Det bör vara Hartzhorn. Tidigt 200-tal. Men läs resten av rapporten också. Tolkningen om varför man lämnade sin tross, belägringsutr resp artilleri, är att man var på flykt undan en starkare armé. De anföll nämnligen i "omvänd ordning flygande. Först kom eftertruppen. Sedan kom tross, belägringsutr och artilleri. Därefter själva huvudstyrkan. D v s man hade huvudstyrkan bakåt i den riktning man trodde största hotet fanns, samtidigt som man gjorde sitt yttersta för att hålla avståndet till förföljarna.
Eftertruppen anfaller direkt, men blir hejdade. Tross och belägringsutr körs åt sidan för att inte vara i vägen och artilleriet kan grupperas. Sedan anfaller huvudstyrkan flygande efterhand som de kan utveckla sin slaglinje. Notera att höjden inte har särskilt branta sluttningar, sikten är relativt god (lövskog, bok), och höjdskillnaden överkomlig. Speciellt är att sluttningen delvis är naturligt svagt terrasserad.
Allt kan utläsas av hur man hittar de arkeologiska lämningarna, hur spetsarna ligger i marken (vinklar, riktningar). Vilka spetsar (förbanden har olika typer av vapen). Genombrottet var alltså inte fullständigt. Motståndarna höll stånd på bägge sidor om genombrottet och särskilt där det använda vägstråket hade en förträngning, med höjden på ena sidan och (då) en blötmark på andra sidan. Ev hade man byggt en spärrande vall över vägen, där det var som mest trångt. Legionen hade inget val. Legionen gav sig inte tid att rulla upp resp flank av försvarare, utan legionen lämnade tross, belägringsutr resp artilleri, samt förflyttade sig genom den öppnade sektorn över höjden.
Väldigt bråttom hade de alltså.
Det finns ytterligare ett hittat slagfält i annan del av Tyskland. Har inte sett någon tolkning eller datering av detta.