Skriftlösa civilisationer

[123hopp]

Det finns många hjälpfulla människor där, Adils. De kan se med en blick vad är det som du behöver när ni mötts. Men det är annan sak om du är i stånd att göra det. T ex en hotelägare i Loutraki sa till mig - "Människor helt enkelt går de resterande 10 km till Hera Akraia templet och tillbaka till bussen." Han visste utan ord vad jag var efter denna dag.

Men jag visste bättre eftersom jag hade redan bakom mig vandringen i fulla solsken 5 km fram och 5 km tillbaka till bussen för att besöka det största mykenska slottet av Gla i Kopais bäckenet och visste hur påfrestande kunde vara det. Utöver ca 3l drickvatten, grekerna brukade ha med sig de speciella torkade oliverna i saltlake som faktiskt en gång räddade livet på mig, uppe på Parnassos vidder. 

Hur påfrestande är vandringen har också kanske några metafysiska orsaker, t ex vem är mytiske "ägaren" till terrängen. När jag vandrade omkring 20 km runt Sphinx-berget (Boiotia) - kanske för att repetera Oidipus bragd, då törst var ingen problem. Men jag var hela tiden koncentrerad på toppen av berget, där Zeus sitter enligt Hesiodos, väntande på rätta tiden att besöka Alkmene i Thiva.

Vad är så fascinerande med Grekland är kanske att det är så lätt att identifiera många spår av bronsålders
"space-order" i terrängen. Bakom Sphinx-berget ligger t ex en kulle identifierad av arkeologer som thebansk Medeon (Place of the Ruleress). Man skulle själv tänka lite för att identifiera kullen som ställe där prästinnan av Sphinxet (höst-vinterformen av Stora Gudinnan) examinerade kandidater för thebanska tronen. (BTW Originella namnet av Trofonios Oraklet i Livadia var också Medeon och där kanske residerade analogon av Sphinxet - den gudomliga Drottningen av Orchomenos, som konkurrerade så hårt med Thebe i gamla tider)

[Boreas]

Som jag nämnt tidigare, det finns bara en källa, en tysk präst på 800-talet, som påstod att det fanns skrivna "heliga texter" i asatron. Helt enkel att traditionen föreskrev att det heliga  skulle berättas muntligt.

Goterna och sueberna som styrde i SV Frankrike, Spanien och Italien under folkvandringstid var tydligen av samma uppfattning. Lagar fastställdes i skrift som kopierades, men annars var det väl enbart budkavlar och handelsbrev (birk) som fick skrivas under goternas tid i Rom. Samma sak med goter, gepider och vender och vandaler, sarmater och alaner...

 Nu visar det sej dock att dom inte varit skriftlösa. Ändringen som inträdde under medeltidens början var det romerska klerikatets satsning på boken som maktmedel, bl.a. i kampen mot deras gotiska herrar. Riktiga böcker fick den gång göras av skinn och var givetvis exklusiva på denna tid. Biblotek likaså - även om man i dom rikaste centra kunde fylla några kilometer hyllor med pergamentrullar. Processen med att leta fram dom här lagrade kunskaper var fortfarande begränsade, jämfört med den 'levande kunskapen' man kunde hitta inom enn upplyst befolkning.

Sen blev dom exklusiva böcker och dito skrivkonst ett maktpolitisk medel. Efter som exklusiviteten exkluderar får den givetvis en elitistisk prägel - vilket blommade under den s.k. 'frons urbana', den dekadenta stadskulturen under romartid. I dom skriftlärda och boktrognas värld fick "det skrivna ord" tydligen en extra och även extraordinär valör. Skillnaden till antikens kultur, där minnet, dialogen och den levande kunskapen värderades som 'helig' blir tydlig eftersom skriftkulturen tar över och boken blir det (enda) heliga medel. Som historien visat blev 'den heliga boken' och även skriftkulturen per se ett politisk medel som lett till såväl dekadens som ignorans och fundamentalism...

Sen har man numer kommit på att symbol- och skriftspråket faktiskt har väsentligt äldre rötter än man intill våra dager kunde ana. Riktigt skriftlösa civilisationer har vi troligen inte haft sen istidens slut och dom senare civilisationernas början. Orsaken lär vara att man redan under istiden hade spenderat tid på att göra ett systematiskt skrifts- och symbolspråk...

The Origin of Writing:

While it is still generally considered that writing emerged 'independently in at least three different places - Egypt, Mesopotamia and Harappa between 3,500 BC and 3,100 BC', we have until recently had little understanding of how and why this happened. The discovery of the Vinca script and (mother) culture c. 5,500 - 3,500 BC, has offered a possible clue as to this question, but more importantly, symbols in the Vinca script can be seen to have roots that trace back as early as Palaeolithic times, as revealed by the exhaustive examination of 'geometric' symbols in 150 prehistoric caves in France by Petzinger, 2009.

While there is still much work to be done in order to confirm the hypothesis, it is now suspected that these Palaeolithic geometric symbols represent a 'proto-script' from which all other scripts can trace ancestry.

http://www.ancient-wisdom.co.uk/writingorigin.htm 

[123hopp]

Om Boreas kallar tillbaka gamla problem, då kanske förtydligar jag vad jag menade med "space-order"(SO) kontra skrivna ordet. Det finns fortfarande landskaper, som inte blivit plågade av monoteismen eller upprotning av stora städers befolkning. Då behåller man där topografiska folksagor som en del av fundamentala livsvetande. Och i detta fungerar fortfarande åsikten att människans liv och välstånd skulle baseras på goda kontakter med "landvättir". I Skandinavien denna tradition är särskillt levande på Island.

Men också på kontinenten lever den i förklädnad, speciellt i katolska och ortodoxa länder. Där nere, viktigare
landvättir blev transformerade t ex i legendariska lokala helgon. På sistone, katolska kyrkan började rensa ut dem men utan större samtycke från lantliga befolkningen. Vad intresserar mig personligen det är den topografiska komponenten i en sån kult. Detta vetande gäller ju bara den platsen där en helgonkapell står, ingen annan.

Vad blivit då med tebanska Sfinxen under kristendomens epok? Det finns inte några skrivna ord om detta. För att få veta det, steg jag av bussen 5 kms från Sfinx-berget utanför Thiva i Grekland och började agera bronsålders pilgrim. När jag närmade mig berget då blev det tyvärr klart att jag inte kan stiga på toppen i detta vilda karstområde. Då började jag avsöka omkretsen av Sfinx-berget. När jag tittade från Medeon på berget då blev det klart att originella nästet av Sfinx ligger i en oåtkomlig dal nedanför toppen.

Men jag tror att jag har funnit gamla sanningen om Sfinx i en kapell av Zoodochos Pigi (Livets Källan) vid foten av berget. Den var ägd av en by i närheten kallad efter Svarta Moder. Ikoner inuti berättade resten av vad man skulle veta om kvaliteter av just denna plats. Jo; skillnaden mellan lärdas skrivna ord (Oidipus saga) och folklig vetande om samma plats dateras från verkligt avlägsna tider. Annat exempel av skandalös antik lögn är propaganda av Apollos präster som blev uppbygd omkring Oraklet i Delphi. OK; det stämde att han skulle ärva Oraklet efter hans kvinnliga släktingar men bara en liten del. Gudinnorna finns fortfarande kvar på denna plats, just en bit nedanför Apollos tempel.

Och det mesta av Delphi-området hör egentligen fortfarande till kvinnliga "landvättir". ("Delphos" = "Livmoder") Man kan se ödeläggda nymphaions överallt i byn och i början av rutten mot Dionysos grotta på Parnassos-berget. Så samma gamla slutsats man kan dra också där. Skrivna ordet speglar bara särskilda intressen av gamla maktmänniskor. Vill du veta sanningen om en plats, då åka själv där och vandra omkring under användning av dina egna sinnen och intuition.

[123hopp]

Innan mina vandringar var jag speciellt noga med att titta in i Pausanias, Leaky, Jane Ellen Harrison - "Prolegomena to the Study of Greek Religion" och Joseph Fontenrose - "Python: A Study of Delphic Myth and its Origins". Då visste jag vad skulle jag leta efter i början. Jag hittade också några pinsamma missar. Varför Leaky kunde inte hitta Typhaonion omkring Panopeios (Aghios Vassilios) på gränsen mellan Phokis och Boiotia? Gravkullen där thyiader dansade på deras väg till Delphi blev inte eroderad av Mera-floden. Det räcker att bestiga Panopeios borgen och titta till NE och där är den, med liten kapell på toppen.

[123hopp]

Fanns det nån nytta i att vara skriftlös? Om druiderna säger man att de memorerade stora mängder material
under deras mångåriga studier. Att använda skriften skulle antagligen försvaga deras minne. Lantmänniskor brukade vara nöjda med deras skriftlösa tillstånd innan allmänna skolor introducerades. Första lantliga lärlingar  förlöjligade deras förfäders vetande om Naturen, som var klätt i allegoriska berättelser. Om Goethe och Herder inte initierade Romantismen, kanske de skulle förbliva oregistrerade och blivit förlorade för oss.

Första misstaget man gör under konfrontation med denna corpus av topografiska folksägner det är att använda
termen "vandrande sagor", för att avspisa dem. Mildare behandling är att publicera bara de mest måleriska och innovativa från ett land eller ett område. Men det vore att förneka deras topografiska karaktär. Värde av såna folksägner ligger jo i deras enformighet. Det är bara att länka deras positioner i en karta och då får vi ett slags mytiska isolinjer. Det var kanske bara i forna Gross-Deutschland som lärare registrerade så flitigt folksägner från folkets mun. När jag studerade i Göttingen det var för mig ett inressant tidsfördriv att rita såna mytiska iso-kartor.

Sen kom jag ut på att jämföra topografiska folksägner med walesiska långa örtnamn. De ska berätta detaljrikt om byns läge i Naturen och dess historia. Och när jag besökte Storbrittanien, blev jag fascinerad med stora fält av intrikata "cup-marks". Jag frågade mig om det var symboler för några forntida sägner. Tre circlar, ett hål i mitten och ränna genom de cirklarna; vad för slags naturvetande skulle vara koderad med såna markeringar? Svaret har jag funnit i walesiska sagosamlingen "Mabinogion". Ja; utan hjälp av skriften skulle man inte kunna dekodera symboler som användes av de skriftlösa.

 

[Vetgirig]

Druidernas skrift kallas Ogham. De flesta texter bevarade har hittats på Brittiska Öarna. Men det har hittats någon enstaka även i Västeuropas fastland.

[123hopp]

Men ogham-inskriptioner brukar vara korta eller allegoriska och obegripliga för de oinitierade. På sistone också piktiska symboler i Skottland dragit till sig uppmärksamhet men jag har inte hittat några trovärdiga interpretationer på dem. Jag tror man ska börja med ABC i symbologi på nytt och sen våga sig på mera komplicerade fall.

Denna ABC skulle börja med att urskillja mellan dem "kvinnliga" och "manliga" former eller linjer i vår omgivning, tycker jag. Klassifieringsbegreppen av landskapsformer, som vi ärvde i Europa och Levanten - är bara fragment av tänkesätt, som vi har ingen aning om. Den enda geomanti-system som överlevde som någorlunda omfattande tankesätt, det är kinesisk "yin-yang". Det är ett ganska abstrakt tanke-verktyg men det gäller fysiska saker, så som våra folksägner. 

I vår kultursfär har vi såna kriterier som "ktonisk" eller "himmelsk" fortfarande kvar. Kanske de är analogons till
yin och yang? Men hur vore det att hitta gammaleuropeisk equivalent till "yang-in-yin" och "yin-i-yang"? OK. Jag ska hjälpa de intresserade på traven. Den första gäller t ex grekiska giganter, som står i ständig förening (se Antaios) med Gaia - deras dominerande moder. Den andra kunde gälla Metis som sväljdes in i Zeus och Athena - Zeus hörsamma dotter. Nu ser vi denna stora skillnad mellan abstrakta (Kina) och antropocentrerade (Europa) världsåskådning av gamla tider.

Utan "kombinerade" ide-verktyg är det svårt att t ex urskillja transformation mellan Gaia- (eller Hera-) centrerade idevärld och den nyare Zeus-centrerade himmelska idevärlden. Som Pausanias skriver; i början Zeus stod bakom Heras tron i Olympia och hade form av unga atleten. I denna tider Herakles var kanske verkligen "Stoltheten av Hera" och inte hennes fiende.

Men tillbaka till Skandinavien. Det är bäst att begripa "yin-yang" system genom att titta på gravar markerade med stora stenar eller - ännu bättre, att titta på stencirklar med två stenar i centret. Den ena är klassisk menhir
och den andra platt och rund. Folksägner identifierar ibland menhiren med Krist (himmelsk =yang) och den låga stenen med djävulen (ktonisk; underjordisk=yin) Det blev faktiskt stor skillnad i utryckningsformen sen
våra schamaner gick skillda vägar.