Sökte lite på nätet och fann en del intressant knformation.
När järnåldern började, började det även sakta bli allt kallare och gradvis ersattes bronsålderns "medelhavsklimat" med allt kallare och blötare klimat i norra Europa, Fimbulvintern var här. Som kallast och blötast var det runt 3-400 talet. Dalgångar som tidigare varit torra hade nu blivit blöta, myrar och våtmarker hade bildats och brett ut sig, grunvattennivån hade höjts - och folk flyttade till torrare höglänta områden.
Denna kalla period varade i princip fram till mitten av 1800 talet - men hade en del kortare variationee med varmare klimat, t.ex. Under Vikingatid som hade ungefär samma klimat som vi har idag. Under medeltiden blev det kallare igen med några korta rejält kalla vintrar under Vasatiden - och därefter allt varmare klimat där vi under mitten av 1800 talet fick varmare klimat (dagens klimat) igen.
Slutet av Vasatiden, alltså 1600 talet, var det alltså blött och kallt med högt grundvatten - varför de kartor som Rudbeck ritade och lät rita, över GU mycket väl kan vara korrekta när det gäller våtmarker, myrar och sjöar.
(Sjön söder om gravåsen bör alltså ha funnits på 3-400 talet när det var som kallast och blötast, men den kanske inte fanns dör under vikingatid (?) när det temporärt var varmare och torrare, men sjön återkom under medeltiden och fanns där på 1600 talet).
Thomas