesnordisk: ca. 500-750 e.Kr.

Umiddelbart kunne det tyde på at Björketorp-monumentet er fra perioden i grænseområdet mellem kategorierne ’nordvestgermansk’ og ’tidlig fællesnordisk’.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #4 skrivet: april 03, 2014, 13:38 »
Tala med den danske arkeolog, som arbetat i Spanien, vilken också studerade några andra "konstiga" danska stenar. Han tydde texten till "baskiska" och en fullt normal betydelse.

Baskisk menes ikke at være et indoeuropæisk sprog, men det er muligt at det nedstammer fra akvitansk - der blev talt i det nordvestlige område af Spanien ved Pyrenæerne, men mere i den østlige del. Akvitansk er bevaret i omkring 500 person- og gudenavne på latinske grav- og helligdomsindskrifter.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #5 skrivet: april 03, 2014, 14:27 »
Om jag minns rätt, så finns det minst 2 danska runstenar av i övrigt normal nordisk typ, vars text endast är tydbar på baskiska. Dessförinnan kallades texten för "trollrunor" el dyl. Om ett språk är indoeuropeiskt eller inte är oväsentligt vad gäller lydelsen av en text, förutsatt att den får en rimlig tolkning.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #6 skrivet: april 03, 2014, 14:30 »
Oprindelse af ’urnordisk’ eller ’ældre futhark’ – måske fra lepontisk? Det sidste årti er der forsket en del i en mulig oprindelse af det ældste runealfabet. Se tidligere indlæg i denne tråd –

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,4303.msg63045.html#msg63045

De fleste bogstaver i ældre alfabeter har navne, der begynder med bogstavets fonem (sproglyd), så de er nemmere at huske. Det ugaritiske navn for lyden [A] var ’alfu’ i betydningen den store - og senere blev bogstavet navnet for den skabende gud. Tilsvarende på fønikisk er navnet ’aleph’, hebræisk ’alef’ - og på græsk bliver det til ’alfa’.

På lepontisk er kaldenavnet for lyden [A] ligeledes ’alpha’. I alt er der i Norditalien fundet omkring 29 eksempler med skriveretning dextro-verse (højre) som viser tegnet sådan [ᚫ] . Andre 40 inskriptioner på lepontisk med skriveretning sinistro-verse (venstre) viser samme tegn, blot spejlvendt. Alle fra perioden 7. til 1. årh. f.Kr.
     
Ser vi på runetegnene i ’ældre futhark’ (200-500 e.Kr.) viser de rekonstruerede navne, at A-runen [ᚨ] benævnes ’ansuz’ i betydningen gud. Hvorvidt det er tilfældigt eller om der ligger et tidligere forløb bag det nordgermanske runealfabet er uklart, men A-runen og A-tegnet på lepontisk har en overraskende lighed.

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #7 skrivet: april 03, 2014, 14:38 »
Skrev detta i en annan tråd nyligen!

Citera
Ett litet perspektiv!
Passar på att påminna om att detta med resta stenmonument/bautastenar med text av runtyp inte är särskilt utmärkande för norden. Möjligen är slingorna i texternas utsmyckning nordbornas speciella tillskott.

Nämnda finns från Atlantkusterna till Mongoliet. När vi känner till 4-5000 i N Europa, så finns bara inom Kaukasus och grannregioner 100000 kvar idag, trots en genom tiderna enorm förstörelse, som är känd/beskriven. Även gravfält med en blandning av små högar och resta stenar, ibland med runtext (i den mån det finns text), är en utomordentlig vanlig fornlämning från Kaspiska Havet/Ural till Mongoliet.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #8 skrivet: april 03, 2014, 14:53 »
Om jag minns rätt, så finns det minst 2 danska runstenar av i övrigt normal nordisk typ, vars text endast är tydbar på baskiska. Dessförinnan kallades texten för "trollrunor" el dyl. Om ett språk är indoeuropeiskt eller inte är oväsentligt vad gäller lydelsen av en text, förutsatt att den får en rimlig tolkning.

Det er nyt for mig - så jeg foretog lidt søgning i runedatabasen.

Det må være den danske Sørup-sten og runestenen ved Aringsås kyrka i Småland, Smålands runinskrifter nr. 3 - du tænker på.

Sørup-stenen:

http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=S%C3%B8rup-sten

Side A m- : srnes-sn : urn=u=kb(h) | -a=si | s(n)rþmi : itcsih(k)i : li
Side B isifuþrlak : iseya : li

Citera
Ornamenteringens udformning:
Tekstbåndet på forsiden udgøres af et runedyr (af en "særlig type", DR spalte 895), der er sammenslynget for neden, som det kendes fra mellemsvenske runesten og Bornholm. I toppen ses et løvelignende dyreornament, der i DR karakteriseres som "romansk" (DR spalte 221, note 1). Under "Løven" ses et simpelt kors-motiv, som fra dansk område genfindes på Bornholm.

Oversættelses- og sagkommentar:
Sørup-stenen giver med sin blanding af læselige og tvivlsomme tegn indtryk af af at være en nonsensindskrift eller indskriftimitation (jf. Bæksted 1952:45 f.; Thompson 1972:528). En runesten med lignende katakter er fx runestenen ved Aringsås kyrka i Småland, Smålands runinskrifter nr. 3 (Gustavson 2008:126f.). Stig Eliasson har senest i en artikel fra 2010 foreslået at læse indskriften som en tekst på baskisk, hvilket dog på grund af saglige rimelighedskriterier og manglen på sammenlignings materiale må betragtes som ret spekulativt (jf. Bianchi 2010:168). Såvel ornamentikken og tegnene har, siden indskriften blev kendt, virket suspekte for forskerne og ført til overvejelser om indskriftens autenticitet, skønt stenen allerede i 1589 synes at have ligget som tærskelsten i den romanske kirke (if. meddelelse fra Stig Eliasson juni 2009).

Tolkningskommentar:
Det kan diskuteres, om der overhovedet er tale om en egentlig runeindskrift eller det er en runeefterligning med "tegn", som det ikke giver mening at translitterere. Wimmer valgte således kun at gengive tegnene uden at give en translitteration, skønt Rasmus Rask mente at kunne tolke sihni nederst i venstre side af A-sidens skriftbånd som pigenavnet Signe.

Stenen vurderes til at være fra middelalder med en datering 1050-1250 - men med en vis usikkerhed.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #9 skrivet: april 03, 2014, 15:05 »
Der findes ligeledes lidt svensk litteratur her -

http://www.google.dk/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=10&cad=rja&uact=8&ved=0CHEQFjAJ&url=http%3A%2F%2Fuu.diva-portal.org%2Fsmash%2Fget%2Fdiva2%3A311050%2FFULLTEXT03.pdf&ei=51U9U8zLGIGK4wSch4CQBg&usg=AFQjCNHeXsGF_M5PWICjq-R-eaWpS9fBfA&sig2=yTMKiTj9y4miIY_GCSZmFw

Runrön, Runologiska bidrag utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 2010.

Her nævnes Sørup-stenen side 168 -

Citat: Inskriften på Sørupstenen anses traditionellt vara otolkningsbar (alternativt ett oupplöst chiffer eller magisk), men tolkas av Eliasson som författad på ett främmande språk, nämligen baskiska. Hans studie är grundlig och omfattande, dock blir han svaret skyldig när det gäller rimligheten i antagandet att en baskisk inskrift skulle dyka upp på Fyn (Note 3).

Note 3: Se Williams (2008: 6 f.). Schulte (2008: 101 f.) påpekar även att argumentationen med vilken Eliasson avfärdar idén att inskriften är icke-lexikal är svagt underbyggd.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #10 skrivet: april 03, 2014, 15:29 »
I familie med Björketorp-monumentet er de tre sten Stentoften, Istaby og Gummarp – alle ligeledes dateret til perioden 600-700 og i sproget urnordisk.

Stentoften-stenen:
Side A niu hAborumR | niu hagestumR | hAþuwolAfR gAf j | hAriwolAfR (m)A--u snuh-e | hideRrunono fe(l)(A)h ekA h ed|erA
Side B ginoronoR
Side C herAmAlAsAR ArAgeu we(l)AdudsA þAt
Side B bAriutiþ

Dansk oversættelse:
Med ni bukke (og) ni hingste gav HaþuwulfR (Hådulv) godår. HariwulfR (Hærulv) ... Himmelglansrunerækken skjuler jeg her, kraftruner. Uafladelig med argskab, troldomsdødens den, der bryder det [mindesmærket].

Her gentages igen begrebne ’himmelglansrunerækken’, ’kraftruner’,  'argskab' og 'troldomsdød' – næsten samme sætning, som ristet på Björketorp-stenen.

Stentoften-sten
http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=Stentoften-sten
Istaby-sten
http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=Istaby-sten
Gummarp-sten
http://runer.ku.dk/VisGenstand.aspx?Titel=Gummarp-sten%e2%80%a0

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #11 skrivet: april 03, 2014, 15:30 »
Jag kan inte kolla upp f n. Jag är på besök hos barnbarn. Emellertid verkar det du hittat stämma med mina minnen. En ytterligare detalj jag mindes när jag läste vad du hittat är att arkeologen enligt artikeln också hade hittat troligt personsamband med baskien.

En person med knytning till trakten där stenen hittats, kan även knytas till aktivitéter i baskien. Det var just detta som föranledde artikeln.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #12 skrivet: april 03, 2014, 15:36 »
Vill minnas att det var giftermålsutbyten mellan två högättade familjer.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #13 skrivet: april 03, 2014, 15:47 »
Jag kan inte kolla upp f n. Jag är på besök hos barnbarn. Emellertid verkar det du hittat stämma med mina minnen. En ytterligare detalj jag mindes när jag läste vad du hittat är att arkeologen enligt artikeln också hade hittat troligt personsamband med baskien.
En person med knytning till trakten där stenen hittats, kan även knytas till aktivitéter i baskien. Det var just detta som föranledde artikeln.

Problemet er, at den baskiske teori tilsyneladende ikke er slået an som god tone i runologernes verden. Jeg har fundet den anden runesten i Småland, der er omtalt - Sm 3 - som findes på Aringsås kyrkogård. Her står at den er fra 1600-tallet?

http://www.lansstyrelsen.se/kronoberg/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/arkeologi-och-fornlamningar/kunskapsunderlag-och-inventeringar/runor/Pages/aringsas.aspx

http://www.christerhamp.se/runor/gamla/sm/sm3.html


Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #14 skrivet: april 04, 2014, 09:49 »
Problemet er, at den baskiske teori tilsyneladende ikke er slået an som god tone i runologernes verden.

Vetgirig; du kan læse her, hvad Marco Bianchi mener om emnet i en artikel 'Runinskrifter som inte betyder någonting'.

uddrag: "Att det inte finns några andra baskiska texter i Skandinaviens tidiga skrifttradition är en av de allvarligaste invändningarna mot Eliassons tolkning. Eller annorlunda uttryckt: bland de tusentals olika språken i världen finns det säkert fler som Sørupstenens teckenföljd passar in på, bara man letar tillräckligt ihärdigt. Däremot finns det rikligt med paralleller till den gängse förklaringen av Sørupstenens inskrift, nämligen att den inte har någon språklig betydelse alls. Sådana inskrifter har fått den något olyckliga benämningen ‘nonsensinskrifter’".

http://sprogmuseet.dk/alfabeter/vad-betyder-runinskrifter-som-inte-betyder-nagonting/

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #15 skrivet: april 04, 2014, 10:00 »
En upplysning.
För något år sedan så stötte jag på en turkisk hemsida om runor. Alltså runtextförsedda stenar är vanligt i hela den turkiska världen från Mongoliet fram till Kaspiska Havet och Mindre Asien.


Nu har säkert experterna god kännedom om hur runorna utveckats och ser ut österut, men om inte, så kanske du som har god kännedom om nordisk runutveckling borde kolla upp. Det finns ju en möjlighet att det handlar om östlig runtradition för "nonsenstenar"


Kanske jag kan förmedla ett namn på en svensk som har stött på turkiska runor ofta i sin forskning. Har f n tappat bort namnet, men det kommer.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #16 skrivet: april 04, 2014, 12:05 »
För något år sedan så stötte jag på en turkisk hemsida om runor. Alltså runtextförsedda stenar är vanligt i hela den turkiska världen från Mongoliet fram till Kaspiska Havet och Mindre Asien.

Jeg har pt. ingen indsigt i østlige inskriptioner - men er klar over at der findes sten med tekster.

Indtil nu er det stadig uklart, hvorfra de nordiske runer kom.

Det er talrige fund i offermoser der har øget kendskabet til de urnordiske indskrifter. Det første store våbenoffer på dansk jord, blev nedlagt i Hjortspring Mose. Mosen lå på Nordals ved Hjortspringkobbel midtvejs mellem Augustenborgfjorden og Østersøkysten. Omkring år 350 f.Kr. kom mellem 80-100 krigere sejlende i fire til fem kanoer - ca. 20 m lange - og angreb en boplads på Als. Krigerne tabte i kampen og våben og udstyr samt en enkelt krigskano blev ofret i mosen. Det er uvist hvorfra krigerne kom.

Mærkeligt nok er der i Hjortspring Mose ikke fundet våben eller udstyr med indgraverede runetegn. Det må tolkes derhen, at de to nordgermanske stammegrupper - der deltog i kampen - endnu ikke havde nået det nødvendige kulturelle niveau eller - at der ikke på det tidspunkt var dannet tradition for indskrifter.

I Meldorf, Dithmarschen er der fundet en fibula dateret til perioden ca. 50-100 e.Kr. Med punktteknik er der påført en inskription med fire tegn, der vurderes som proto-runer, runer eller latinske bogstaver. En translitteration af teksten kan enten være »iþih« eller »hiwi«. Et andet eksempel er en inskription på et potteskår fra Osterrönfeld i Rendsburg (51-100 e.Kr.) ligeledes i Slesvig-Holsten, hvor translitterationen kan læses som »r-w«. Begge fund er et klart bevis på, at et vist niveau af læsefærdighed opstod i Nordtyskland i løbet af det første århundrede efter Kristi fødsel.

Så rent sprogligt hændte der et eller andet i perioden 350 f.Kr. til ca. 50/100 e.Kr. - og i området nord for Elben. 

Utloggad Vetgirig

  • Gode
  • Antal inlägg: 2 470
  • Skåning, naturaliserad Norrlänning, orienterare
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #17 skrivet: april 04, 2014, 17:35 »
Citera
Så rent sprogligt hændte der et eller andet i perioden 350 f.Kr. til ca. 50/100 e.Kr. - og i området nord for Elben. 
Inom områden med keltiska kulturyttringar, d v s från Karpaterna, norr Alperna, Elbedalen fram till Nordsjön, Gallien, N halvan av Spanien och Brittiska Öarna m Irland, så var skrivkonsten väl utvecklad. Detta var en förutsättning för den inkomstbringande handel och industriproduktion man drev inom dessa regioner. Nu skrev man inte i latinska tecken eller i runor utan i Ogham.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ogam
Wiki:s beskrivning är dock fel. Det finns idag känt ett flertal fragment av större textmängder skrivet på andra material än sten. Och metoden är inte tidigmedeltida, utan går avsevärt längre tillbaks, flera 100 år f kr. Det har så vitt jag förstår inte gått att avgöra hur gammal metoden är.

Observera att jag hävdar att det inte finns ett gemensamt keltiskt språk eller en gemensam keltisk etnicitét inom kulturområdet. Jag hävdar också att utanför Gallien, Brittiska Öarna resp norra Spanien, så är kelter och germaner i grunden samma befolkningar men efter romarnas våldsamma expansion omstöps de i en respons till något romarna kallade germaner.

Vad gäller spridning av läs- resp skrivkonst och med tanke på ett antal viktiga "keltiska" huvudvägstråk, som terminerar i bl a Jylland (härvägen), Odermynningen resp Weichelmynningen, så bör befolkningarna om inte annars, kommit i kontakt med skrift från handelsmän, som anlände denna väg.
Sjöfarare har också tagit till sig skriv-, räkne. resp läskonsten (navigation) snabbare än andra.
Amatör! Skåning i Norrland!

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #18 skrivet: april 05, 2014, 14:53 »
Observera att jag hävdar att det inte finns ett gemensamt keltiskt språk eller en gemensam keltisk etnicitét inom kulturområdet. Jag hävdar också att utanför Gallien, Brittiska Öarna resp norra Spanien, så är kelter och germaner i grunden samma befolkningar men efter romarnas våldsamma expansion omstöps de i en respons till något romarna kallade germaner.

På et tidspunkt - i før-romersk / keltisk jernalder - fik Europa en periode med keltisk migration. Kelternes antikke kerneområde kan afgrænses til Centraleuropa og således har Nordeuropa og Skandinavien ikke haft direkte påvirkning og kontakt med dette folk.

Det er tydeligt at både grækere og romere i den antikke litteratur forsøgte at adskille de forskellige folkeslag i hovedgrupper. "Gallia" betød i antikken - og oprindeligt - det område af det kontinentale Europa, der var befolket af romaniserede ’galliske’ stammer, der i moderne termer primært omfatter kelterne. Derfor blev folket i Europa og indenfor Romerrigets grænser kaldt for ’germanske gallere’. I Tyrkiet kaldtes de samme for ’galatere’ i Galatien og nord for Rhinen - og udenfor grænsen limes - kaldtes området af Tacius for ’Germania Omnis’ i meningen ’det frie germanien’.

http://www.arkeologiforum.se/forum/index.php/topic,3728.msg54976.html#msg54976

Første gang udtrykket ’germaner’ blev anvendt i de skriftlige kilder var året 222 f.Kr. af konsul Marcus Claudius Marcellus, der sejrede i slaget ved Clastidium i Gallia Cisalpīna. Beretningen nævner ”de Galleis et Germaneis“ - dvs. de germanske gallere - eller som vi kalder dem »keltere«.

Af gode grunde er det svært at vide hvornår ’kelterne’ blev keltere, det vil sige, hvornår de keltiske dialekter begyndte at udskille sig fra de øvrige indoeuropæiske dialekter. Det bliver ekstra svært fordi de gamle keltere - i modsætning til deres græske og romerske sprogslægtninge - ikke var et aktivt skrivende folkefærd.

Keltisk/gallisk ifølge lingvistisk teoretisk kronologi – kan opdeles primært i transalpine gallisk, cisalpine gallisk, lepontisk og galatisk.
Lepontisk ca. 650-0 f.Kr., gallisk 350 f.Kr.-600 e.Kr., keltiberisk 250-0 f.Kr., proto- britannisk (rekonstrueret) 50 f.Kr.-400 e.Kr.

Der er ingen tvivl om, at keltisk/gallisk og germansk udspringer af samme ursprog.

Utloggad Emund Slemme

  • Veteran
  • Antal inlägg: 976
    • Fra romertid til vikingetid
SV: Björketorp-monumentet
« Svar #19 skrivet: april 05, 2014, 15:52 »
Jeg har pt. ingen indsigt i østlige inskriptioner - men er klar over at der findes sten med tekster.

Der er et link her til et site, der har samlet en stor del af de forskellige runetyper man kan tjekke op ved at rulle lidt ned på siden. Se under »Alpine Runer« og »Lepontisk« det spejlvendte tegn for a-runen [] som tidligere omtalt under et andet indlæg.

http://www.obib.de/Schriften/AlteSchriften/Runen/runen.php

Under de »Germanske Runer«, som er lig med ældre f u þ a r k (200-500 e.Kr.) - kan a-runen ses som [].
Den engelske runerække »Angelsaksiske Runer« eller f u þ o r c - opstod sent ca. 5. årh. med en større udbredelse i perioden 8. til 10/11. årh.
’Markomanske Runer’ fra det 8./9. årh. er sikkert ikke opfundet af markomanerne men nedstammer muligvis fra den germanske stamme Sveberne (Sueben), der migrerede til Donau-området. Alfabetet ses som et mix af ældre futhark og det angelsaksiske futhorc.

Det er også her muligt at tjekke op på runetyperne fra øst.