Vad jag minns berättar Snorre om två eller tre sköldmön. Det är ju inte just 'mängder'.
Annars har man ju märkt att genus-perspektivet i dagens forskning har ändrat tolkningen av källorna.Numer tycker Birgit Sawer att man skal se på amazon-motivet som ett inlån från grekisk-romersk litteratur, där motiven varit att beskriva dom 'starka kvinnorna' som 'farliga'.
Det kan gärna vara ett gott poäng. En imperiemakt som vill idka krigarideal och aggression vill gärna ha lydiga undersåtar - kvinnorna inte minst. Det ger dock inte ett bevis för att sköldmön aldrig funnits alls - i dom för-kristna samhällen.
Tvärt emot kan man väl tänka sej att dom historier som berättar om kvinnor som försvarar sej själva, sin familj och sitt land att uppträda 'naturligt' - heller än "onaturligt". "Kvinnor själv stod upp att strida - som dom varit män" heter i norska nationalsången, då orsaken till landets nyvunna frihet skulle förklaras. Den klassiskt inspirerade litteraten Björnson hade tydligen en annan syn på forntidens fria, aktiva och principfasta kvinnor än Saxo och hans samtid hade.
Den feministiske historieforskeren Birgit Sawyer peker på et skarpt skille innenfor den europeiske litteraturens beskrivelse av kvinner. Omslaget kan plasseres temmelig nøyaktig når det gjelder Englands historieskrivning: Etter 1066 (året Wilhelm Erobreren invaderte England) skildres det fortsatt sterke kvinner, men nå bemerker forfatterne dette som uvanlig, og det beskrives stadig oftere som uønsket innblanding når kvinnene er aktive i maktkampene.
[…] medan författare verksamma för 1066 beskriver kvinnor som aktiva i såväl krigsföring som riksstyrelse – och gör det utan att höja ögonbrynen, uttrycker deras yngre kolleger, verksamma efter 1066, stor förvåning över sådanna exempel på kvinnors uppträdande och ger över huvud taget ytterst litet utrymme åt kvinnor i historien.1
Det synes klart at grunnen til at denne kontrasten oppstår er, at det både skjer en forandring i kvinners faktiske rolle i samfunnet, og at denne forandringen gjenspeiles i litteraturen som brukes som propaganda, produsert av stadig mer kvinnefientlige kirkelige forfattere...
At dette skjer på bekostning av kvinnenes stilling viser Sawyer når hun skriver om forskjellene mellom de islandske sagaene og Saxos Gesta Danorum. "Att misogyne attityder inte kommit att prägla de isländska sagorna […] har förklarats med att den isländska litteraturen, speciellt de genrer som har stark anknytning till den muntliga kulturen, bättre klarat att bevara prokvinnliga attityder och kvinnliga synspunkter".2
Selv om de islandske sagaene og Gesta Danorum opererer med til dels karikerte kvinneskikkelser er det ingen grunn til å tro at de skulle ha oppfunnet "alle kraftfulla kvinnor", som Sawyer uttrykker det, snarere tvert om.3 Det at den sterke kvinnerollen overdrives og karikeres, peker heller i retning av en strategi som har som mål å bli kvitt en reell kvinnelig innflytelse på menns affærer.
http://www.home.no/espnik/tolkien/6eowyn.htm
Man kan mao. tolka överdriften och stigmatiseringen av kvinnorollen på fullkomligt motsatt sätt.
Läser man hur kelternas och britternas kvinnor deltog i försvaret mot romernas intrång får man ju faktisk det intryck att dom var allt annat än passiva och principlösa biträden. Där deras män gått i döden gick dom faktisk efter...
En erövrare kan givetvis beklaga sej över en sådan moral. Kvinnorna skulle ju i princip vara en del av 'vinsten'. Männen i dom antika kulturer - som tillät sina kvinnor styra sej själva - och även öva sej i självförsvar och vapenbruk - fick man
nödvändigtvis stigmatisera. Så kan man ju också förstå varför "amazonerna" anses vara "naturstridiga" och deras män 'ovärdiga', 'tarvliga' och 'ofria - som slavar'.