Författare Ämne: ättehage  (läst 1089 gånger)

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
ättehage
« skrivet: november 30, 2013, 11:23 »
Under några år vandrade jag då och då inom Uppland och Södermanland för att besöka små "numinösa" platser. Ni vet; såna lokaliteter som den högen i Närtuna eller hällristningen på Åsö, Rösaringen, Runsaskeppet, etc. Då noterade jag några karakteristiska lämningar i landskapet, vilka inte var beskrivna i populära guide-böcker, som
jag använde. (T ex "Vägvisare till kulturen i Stockholms län") Men sen hittade jag namnet - ÄTTEHAGE, som säger
inte mycket, kanske bara fördjupar hemligheten.

Kan Ni rekommendera nån "decent" studie av ättehagen inom Sverige med analys av deras betydelse som en kulturyttring eller deras religiös mening?

Utloggad 123hopp

  • Stammis
  • Antal inlägg: 377
SV: ättehage
« Svar #1 skrivet: december 04, 2013, 09:57 »
Det finns inte så mycket om "ättehage" på nätet. Jo; några exemplen, som jag kunde också luska fram själv från "Vägvisaren till kulturen i Stockholms län". Sen, det fanns en beskrivning från en gammal lexicon att ättehage var en plats reserverad för specifik (stor-)familj på kristna kyrkogården. Från det sista skulle komma att ättehagarna belägna vid separata gårdar eller i mitten av fält skulle vara övergivna efter kristnandet av befolkningen. Men ändå, i mina vandringar brukade jag hitta på landet då och då ättehagen, som man tagit hand ganska kärleksfult om. Skulle de vara en del av lokala familjemyter, som uppbygger familjens prestige?

För att prata seriöst; varför skulle man ta till vara de betydelselösa stenansamlingar, egentligen? Jo; imo de är lämningar efter lokala prehistoriska nät av "numinösa" platser, som skulle tagits i beaktande vid planering av nya bostäder och vägar. I framtiden, om du skulle sälja din nya villa till en kines, den skulle fråga efter såna detaljer. Chaotic lokal numinös miljö diskrediterar ett samhälle och ägaren av en fastighet. - Det är en dogma i traditionell kinesisk kultur, som bevarade många delar av deras livskunskap, samlat sen stenåldern,- helt intakt. 

Jag träffade på en sån kontinuität också här och där i Södermanland, det måste jag tillstå. Människor som tillvaratar detta kunskap delar dock inte med sig så gärna. Du måste först prova att du kan uppskatta det numinösa i deras miljö, på successiva nivåer - skulle man kanske säga.