Guldgubbarnas fyndplatser ligger ju ganska perifert från den "danske" -Jellinge-kungen och ännu mer perifert från den "svenske" Uppsala-kungen??
Det kanske fanns ett helt annat (samtida) centrum när dessa (guldgubbarna) var i bruk. De största fyndplatserna, hittills, är väl Bornholm, Skåne, Halland och Blekinge??
Övriga fynd, - är de att betrakta som lösfynd/gravfynd??
Guldgubbarna finns lite här och var i Skandinavien - och lär ha angått såväl dom götiska som dom svenska och danska kungadömen. Förbindelsen lär vara deras gemensamma ursprung ('aserna') och dom karaktärer som hörde hemma i kungadömens och adelskapens historiska huvudort ('Asgård').
Om man vill kan man även förklara begreppet "Allfader Oden" som ett uttryck för en gemensam "ättefader" för dom Nord-Europeiska kungalinjer. Symbolerna lär alltså vara resultat av en historisk tradition som använde minnet efter förfädrarna och deras bedrifter som en "kultisk" dyrkan.
På senare tider har man använt begreppet "heder" i hop med "minne" - som dom två väsentliga dimensioner i våra egna högtider och märkesdagar efter viktiga, historiska skeenden.
Fortfarande firas årliga ritual, som till jul, påsk och midsommar. Dom senare 1000 år får man sjunga julen in för att "hedra minnet" efter barnet som föddes i betlarnas hem - medeltidens stora idol och "civiliserande kraft". I äldre tider var det familjens historiska förfäder och arnmödrar - frånden allra första Oden i det ursprungliga Asgård - som firades varje gång solen vände.
Dessa årvissa traditioner och riter fick i princip gälla alla medborgare även den tid. Inom ramen av dessa kultuerlla högtider och ättesagor fick man således lära och uppleva sej själv som delar av ett större sammanhang av familjer, ättegrenar och kulturformer. Därmed gavs individen perspektiv på egna livsuppgifter och rötter till egen identitet.
Man får alltså akta sej för att använda "kult", "religion" och "hocus-pocus" - när man skal omtala forntidens årvissa märkedagar och dom tillhörande ritualer, jämte marknader, ting och släktsträffar. Att minnas och hedra förfäderna ansågs den gång vara naturligt och gynnsamt. När man använde guld som symboliskt material var det just för att understryka livets beståndiga värd - eller det "eviga" perspektiv man hade till familjens tre generationer och släktens gång.
Det är i sambandet mellan dom etablerade samhällen ikring Nordsjön/Östersjön att guldgubbarna har sitt virkefält. Tydligen som en markör av dom riter som fanns i antikens Europa - intill världsdelens sista antika ("hedna") samhällen blev erövrade - och deras historiska kulturtraditioner och akademier blev fördömda, förbjudna och utrotade.
Samma sak hände förövrigt igen några sekel senare - då samma plutokrati nådde Mellan- och Syd-Amerika.
Vil man hitta centrum för den kult som producerade och använde dessa guldgubbar får man alltså leta efter det hedna Nord-Europas mytomspunna Asgård.
