Det är fascinerande att ju längre tillbaks i källorna man går i tid desto större blir sveariket rumsligt. I de sena källorna krymper det ned till ett Uppländskt svitjod. Det är lite tvärt om den utveckling man kunde förvänta sig
Kanske fascinerande, men eg fullt logiskt, bara man släpper tanken om att Mälarområdet, i synnerhet folklanden, MÅSTE ha varit ett center för det tidiga Svearike.
Låt vara att man möjligen hade ett karismatiskt religiöst centrum, Ubsola/upsala, vid en tid då religion även betydde politiskt inflytande, men inte nödvändigtvis den yttersta politiska makten.
Brytningen kommer samtidigt med att Svearikes kungliga ätt dör ut på manslinjen, d v s 1066. Redan tidigare är riket styckat i minst en östlig del (Wendland) och en västlig del (Ö Skandinavien). Efter 1066 styckas den västliga delen i ytterligare smådelar, då olika grenar av sveaättens kvinnolinjer i inbördeskrig kämpar om makten. Stöd för tankegången finns förutom hos Olaus Petri, även hos den organisation som Romersk Katolikerna planerar för det gamla Svearike. Kyrkan lade alltid ut stift för regioner där det fanns politiskt självständiga maktcentran (ätter/klaner). M a o ger både Adams Gesta.... och Florenslistan. I Gesta framgår f ö att det fanns kristna i Norden innan Romersk Ratolicismen tog tag i organiserandet, samt att det fanns ett östkristet ("greker") centra i regionen Odermynningen med Jumne.
Man kan alltså se att Götarna har ett eget rike genom att Skara blir stift. Det uttrycka aldrig i Romersk Katolska källor att Skara stift skulle ha ett ansvar öster om Vättern, vilket antingen beror på att man inte förstått rollen för "Birka Stift" (Köpingsvik) eller menat det som självklart att ett "vakum" fanns i missionen där Skara låg närmast till för att fylla detta. Man kan även se att den östliga delen av det styckade Svearike existerar genom att man lägger ett stift i Köpingsvik för "Öarna" (Birka Stift). Sedan lägger man 3 stift i Mälarområdet (Västerås, Strängnäs resp Sigtuna). Uppsala är alltså först utanför Romersk Katolicismens kontroll, men det bör alltså finnas 3 politiskt jämbördiga regioner inom Mälarområdet när kyrkan planerar sin organisation inledningsvis. Möjligen också en 4:e genom Uppsala. Här ser man hur Svearike" alltså med tiden (efter nederlagen mot Knut 1020-1030) blir mindre och mindre.
I norr finns Tuna stift från senast 1030 m anl av att Olov Haraldsson ser sig tvingad att passera denna väg till Stiklestad (självklart är det en senare påkommen myt att han kristnade Helsingarna eller för den delen Gutarna), när det eg är en omväg och fördröjning att färdas via Tuna. Hade Olov burit sig impopulärt illa åt vid Tuna, så hade hans trygga marsch mot Norge varit hotad bakifrån, inte minst genom att hans livsmedelsförsörjning lätt kunnat avbrytas.
