Blodsfejd talas det om i sagorna. Den kunde pågå i flera generationer. Terrorbalans tror jag på. Alla var beväpnade, kunniga i vapenlekar och attackerade man någon så var man aldrig säker på att komma ifrån det levande.
Ville man ha ihjäl någon smög man dit på natten, spärrade dörren och tände eld på bostaden. Lite fegt med andra ord - men det är väl ett av de vanligaste sätten att "göra upp" - om vi skall tro på sagorna. Lönnmord alltså. Fega bakhåll. Så vart tog de fornstora väldiga kämparna vägen?
Jag tror att"terrorbalans" var det rådande. Alla var beväpnade. Alla drog sig för blodsfejder. Man löste problemen på Tinget - och behövdes det så kämpade man där inför vittnen och efter Tingets regler. Då hade man en chans i alla fall.
Så, istället för ett samhälle dör alla slog ihjäl alla och rövade eras egendom, ser jag ett ganska fredligt, men fullt beväpnat, samhälle där man har en vana att resonera, diskutera, köpa och handla samt gifta in sig i varandras familjer och bygga ätter och samarbete - och styrka.
Är det något som sagorna förmedlar så är det att alla bönder var fria män, och det var viktigt att vara en fri man. Det var viktigt att hålla ord, all aldrig bryta en ed, osv. Det tycker jag att vi kan ta till oss från sagorna, alltså mentaliteten.
Då har vi alltså fria, stolta, ord- och edhållande beväpnade bönder som medborgare i alla landskap. Dessa undvek så långt det gick att hamna i blodsfejd och öppen kamp med vapen där det inte fanns vittnen.
Uppstod det oöverstigliga problem löste man det genom lönnmord, innebränning av en fiende när han låg och sov var vanligt....
Ser man det så, och det för jag, blir Tinget en mycket viktig del i samhället - och det vet vi också att det verkligen var, hela vår historia är uppbyggd runt Tingen, det är där det händer saker.
Vi nämner lagmännen då och då, men vi kanske skall skapa en tråd om just dessa. De dömde Kungen till att han skulle försvara lagarna. Deras makt var i vissa fall kanske större än Kungens makt eftersom de styrde Tingen.
Vikingatiden tror jag byggde på ett stabilt samhälle styrt av tingen. Man kunde lämna fru och barn och sin gård och gå i viking. Jag ser dem som beväpnade handelsmän - och opportunister. En mindre del av dem var sjörövare.
Thomas